Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arckenholtz, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ä’rckenholtz, J oh an, historieskrivare o.
politiker (1695—1777). F. i Hälsingfors,
Lföretog A. efter studier i Äbo och
Hälsingfors 1720—32 två vidsträckta utrikesresor
i vetenskapligt syfte och blev 1731 kanslist i
Kanslikollegiet och 1735 registrator men
indrogs småningom i politiska partistrider,
varigenom hans karriär på ämbetsmannabanan
blev tidigt avbruten. En av honom 1732
författad politisk tänkeskrift, »Sveriges intresse i
anseende till andra riken och stater i Europa»,
som var mycket hätsk mot Danmark och i
synnerhet mot det av »pfaffen- och
jesuitervän-nen» Fleury styrda Frankrike, förskaffade
honom visserligen stor gunst hos Arvid Horn,
som i skriften fann ett stöd för sin
fredsvänliga politik, men gjorde honom illa tåld av det
franskvänliga nya hattpartiet. Utdrag ur
skriften översändes 1736 till Fleury, som blev
högeligen förbittrad men lät saken tills vidare
vila. Efter hattarnas och den franskvänliga
politikens seger på riksdagen 1738
återupptogs saken, och A. ställdes inför sekreta
utskottet, som nödgade riksrådet att avsätta
honom. Detta drev A. helt över till
oppositionen mot det härskande hattpartiet och
gjorde honom till en mycket verksam
agitator. Arresterad 1741 för misstänkta
förbindelser med ryske ministern, kastades han i
fängelse och blev slutligen, efter rättegång
och dom inför särskild kommission, av
sekreta utskottet och ständernas kommission
dömd till fästning på obestämd tid. Från
sitt fängelse på Bohus fästning frigavs han
1743 på prästeståndets initiativ och deltog
vid riksdagen i mösspartiets ryska
stämp-lingar men begav sig 1744 åter utomlands
och blev 1746 av konung Fredrik I utnämnd
till bibliotekarie och hovråd i Kassel. Först
efter hattarnas fall kunde han 1766 återvända
till Sverige och erhöll av ständerna en
pension med uttalad förhoppning, att han måtte
skriva konung Fredriks historia, vilket
arbete dock aldrig blev utfört.
Johan Arckenholtz. Oljemålning av G. Desmarées
1753.
Sin egentliga berömmelse har A.
förvärvat som historisk forskare. Hans
huvudarbete är »Mémoires concernant Christine,
reine de Suède» (4 dir, 1751—60), vari
meddelas en betydande mängd av Kristinas
egenhändiga brev och handskrifter. A:s försök
att fritaga henne för beskyllningen för
galan-teri och religiös likgiltighet m. m. invecklade
honom i polemik med Holberg, Voltaire,
d’Alembert m. fl. Arbetet, som genast
översattes till flera språk, erhöll ett rättvist
erkännande för storartad lärdom och flit och
är ännu i dag en av huvudkällorna för
Kristinas historia. Ett svenskt sammandrag i 2
bd utgavs av K. K. Gjörwell 1761—64. A:s
II. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
