Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arckenholtz, Johan - Arco - Arcole - d’Arçon, Jean Claude Éleonore Lemicaud - Arcot - Arctander, Sofus - Arctia, Arctideae - Arctictis binturong - Arctium - Arctogaea - Arctomys - Arctophylax - Arctostaphylos - Arcturus - Arcueil-Cachan - Arcus - Arcusfunktioner - Arda - Ardabil, Ardebil - Ardahan - Ardea - Ardeb - Ardebil - Ardèche - Ardelan - Ardennerhästen - Ardennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Arco—Ardennerna
4
till Abo universitet 1768 donerade papper och
värderika bibliotek gingo förlorade vid
Åbo-branden 1827. — Litt.: G. Jacobsons biografi
över A. i Sv. biogr. lexikon (1919).
Arco [a’rkå], turist- och luftkurort i ital.
Sydtyrolen, vid floden Sarca nära Gardasjön;
omkr. 4,500 inv. Mycket besökt.
Arcole [a’rkåle], by i n. Italien, prov.
Verona, vid Adiges biflod Alpone; 3,655 inv.
Här besegrade fransmännen under Napoleon
Bonaparte 15—17 nov. 1796 österrikarna
under Alvinczy.
d’Argon [darså’], Jean Claude É 1 é
o-nore Lemicaud, fransk ingenjörgeneral
o. militärförf. (1733—1800). Var uppfinnare
av de ryktbara flytande batterierna, medelst
vilka spanjorerna 1782 förgäves sökte
återtaga Gibraltar från engelsmännen. Var
senare Carnot behjälplig vid utarbetandet av de
berömda instruktioner, varigenom Carnot blev
»segerns organisatör».
Arcot [ä’kåt], stad i Främre Indien,
presi-dentskapet Madras, vid Palar, 10 mil v. s. v.
om staden Madras; 11,475 inv. A. var fordom
huvudstad i hinduriket Karnatik, erövrades
1751 av Clive, 1758 av fransmännen och 1760
ånyo av engelsmännen. 1780 intogs A. av
Hai-dar Ali men har sedan 1801 varit brittiskt.
Arctander, S o f u s, norsk politiker o.
ämbetsman (f. 1845). Urspr. advokat i Nordland
och sedan länsman där, gjorde A. sig som
stortingsman (sedan 1878) snart gällande som
en slagfärdig
debattör med betydande
kunskaper, särskilt
på näringslivets
område. 1883 var han
en av de förnämsta
talarna för riksrätt
mot ministären
Selmer och deltog som
lagti ngspresident i
riksrättens
förberedande sammanträden men uteslöts av
de åtalade vid
domstolens slutliga
sammansättning. Vid
ministären Sverdrups bildande 1884 blev A.
inrikesminister, men vid ministärens inre
splittring till följd av Johan och Jakob
Sverdrups »lågkyrkliga» politik avgick A. 1888
tillsammans med H. R. Astrup och B. Kildal.
Vid de nya valen hösten s. å. valdes A. som
representant för den »rena vänstern» och tog
verksam del i oppositionen mot Sverdrup.
Förste borgmästare i Bergen 1890, var han
av hänsyn till ämbetet borta från stortinget
1892—99 men återkom 1900 och blev s. å.
toldskriver (tulldirektör) i Kristiania; var
odelstingspresident 1903—05. 1905 ingick han
i specialkommittén och drev där jämte C.
Ber-ner, Konow och Castberg den s. k.
aktions-linjen. Vid bildandet av Michelsens
sam-lingsministär mars 1905 blev han
handelsmi
nister samt fungerade under Michelsens
frånvaro vid förhandlingarna i Karlstad som
norska regeringens ordf. Som
handelsminister kvarstod han även i Lövlands ministär,
med vilken han avgick mars 1908, då han
utnämndes till förste borgmästare i
Kristiania. Han var med om bildandet av
»frisinnade vänstern» och blev 1910 för några
månader (febr.—juni) handelsminister i W.
Ko-novvs regering. A. återfick därpå
borgmästar-befattningen, från vilken han tog avsked 1919.
Se V. Keilhaus biografi över A. i Norsk
biografisk leksikon (1922).
A’rctia, Arctideae, se
Björnspin-n a r e.
Arcti’ctis binturo’ng, se Binturong.
A’rctium, se Kardborrsläktet.
Arctogäèa, se Arktogea.
A’rctomys, se Murmeldjur.
Arctophy’Iax, se B o o t e s.
Arctostäphylos, se Mjölonsläktet.
Arctürus, se Ar k tu ru s.
Arcueil-Cachan [arkö’j-kajä’], sydlig
förstad till Paris, i depart. Seine; 14,099 inv.
(1921). Lämningar av en romersk akvedukt.
A’rcus, lat., båge, valv. — A. triumphälis,
triumfbåge. — A. paläti, gombågarna.
Arcusfunktioner, se Cyklo metriska
funktioner.
Arda’, biflod fr. h. till Marica, s. ö.
Balkanhalvön, upprinner i Rhodopebergen.
Ardabil [ärdäbi’1], A r d e b i 1, befäst stad
i n. v. Persien, prov. Aserbeidjan, vid floden
Kara-su. 16,000 inv. Livlig handel. Känt
för sina mineralkällor. Vallfärdsort med
schejk Sufis’ praktfulla mausoleum.
Ardahän, stad i turk. Kars, vid övre Kura,
68 km n. v. om staden Kars; omkr. 4,000 inv.
Var förr en stark turkisk fästning och
erövrades 1877 av ryssarna. Genom freden i
Brest-Litovsk tillföll A. åter Turkiet.
Ardalän [ardä-], A r d e 1 a n, provins i ▼.
Persien, se K u r d i s t a n.
A’rdea, se Hägersläktet.
Arde’b, spannmålsmått i Egypten,
Abessinien och Syrien, av olika storlek på olika
platser. Den i exporthandeln använda,
Kairo-ardeben, innehåller 1,83 hl. Mot måttet svara
bestämda vikter av korn, salt o. s. v.
Ardebi’1, se Ardabil.
Ardèche [arda’J], depart. i s. ö. Frankrike,
v. om Rhöne; 5,556 kvkm, 294,308 inv. (1921).
A. är till större delen fyllt av Cevennerna
och vattnas av en mängd små bifloder till
Rhöne, bland vilka den största är Ardèche,
efter vilken dep. uppkallats. Silkesodlingen
är en huvudnäring. Depart. frambringar goda
viner. Kastanjer odlas över vidsträckta
områden. Järn och stenkol brytas. Industrien
omfattar textilvaror och papper. Ars
huvudstad är Privas, största fabriksstad Annonay.
Ardelän, se A r d a 1 a n.
Arde’nnerhästen, se Belgiska hästen.
Arde’nnerna, fr. Ardennes, bergstrakt i
Belgien, Luxemburg samt n. ö. Frankrike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
