Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfwedson, Karl Kristofer - Arfwedsonit - Arfvidsson, Ulrika - Arfwidsson, Kristian - Arfwidsson, Nils - Argala - Argali - Argand, Aimé - Argand, Jean Robert - Argas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Arfwedsonit—Argas
22
generaldiskontverket. Han erhöll 1789
kommerseråds titel och kallades till led. av
Vetenskapsakademien (1786) och av
Lantbruksakademien (1812). Han lät vid de av honom
1784 inköpta Schebo och Ortala bruk anlägga
det första svenska plåtvalsverket och satte
sina många jordegendomar i Uppland i hög
kultur. A. understödde frikostigt konstnärer
och var nära vän till Sergel. Litt.: I.
Simons-sons biogr. över A. i Sv. biogr. lexikon (1919).
Arfwedsonit, ett amfibolmineral (se d. o.)
uppkallat efter J. A. Arfwedson (se denne).
Arfvidsson, Ulrika, spåkvinna i
Stockholm (1734—i början på 1800-talet).
»Mamsell A.» var på 1780- och i början av
1790-talet mycket omtalad för sin konst att i
kaffesump förutsäga kommande händelser och
anlitades även av Gustav III, hertig Karl och
societeten. Kring henne ha många
romantiserade sägner och berättelser varit knutna;
se bl. a. Crusenstolpes »Morianen» och Jenny
Engelkes »Lyckans tempel». Genom C.
Forsstrands undersökningar i »Spåkvinnor och
trollkarlar» (1913) har emellertid hennes
födelseår framgått och att hon var en
vakt-mästardotter, Ulrika Lindborg, som antagit
namnet A. efter styvfadern, samt att
traditionen om hennes stuga vid Humlegården
saknar grund. Hennes bostad var i stället
vid nuv. Lästmakaregatan och sedan vid nuv.
Johannesgatan. Ths.
Arfwidsson, Kristian, köpman (1717—
99). Var köpmansson från Marstrand och
etablerade sig som köpman i Göteborg omkr.
1740; erhöll kommerserådstitel 1776. Han
gjorde på sin tid namnet A. till ett av de
främsta inom Göteborgs och hela Sveriges
handelsvärld. Till en början intresserade sig
hans firma (senare A. och söner) för
trävaru-skeppningen från Vänern och för det från
1747 stigande sillfisket vid västkusten. I
början på 1780-talet stod firman som den
främsta bland de många göteborgska
firmor, som sysslade med sillens
konserverande och trankokning. A. var därjämte
en stor järnexportör och intresserad i
Gravendal och Adolfsfors m. fl. järnbruk, och
som skeppsredare var firman 1783 den
förnämsta i Göteborg. Sitt största uppsving
torde huset ha vunnit under nordamerikanska
frihetskriget 1775—83, då det gjorde
inbringande affärer i samförstånd med både franska
och eng. regeringarna. 1789 avvecklade A.
firman och lät rörelsen övertagas huvudsakligen
av sonen Niklas A. (1747—1813) och en måg,
Isak Hahr. Vid A:s död 1799 var emellertid
affärsställningen sådan, att det blev urarva
konkurs. — Litt.: K. Hallendorffs biografi
över A. i Sv. biogr. lexikon (1919).
Arfwidsson, Nils, vitter författare o.
kritiker (1802—80), son till Kr. A:s son Niklas.
Var 1828—30 redaktör av Posttidningen men
fick från regeringen emottaga en varning,
därför att han intagit en artikel från Journal des
débats mot juliordonnanserna, och avgick då
samt blev medarbetare i Aftonbladet. Då
han där icke drog riktigt jämnt med Hierta,
inköpte han 1832 tills, m. svågern V. F.
Dalman Dagligt Allehanda. Han var
huvudsakligen verksam på
utrikesav-delningen samt
senare alltmer som
musik-, konst- och
litteraturkritiker,
och hans signatur
kallades på grund
av hans benägenhet
att svärma för vad
han fann skönt och
ädelt skämtsamt
»det flammande A.»
1835 avträdde han
till Dalman sin
andel i tidningen och
lämnade den 1839. På 1850-talet skrev han
i Svenska Tidningen. För Kungl. teatern,
där han 1844—45 var anställd som intendent
(överregissör) för scenen, var han en flitig
översättare eller bearbetare (bl. a. av
Shake-speares »Köpmannen i Venedig» och
»Hamlet», Byrons »Sardanapalus», Schillers
»Wilhelm Tell»). Han har utgivit sina
reseminnen, »Resa på continenten åren 1836—-1837»
(1838), »Nord och söder» (2 dir, 1842—43)
m. m. och är f. ö. känd genom sin
förtjänstfulla Ossianöversättning, »Oisians sånger» (2
bd, 1842—46). — A. var dessutom
protokollsekreterare i Kungl. kansliet (1840) och
tjänstgjorde många år i Riksarkivet (1823—53) och
generaltullstyrelsen (1831—63). — Litt.: B.
Boethius’ biografi över A. i Sv. biogr. lexikon
(1919). H. W.*
A’rgala, se Adjutantfågel.
A’rgali, O’vis a’mmon, en av de största
fårarterna. Ett argalifår är nära 1,12 m högt
över bogen och 1,93 m långt. Hannen, som
kan uppnå en vikt av 125 kg, har väldiga
horn, ända till 1,22 m långa och spiralvridna
1^2 varv. Honans horn äro betydligt mindre.
A. lever i mellersta Asiens bergstrakter. Dess
kött är utmärkt. — Se bild sp. 23.
Argand [arga’], A i m é, eng.
lampfabri-kant (1755—1803). Uppfann bl. a. den efter
honom benämnda s. k. argandska
lampan (se Lampa) samt a r g an d b r ä
n-n a r e n (se L y s g a s).
Argand [arga’], Jean Robert, fransk
matematiker (1768—omkr. 1825). Är framför
allt känd genom sin »Essai sur une manière
de représenter les quantités imaginaires dans
les constructions géométriques» (1806), vari
han angav den metod att representera
komplexa tal genom punkter i ett plan, som sedan
genom Cauchy vann hävd och numera är den
brukliga vid funktionsteoretiska studier. T. B.
A’rgas, lat. namnet på ett kvalstersläkte
tillhörande fästingarna (se Fästingar
och K v a 1 s t e r). Arterna äro blodsugande
men leva ej som andra fästingar permanent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
