- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
53-54

(1923) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arion (skald) - Arion (snigel) - Arioso - Ariosto, Lodovico - Ariovistus, Ariovist - Arisch, El- - Ariska folk - Ariska (Indoariska, Indoiranska) språk - Aristagoras - Aristarchos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

Arion—Aristarchos

54

de körsånger, dityramber, som sjöngos till
Dionysos’ ära och ur vilka sedan dramat
utvecklade sig. En saga förtäljer, huru A.
under en sjöresa överfölls av de efter hans
medförda skatter lystna sjömännen och störtade
sig i havet men räddades av en delfin. Av
hans dikter finnes intet i behåll.

Arlon, ett snigelsläkte (se Sniglar).

Arioso [-å’så], it., ett mellanting mellan
aria och recitativ, oftast av lyrisk karaktär.

Ariosto [-å’stå], L o d o v i c o, ital. skald
(1474 8/g—1533 ®/6). A. tvangs av sin fader
att studera juridik i fem år, varöver han
klagar i sina satirer, godmodiga poetiska
epistlar, som uttrycka hans epikureiska
världsuppfattning. Han trädde i tjänst hos kardinal
Ippolito av Este 1503, var slottsförvaltare,
festarrangör, krigare och sändebud men tycks
icke ha trivts utan övergick 1517 till
Ippo-litos broder, hertig Alfonso av Ferrara, hos
vilken han fick ägna sig mera uteslutande åt
sin diktning. Det verk, som gjort A:s namn
världsberömt, är hans stora episka dikt
»Or-lando furioso» (tr. 1516; utvidgad och i
slutgiltig form tr. 1532), i vilken han anknöt
till Bojardos populära dikt om Orlando.
Motivet för dikten är hämtat från den sagokrets,
som utbildats omkring Karl den store och
hans berömda kämpar. Handlingen är föga
enhetlig; huvudepisoderna behandla dels
Orlando och hans kärlek till Angelica, dels
striderna mellan saracenerna och de kristna
kring Paris samt slutligen Rudigers och
Bra-damantes historia, i vilken skalden begagnat
tillfället att förhärliga familjen Este,
Ferra-ras furstehus. A:s intresse har lockats mindre
av helhetsskildringen än av detaljerna, vilka
han också synnerligen rikt utsmyckat. Den
ena berättelsen inflätas i den andra,
verkningsfulla avbrott ske på spännande ställen,
ständig omväxling äger rum mellan olika
tonarter, humoristiska och groteska episoder
omväxla, en fantasifull munterhet är
huvudstämningen, men det finns också toner av
patetisk och heroisk klang. Dikten bjuder icke
på den äldre hjältesagans upphöjda
karaktärs-figurer men väl på psykologiskt sanna och
mäktiga skildringar av starka lidelser och
sinnesrörelser, berättelserna fyllas av
åskådliga beskrivningar, levande syner. Slumpens
trollspira härskar över hela denna värld av
graciös skälmaktighet, outtömlig uppfinning
och frisk kolorit. Särskilt berömda
episoder äro teckningen av Orlandos
utbrytande vansinne (i den 23 :e sången), Angelicas
och Medors kärlek samt Astolfos resa till
månen och hans erfarenheter därstädes.
Uppfattningen i »Orlando furioso» är helt och
hållet den nyare tidens. Av de rent
medeltida idealen återfinnas endast svaga spår, och
för det gamla chevaleriets levnadsregler har
förf, endast ett ironiskt småleende. — Som
formkonstnär tillhör A. den italienska
litteraturens främsta namn. Hans versbyggnad
utmärker sig för en enastående smidighet,
rike

dom och skönhet. Metern i Orlando är
ot-tave rime. »Orlando furioso» är av K. A.
Kullberg översatt till svenska (»Den rasande
Roland», 4 bd, 1865—70). — I anslutning till den
romerska komediens mönster skrev A. även
fyra lustspel, som utmärka sig för livfull
dialog och träffande karaktärsteckning. Av dessa
är »La cassaria» översatt i Schücks
»Världslitteraturen», bd III. Se arbeten om A. av P.
Rajna (1900), Gardner (1906) och Nicholson
(1914). A:s porträtt återgives å planschen
vid sp. 52.

AriovFstus el. A r i o v i’s t, en på Caesars
tid levande mäktig germansk (svebisk)
konung, som sökte grunda ett eget välde i
Gallien, därvid gynnad av de galliska folkens
inbördes tvister. Tillkallad av sekvanerna (i
Franche-Comté) omkr. år 72 f. Kr., besegrade
han efter långvariga strider de mellan Loire
och Saöne bosatta aeduerna och fattade
sedan själv fast fot i Gallien (n. v. Elsass). Men
aeduerna sökte då hjälp hos Caesar, som
hade befälet i Gallia narbonensis (nuv.
Provence, Dauphiné och Languedoc). Vid en
avgörande drabbning i övre Elsass (58 f. Kr.)
blev A. i grund besegrad av Caesar och
lyckades med knapp nöd rädda sig i en båt över
Rhen samt avled sannolikt kort därefter.

Arlsch, E1-, egypt. stad på Sinaihalvön
nära Medelhavet och gränsen mot Syrien;
omkr. 8,000 arab. inv. Karavanstation och
sedan 1916 järnvägsstation på linjen Kairo—
Jerusalem. Hette förr Rhinocolura, senare
Laris. Spelade en roll under Klébers fälttåg
1799—1800 och senast i världskriget.

Äriska folk, se A r i e r.

Äriska (I n d o a r i s k a el. I n d o i r a n
s-k a) språk, den östligaste av de
indoeuro-peiska språkgrupperna, omfatta de språk
(av indoeuropeisk härkomst), som talas i
Främre Indien, på Ceylon, i Persien och en
del av Kaukasus och vartill också hörde en
hel del nu utdöda språk i det inre av Asien
och södra delen av Ryssland (språk, som med
gemensamma ehuru vilseledande namn pläga
kallas skytiska och sarmatiska).

För närmare upplysningar om de till
denna grupp hörande språken jfr A v e s t i
s-ka, Indiens språk o. litteratur,
Iranska språk, Persiska språket,
Singhalesiska och Skytiska språk.

Aristago’ras (lat. Aris t a’ g or as),
envålds-härskare i Miletos. Då A. med anledning av
ett misslyckat fälttåg kommit i spänt
förhållande till Persien och fruktade för
efterräkningar, ställde han sig i spetsen för det uppror
mot Dareios, som länge förberetts av de
jo-niska städerna i Mindre Asien. Upproret
utbröt 499 f. Kr. och gav uppslag till de
världshistoriska perserkrigen (se Grekland). Då
det utföll olyckligt för jonerna, flydde A. till
Trakien, där han omkom 497.

Ari’starchos (lat. Arista’rchus), från Samos,
grek, astronom (omkr. 265 f. Kr.). A., som
var en av forntidens skarpsinnigaste
astrono

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 00:01:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free