Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aristarchos - Aristeides (fältherre) - Aristeides (Aristides), Publius Aelius (Theodoros, retor och sofist) - Aristida - Aristides - Aristillos - Aristippos d. ä. - Aristippos d. y. - Aristobulos - Aristodemos - Aristofanes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Aristeides—Aristofanes
56
mer, var en föregångare till Kopernikus, i det
han uttalade den förmodan, att jorden rörde
sig kring solen och ej tvärtom. Var den förste,
som gjorde ett teoretiskt riktigt försök att
på geometrisk väg bestämma solens avstånd
från jorden.
AristéTdes (lat. Aristtdes), atensk fältherre
o. statsman (omkr. 550—467 f. Kr.). Genom
sin sällsynta oegennytta och obesticklighet
förvärvade han sig benämningen »den
rättrådige». Snart råkade han dock i konflikt
med Themistokles, vars vittsvävande politiska
planer han ej mäktade uppskatta.
Spänningen mellan dessa män blev slutligen så stark,
att endera måste avlägsnas, och sannolikt
år 483 blev A. genom folkomröstning
(ostra-cism) landsförvisad. Kort före slaget vid
Salamis (480) infann han sig på givet
tillstånd såsom frivillig vid den under
Themistokles’ befäl stående krigsmakten och deltog
med utmärkelse i striden. Under följande
året kommenderade han i slaget vid Plataiai
den atenska krigshären och var sedermera
jämte Kimon befälhavare över Atens flotta.
I denna egenskap tillvann han sig genom sitt
rättrådiga beteende allmän tillgivenhet från
de joniska bundsförvanternas sida och
medverkade därigenom till att dessa stater ställde
sig under Atens skydd. Även det svåra
uppdraget att bestämma storleken av de bidrag,
som var och en av de under Atens ledning
förbundna staterna borde lämna till
förbundets gemensamma krigsmakt, lyckades A.
fullgöra till allas belåtenhet.
AristéTdes (A ristides), Publius A
e-1 i u s, även kallad Theodoros, grek, retor
o. sofist från Adrianoi i Mysien (2: a årh. e.
Kr.). Har drivit efterbildningen av de stora
vältalarna från Atens blomstringstid till sin
spets. Belysande för tidens religiösa
stämning äro hans tal till Asklepios.
Aristida pungens. Sahara.
Arlstlda, ett grässläkte med långa, smala,
xerofilt utbildade blad. A.-arter äro
karakteristiska för ökenfloran i Afrika och Asien,
Nordamerikas prärier, Sydamerikas campos
och pampas och andra regnfattiga områden.
Aristldes, se Aristeides.
AristFllos, en av de äldsta astronomerna av
den alexandrinska skolan, levde omkr. 306
f. Kr. Till stor del med hjälp av hans
observationer av fixstjärnorna upptäckte
Hippar-chos dagjämningspunkternas framryckande.
AristTppos d. ä., grek, filosof (omkr. 430—
omkr. 360 f. Kr.), grundläggare av den k y r
e-naiska skolan.
Aristi’ppos d. y., grek, filosof (300-talet f.
Kr.), den föreg:s dotterson. Har systematiskt
utvecklat den kyrenaiska skolans åsikter.
Aristo’bulos, två judiska furstar. Se M a
c-k a b é e r n a. Namnet bars även av flera
furstar av den hasmoneiska dynastien och av
Herodes den stores ätt.
Aristo’demos, halvt legendarisk grekisk
krigare, som på 700-talet f. Kr. under första
messeniska kriget skulle ha försvarat
Messe-nien mot Sparta.
Aristofa’nes (lat. Aristo’phanes), grek,
ko-mediförf. i Aten (omkr. 445—385 f. Kr.). Som
förf, under eget namn framträdde A. först år
424 med det ännu bibehållna stycket
»Riddarna». Hans sista stycke, »Plutos», uppfördes
388. — A:s’ lustspel tillhöra den s. k. »äldre
attiska komedien», och skalden, som tillhör
den konservativa och aristokratiska
riktningen, angriper i några av dessa lustspel
mycket skarpt den härskande demokratiens
mäktiga huvudmän, i andra åter anfaller han
samtida poetiska och filosofiska riktningar. I
fråga om fantasirikedom, levande
karaktärsteckning, blixtrande kvickhet och fulländat
herravälde över formen kan A. ställas vid
sidan av alla tiders största skalder. Hans
humor skyr ingalunda att upptaga element,
som starkt strida mot vår tids uppfattning
av det anständiga; hans egen samtid fann
emellertid häri intet anstötligt, och
obestridligt är, att hans glada lynne, hans outtömliga
uppfinningsrikedom och hans friska, om än
ibland ur historisk synpunkt synnerligen
orättvisa satir i hög grad bidraga till att
även för moderna läsare mildra det stötande
i hans arbeten. I allt skall A. ha författat
44 stycken, varav 11 finnas i behåll. Mest
betydande bland dessa äro följ.: »Riddarna»
(424), ett politiskt tendensstycke, fullt av de
bittraste invektiv mot den mäktige
demagogen Kleon; »Molnen» (423), som gisslar den
dåtida filosofien, särskilt sofistiken, till vars
representant han orättvist gör Sokrates;
»Freden» (421), som ger ett uttryck åt hela folkets
längtan eftei en välbehövlig fred (stycket
uppfördes kort före den s. k. Nikiasfreden).
»Fåglarna» (414), A:s’ mest fulländade
skapelse, ger under bilden av en i molnen
grundad fågelstat en utomordentligt kvick och
poetiskt fulländad satir över atenarnas politiska
lättrogenhet och benägenhet att inlåta sig på
vidlyftiga och äventyrliga företag.
»Lysi-strate» (411) är i motsats till »Fåglarna»
författad under de bekymmersammaste politiska
förhållanden, och A. låter där Atens kvinnor
sammansvärja sig för att tvinga männen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
