Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkli - Arkona - Arkont - Arkos - Arksignatur - Arksjön, Stor-Arksjön - Arktis - Arktiska havet - Arktiska öarna - Arktisk fauna - Arktisk flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Arkona—Arktisk flora
80
är numera föråldrat. Inom flottan
betecknade arkli fordom aktersta delen av ett
linjeskepps understa kanondäck eller batteri.
Stranden vid Arkona. Ovanför branten rester av
den vendiska fästningens vallar.
Arkona [-kå’-], den n., utspringande udden
på halvön Wittow, Rügen, med ett 24 m högt
fyrtorn. — A. var under vendernas tid en
ansenlig stad; där låg Svantevits rikt
utsmyckade tempel med en kolossalbild av
guden; därifrån utgingo de vendiska
vikingarnas plundringståg, och 1/3 av bytet tillföll
Svantevits helgedom. A. var föremål för
upprepade anfall av danskarna, tills Valdemar
den store och biskop Absalon (1169) intogo
platsen och i grund förstörde templet. A:s
fall betydde kristendomens seger på Rügen
och öns förvärvande åt Danmarks krona. —
Vid A. synas ännu rester av den vendiska
stadens mäktiga fästningsvallar.
Arko’nt kallades den högste ämbetsmannen
i vissa grekiska stater. I Aten funnos under
historisk tid nio arkonter. I den mån
demokratien blev fullt utbildad, miste dessa all
verklig makt. Den förste bland dem kallades
företrädesvis a r k o n t. Han gav sitt namn
åt det löpande året. Den andre bar namnet
b a s i 1 é"u’s (konung), emedan han hade att
fullgöra vissa religiösa förrättningar, vilka
det fordom ålegat konungen att utöva. Den
tredje kallades polemark (krigsöverste),
emedan han i äldre tid stod i spetsen för
krigsväsendet. De sex återstående
arkon-terna kallades tesmoteter (lagskipare)
och hade att efter lottning leda
förhandlingarna vid domstolarna.
Arkos [-ä’s], beteckning för
vittringsproduk-ter av granit och gnejs m. m., som stundom
bilda det omedelbara underlaget för
sedimentformationer (vanl. sandsten). Finnas i vårt
land i bottnen av kambro-silurformationen
(Västergötland) och flerstädes i bottnen av
de prekambriska (jotniska) sandstenarna i
Ångermanland, Småland o. s. v. A. G. H.
Ärksignatur, en kort sammanfattning av
bokens titel och en siffra för arkets
ordningsföljd, placerad underst på första
textsidan av varje ark. I äldre böcker brukades
bokstäver för att beteckna bladens
ordningsföljd i »lägget»; versaler användes så långt
de räckte, varefter gemena tillsattes, så att
de första 24 läggen signerades A (1, 2, 3, 4)—Z
(1, 2, 3, 4), de följande Aa, Ba, Ca etc. till Za
och ytterligare därefter Aaa o. s. v. H. L.
Arksjön, Stor-Arksjön, sjö i s. v.
Lappland, Åsele lappmark. Vid dess norra
sida ligger Risbäcks kapell.
A’rktis, nordpolsområdet, i vilket den
varmaste månadens medeltemp. understiger 10° C.
Förr betraktade man n. polcirkeln som A:s
sydgräns, och numera anses som sådan
10°-isotermen för den varmaste månaden. Se
Arktisk fauna, Arktisk flora och
Arktiskt klimat samt
Polarexpeditioner och Polarländer.
Arktiska havet, se Ishavet.
Arktiska öarna, öarna vid Kanadas n. kust,
se Kanada och
Nordvästterritorierna.
Arktisk fauna. Det arktiska området
räknas vanligen ur djurgeografisk synpunkt till
den holarktiska regionen (se d. o.). Det
kännetecknas framför allt av sin fattigdom på
djurformer, då endast få arter ha förmått
lämpa sig efter de hårda livsvillkor
polarländerna erbjuda. Lika fattig på arter som
landfaunan är i detta område, lika överflödande
är djurvärlden på individer överallt, där
havet fritt sköljer stränderna. Bland egentliga
landdäggdjur märkas av rovdjur isbjörn,
po-larvarg, fjällräv, hermelin samt i s. delen av
området järv. Idisslarna representeras av
renen, som för de arktiska ländernas invånare
är av största nytta, samt myskoxen, som
numera blott anträffas på Grönlands östkust
och vid den arktiska regionens sydgräns i
Nordamerika. Gnagarna företrädas av
fjäll-lämmeln samt flera ständigt vita arktiska
harformer. Av havsdäggdjur märkas valross
och ett flertal andra säldjur samt valar.
Fågelvärlden utgöres till övervägande del av
simfåglar och vadare, såsom lommar, måsar,
andfåglar, tordmular, lunnefågel, grisslor,
al-fågel m. fl. Simfåglarna häcka ofta
tillsammans i oräkneliga skaror på bergväggarnas
avsatser (»fågelberg»). Rend.
Arktisk flora. Till det arktiska
floraområ-det räknas de delar av Europa, Asien och
Amerika, som ligga n. om trädgränsen. Denna
förlöper mycket oregelbundet och når sin
nordpunkt i Tajmyrlandet i Sibirien vid
omkr. 72° n. br. samt sin sydligaste punkt
i ö. Nordamerika vid ung. 55° n. br. Någon
nordgräns för vegetationen inom det arktiska
området finnes tydligen ej, ty överallt, där
markbeskaffenhet och snöförhållanden så
medgiva, har man även i de allra nordligaste
landsändarna påträffat en visserligen gles och
dvärgartad växtlighet, som emellertid räknar
åtskilliga fanerogamer. Den arktiska
växtvärlden överensstämmer i många avseenden
med den alpina, beroende på delvis likartade
yttre betingelser, t. ex. den låga
medeltemperaturen och den korta vegetationsperioden.
Emellertid finnas även stora skiljaktigheter.
I synnerhet äro ljusförhållandena olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
