Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armé - Arméfördelning - Arméfördelningsområde - Arméförvaltningen - Armégrupp - Arméinspektion - Arméinspektör - Armékår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Arméfördelning—Armékår
95
armé, reservarmé, inneslutningsarmé), dels
med nummer (l:a armén o. s. v.), dels efter
väderstrecken (nordarmén, östarmén), dels
slutligen efter landsdelar, floder el. dyl.
(schle-siska armén, Loirearmén, Bugarmén,
orient-armén). Varje armé måste vara försedd med
alla medel för självständig verksamhet, även
etappväsen.
En större armé delas i armékårer om
30-—40 tusen man (se Armékår), en
mindre i divisioner (armédivisioner, i
Sverige arméfördelningar) om 12—16 tusen man.
Före världskriget var i Tyskland och
Frankrike armékårernas sammanförande i arméer
förberett genom den förefintliga indelningen
i arméinspektioner, av vilka envar
var underställd en arméinspektör eller
generalinspektör med uppgift att övervaka
utbildningen. — Under världskriget 1914—18 blev
det till stor följd av de i fält stående
truppmassornas storlek nödvändigt att sammanföra
arméerna till armégrupper, vilkas chefer
voro direkt underställda högste
befälhavaren. Armégrupperna benämndes efter sin
befälhavare, efter sin plats (högra, mellersta),
efter ett landskap el. dyl. (M. B—dt.)
Arméfördelning, benämning på den högsta
truppenheten inom svenska armén. Efter att,
vanligen utan bihanget armé-, ha förekommit
i de svenska arméerna sedan början av
1800-talet infördes denna benämning 1889 även för
fredstillståndet. En svensk arméfördelning
består i fred, frånsett vissa undantag, av 2
infanteribrigader ä 2 infanteriregementen, 1
kavalleriregemente, 1 artilleriregemente och 1
trängkår. Härtill komma i vissa fall
ingenjörtrupper (jämte f lygavdelningar),
intendentur-trupper m. m. I krigstid blir
sammansättningen av olika vapenslag sådan, att en a. kan
uppträda självständigt. — Svenska armén
består i fred av 6 a., Bodens trupper och
Gotlands trupper. Arméfördelningarna betecknas i
det militära skriftspråket med romerska
siffror. Arméfördelningscheferna ha sin bostad i
och arméfördelningsexpeditionerna äro
förlagda till följande städer: Hälsingborg (I:a),
Linköping (II:a), Skövde (III:e), Stockholm (IV:e
och V:e) samt Östersund (VI :e). C. O. N.*
Arméfördelningsområde. Sverige (utom
Gotland) indelas i sex arméf.-områden, vilka
motsvara arméns indelning i arméfördelningar
(se Arméns indelning); Gotland
bildar ett särskilt militärområde (se kartan sp.
98). Varje a. omfattar vissa
inskrivningsom-råden, närmast motsvarande
arméfördelningens infanteriregementen. l:a a. omfattar
Malmöhus södra och norra, Hallands, Blekinge
och Kronobergs inskr.-omr., 2:a a. Kalmar,
Jönköpings, Östergötlands västra och östra
inskr.-områden, 3:e a. Göteborg och Bohus,
Älvsborgs södra och norra samt Skaraborgs
inskr.-omr., 4:e a. Örebro, Södermanlands och
Stockholms inskr.-omr., 5:e a. Värmlands,
Västmanlands, Uppsala och Kopparbergs
inskr.-omr., 6:e a. Gävleborgs, Jämtlands, Väs-
ternorrlands, Västerbottens och Norrbottens
inskr.-omr. M. B—dt.
Arméförvaltningen, centralt ämbetsverk,
utövar närmast under konungen högsta
ledningen av förvaltningen för hela
försvarsverket till lands. Verket utgöres av
artilleridepartementet (chef:
generalfälttygmästa-ren), fortifikationsdep. (chefen för
fortifikationen), intendentsdep. (generalintendenten),
sjukvårdsstyrelsen (generalfältläkaren) samt
civila dep. (generalkrigskommissarien).
Artil-leridep. handlägger ärenden rörande vapen,
kruttillverkning, artillerimateriel m. m.,
fortifikationsdep. ärenden rörande fästningar,
kaserner, ingenjörmateriel m. m.,
intendentsdep. intendentur-, underhålls- och
remonte-ringsärenden m. m., sjukvårdsstyrelsen
sjukvårds- och veterinärärenden samt civila dep.
avlönings- och kassaförvaltningsfrågor.
Gällande instruktion är av 11 okt. 1907 med
senare gjorda ändringar. — A. ersatte 1866
Krigskollegium. (M. B—dt.)
Armégrupp, se Armé.
Arméinspektion kallades före världskriget
i franska och tyska arméerna den av 3—5
armékårer bestående enhet, som för
utbildningens övervakande var underställd en
generalsperson såsom arméinspektör eller
generalinspektör. Indelningen bildade
utgångspunkten vid världskrigets början för indelningen
i arméer. Numera finnes ej indelning i
ar-méinspektionsgrupper.
Arméinspektör, se Arméinspektion.
Armékår är den högsta enheten inom en
armé; den är utrustad för självständig
verksamhet och försedd med fullständiga
förvaltningsorgan. — Armékårer förekommo första
gången 1803 i Napoleons armé i lägret vid
Boulogne och infördes snart även i hans
motståndares härar. I Preussen blev
indelningen i armékårer efter krigens slut
bestående, och efter hand infördes den i
fredstid i de flesta andra arméer, i den
franska dock först efter 1871. Armékårens organ
benämnas vanligen med sammansättningen
av ordet kår: kårchef, kårartilleri o. s. v.
I de flesta arméer hade före världskriget
varje armékår sitt särskilda
armékårsområde, inom vilket det erhöll sitt
manskap. Armékåren bestod i fredstid av 2 till
3 infanterifördelningar, vartill kommo det
utom fördelningsförbandet stående tunga
artilleriet, förvaltningstrupper,
trängformatio-ner m. m.; vid krigstillfälle torde
sammansättningen i allmänhet beräknas bliva omkr.
24 bataljoner, 6 skvadroner, 24 batterier eller
omkr. 26,000 man infanteri, 144 kanoner och
3,600 hästar; inberäknades de tekniska
trupperna, kolonner och trängformationer, ansågs
sammanlagda styrkan komma att bliva omkr.
40,000 man och 12,000 hästar.
Under världskriget förblev armékårens
betydelse såsom stridsenhet orubbad, men
förhållandena utvecklade sig så, att det tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
