- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
93-94

(1923) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armband, Armringar - Armben, Armpipor - Armbindel - Armborst - Armbåge - Armbågsled, Armled - Armé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

Armben—Armé

94

schahernas regalier och urspr. tillhört de
mongoliska kejsarna i Indien; därå äro infattade
några juveler av omätligt värde. (T. A.)

Armben el. Armpipor, de tre i armen
ingående benen: överarmbenet (humerus),
armbågsbenet el. stora armpipan (ulna) och
strålbenet el. lilla armpipan (radius). De leda
mot varandra i armbågsleden. Armbågsbenet
omfattar med en C-formig utskärning sin del
av överarmbenet, strålbenet stöder sin
skålformiga ända mot detsamma. Vid strålbenets
nedre ända är handen fäst. Benen äro på så
sätt rörliga mot varandra, att underarmen
kan sträckas ut i rät linje mot överarmen
samt böjas framåt mot densamma. Därjämte
kunna armbågsbenen och strålbenet i
längdriktning vridas omkring varandra. Detta
sker, då vi från armens naturliga
utgångs-ställning vända flata handen uppåt och nedåt.
I förra fallet ligga de bägge benen bredvid
varandra, i det senare korsar strålbenet
armbågsbenet. T. R.

Armbindel (eng. arm-badge, fr. brassard, ty.
Armbinde), av tyg och lätt synlig, användes
som igenkänningstecken för att beteckna vän
och fiende inom arméerna före införandet av
uniform och har även senare begagnats i stor
utsträckning vid mångfaldiga tillfällen, då
uniform saknats. Som exempel därpå må
anföras, att i Tyskland de 1813 uppställda
lant-värnstrupperna liksom de 1848
organiserade borgargardena försågos med bindlar om
vänstra överarmen i olika färger, beroende på
vilka stater de tillhörde. Under striderna
mellan de »vita» och de »röda» i Finland 1918
hade de förra en vit a., vilken ännu som en
symbol bäres inom finska armén till
paraduniform. De röda såväl i Finland som i Ryssland
buro ofta röda armbindlar jämte andra röda
emblem. — Vit a. med rött kors (för
muhammedaner röd halvmåne) bäres såsom
internationellt igenkänningstecken inom de länder, som
anslutit sig till Röda korsets
Genèvekonven-tion. — A. har ofta kommit till användning,
då det gällt att hastigt anskaffa ett
igenkänningstecken för ett större antal personer,
tillhörande samma parti eller organiserade för
gemensamt uppträdande. Typiskt härför är
anläggandet av den vita bindeln på vänstra
överarmen av alla dem, vilka 19 aug. 1772
vid Gustav III:s statskupp ville följa
konungen ; till minne härav buro de svenska
officerarna under slutet av 1700-talet och in på
1800-talet vit a. till uniform. — A. kommer
till användning inom vissa arméer även för
att särskilt beteckna vissa grader eller
befattningsinnehavare. Så bäras inom franska
armén armbindlar av olika färger och med
olika emblem av dem, som tillhöra de olika
staberna. I Sverige angivas de olika
befäls-befattningarna inom landstormen genom
särskilda beteckningar å av landstormen använd
armbindel. M. B—dt.

Armborst, ett skjutvapen, som användes
under forntiden och medeltiden och bestod av

en skaftad pilbåge, vars sträng löpte över en
ränna i skaftet, genom vilken projektilen fick
sin riktning. Armborstet spändes genom en
särskild hävstångs- eller vevinrättning. Ur

Armborst.

detsamma skötos först pilar, men sedermera
nyttjades även blykulor, och den kraft, som
genom spänningen åstadkoms, var så stor, att
ofta ett mål på 150 m avstånd kunde träffas.
— Ett liknande
redskap användes under
världskriget för att
slunga handgranater.

Armbåge,
mötespunkten på armens
yttersida mellan
över-och underarmen. I
vidsträckt bemärkelse
innefattar den de
svällda ändknölarna
av de tre armbenen
med å dem befintliga
ledytor samt
omgivande mjukdelar. Vanligen
menar man dock med
armbåge blott den vid
böjning starkast
framspringande av dessa
benknölar. Det är den
utdragna övre ändan
av armbågsbenet. Å
denna fäster sig
senan för underarmens
trehövdade
sträckmuskel. T. R.

Armbågsled el. A r m 1 e d, leden mellan
över- och underarmen (se Armben).

Armé kallas i vidsträckt bemärkelse
sammanfattningen av en stats hela krigsmakt till
lands (benämningen liktydig med här och
härsmakt). I mera inskränkt bemärkelse
betecknar ordet statens alla på krigsfot
ställda och förenade stridskrafter till lands eller
ock en stor underavdelning av dessa
stridskrafter. Delningen i flera arméer betingas
antingen av nödvändigheten att samtidigt
uppträda på flera krigsskådeplatser, varvid
den viktigaste och största armén vanligen
benämnes huvudarmé, eller av
stridskrafternas storlek, vilken nödvändiggör
delning i flera arméer. En armé anses icke i
storlek böra överstiga 200,000 man.
Arméerna benämnas dels efter sitt ändamål (fält-

Armborstskytt, spännande
sitt vapen. 1400-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 00:01:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free