Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnaud, Émile - Arnauld, Antoine, d. ä. - Arnauld, Antoine, d. y. - Arnauld, Jacqueline Marie (Angélique) - Arnault, Antoine Vincent - Arnaut - Arnberg, Johan Volter - Arndt, Ernst Moritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Arnaud—Arndt, E. M.
138
Arnaud [arnå’], É m i 1 e, fransk fredsivrare
(f. 1864), eg. jurist. Är sedan 1891 president
i Intern, fredsbyrån (Ligue de la paix et de
la liberté; se Fredsrörelsen) samt vice
president vid Intern, fredsbyrån i Bern.
Utger »Les états-unis d’Europe».
Arnauld [arnå’] A n t o i n e, d. ä., kallad
»1’avocat», fransk jurist (1560—1619). Var
Frankrikes förnämste sakförare på sin tid,
ivrig förfäktare av Henrik lV:s sak och känd
genom sitt försvar av Parisuniversitetet mot
jesuiterna, som därför förföljde honom.
Arnauld [arnå’], A n t o i n e, d. y., fransk
teolog (1612—94), son till föreg. A. var en av
de franska jansenisternas (se Jansenius)
främsta ledare i deras kamp mot jesuiterna,
prästerskapet och regeringen samt tillika en
av de verksammaste främjarna av den
andliga rörelse, som utgick från Port-Royal.
Genom jesuiternas försorg utstött från
Sor-bonne, där han var lärare, måste A. fly till
Nederländerna, där han fortsatte sin
litterära verksamhet, som huvudsakligen var av
polemisk art. Hans huvudverk är »Logique
de Port-Royal».
Arnauld [arnå’], Jacqueline Marie,
mera känd under sitt klosternamn, A n g
é-1 i q u e, abbedissa i cisterciensklostret
Port-Royal (1591—1661), dotter till Ant. A. d. ä.
Hon var from, kraftfull och välgörande.
Under hennes styrelse blev Port-Royal
reformerat i strängt asketisk riktning samt
medelpunkten för den jansenistiska rörelsen.
Arnault [arnå’], Antoine Vincent,
fransk skald (1766—1834). A:s sorgespel
följde den klassiska riktningen och slogo an
genom en viss kraft i karaktärsteckningen
samt ett pompöst språk men höja sig föga
över medelmåttan. Bland dessa märkas
»Cin-cinnatus» och »Oscar», uppf. i Sverige 1801
(»Oscar, Ossians, son»). A:s memoarer,
»Souvenirs d’un sexagénaire», äro av värde.
Arnåu’t, det turkiska namnet på alban.
Arnberg, Johan Volter,
nationalekonom, bankman (1832—1900). Blev fil. dr i
Uppsala 1854 och docent i politik 1856. Han
deltog 1864 i
bildandet av Upplands
enskilda bank, vars
verkställande
direktör han var till 1872.
Styrelseled. i
Stockholms enskilda bank
1871—74, valdes A.
1874 till fullmäktig
i riksbanken och
kvarstod som sådan
till sin död. Som
deputerad för
utrikes-växelrörelsen tog A.
en betydelsefull och
framstående del i
bankens ledning och var där efter A. V. Dufvas
död (1883) den tongivande. Betydelsefullt var
särskilt hans motstånd mot de enskilda
ban
kernas sedelutgivningsrätt, och han verkade
målmedvetet för riksbankens omdaning till en
hela landet omfattande centralbank. A. var
ivrig frihandlare, led. av 1880—82 års
tullkommitté och 1886 en blaud stiftarna av
Föreningen mot livsmedelstullar. Led. av
Vet.-akad. 1884. Han var även en verksam och
ansedd kommunalman. Resultat av hans
värdefulla historiska och ekonomiska forskningar
äro nedlagda i »Om
upphandlingsdeputatio-nen» (1885), »Om arbetets och bytets frihet»
och i det förträffliga arbetet »Anteckningar
om frihetstidens politiska ekonomi» (1868).
Arndt, Ernst Moritz, tysk skald o.
vetenskapsman (1769 26/i2—18 6 0 29/i). F. i
Put-bus på Rügen och son till en förvaltare, som
härstammade frsn Sverige, besökte A.
universiteten i
Greifs-wald och Jena och
ämnade först bli
präst. Men i stället
gav A. sig ut på
resor genom Tyskland,
Ungern, Italien och
Frankrike.
Återkommen förvärvade han
magistergraden i
Greifswald och fick
tillstånd att föreläsa
(1800). Hans studier
i historia fäste hans
uppmärksamhet vid
fäderneprovinsens
sociala förhållanden, framför allt fick den
därstädes ännu rådande livegenskapen i
honom en svuren fiende. Är 1803 utgav han
»Versuch einer Geschichte der
Leibeigen-schaft in Pommern und Rügen», som var en
ljungande protest mot livegenskapen. Det
förskaffade honom många bittra fiender bland
den pommerska adeln men fäste också Gustav
IV Adolfs uppmärksamhet vid hans person.
Aren 1803—-04 genomreste han Sverige i
olika riktningar. Sina intryck skildrade han
sedan i »Reise nach Schweden im 1804»
(»Resa genom Sverige» I, 1807—08). Efter
återkomsten utnämndes han till prof, i
historia vid Greifswalds universitet 1806. S. å.
utgav han sitt mest bekanta arbete, »Geist der
Zeit» (första delen), som bl. a. innehöll
våldsamma utfall mot den franska revolutionen
och Napoleon. Andra delen utkom i Sverige
1809, tredje 1813, fjärde 1818. Då landet
hotades av de napoleonska arméerna, begav sig
A. för andra gången till Sverige (jultiden
1806); där blev han medlem av en
kommission, som skulle utarbeta en översättning av
svenska lagen, vilken skulle införas i
Pommern. Dessutom utgav han från Stockholm
en officiös propagandatidskrift, »Der nordische
Kontrolleur», avsedd att försvara Sveriges
politik inför kontinenten. 1809—10 skrev han
sina kritiska reflexioner över svensk historia,
»Schwedische Geschichten» (tryckt först 1839,
sv. övers. 1840). Efter Gustav. IV Adolfs
av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
