Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arndt, Ernst Moritz - Arndt, Johann - Arne, Thomas Augustine - Arne, Ture Algot J:son - Arneberg, Arnstein - Arneberg, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Arndt, J.—Arneberg
140
sättning lämnade han Sverige (sept. 1809);
han rycktes sedan småningom in i de kretsar,
som förberedde en tysk resning mot Napoleon.
I likhet med så många andra frihetsälskande
män tog han vid tidpunkten för dennes tåg
mot Ryssland sin tillflykt dit och blev ett
slags privatsekreterare åt den store
preussiske statsmannen Stein. (Senare har han
skildrat denna tid i boken: »Meine
Wan-derungen und Wandlungen mit dem
Reichs-freiherrn von Stein», 1858.)
Efter Napoleons nederlag följde A. de
allierade mot v., alltjämt i massor av småskrifter
förfäktande den fosterländska saken och med
sina sånger (»Was ist des Deutschen
Vater-land?», »Der Gott, der Eisen wachsen liess»,
m. fl.) eldande de stridande. På de svenska
skalderna hade A:s eldiga förkunnelse
inflytande, och Atterbom hyllade honom i en dikt.
— I sina politiska skrifter kämpade A. bl. a.
för att Rhen skulle bli »Tysklands ström, ej
Tysklands gräns». — Sedan flyttade han till
Bonn, där han 1818 blev professor i historia
vid den nyinrättade högskolan. Den
inbrytande reaktionen med sina förföljelser mot
allt, som hade den minsta likhet med
»dema-gogische Umtriebe», kom emellertid att
drabba även A. Han ansågs ha yttrat sig
vanvördigt om Tysklands furstar och avstängdes
från tjänstgöring vid universitetet 1820,
vilket förbud upphävdes först 1840, då Fredrik
Vilhelm IV blivit konung. Som åttioårig
gubbe deltog A. sedan i
Frankfurtparlamen-tet 1848; han blev en av de män det utsåg
att erbjuda konungen av Preussen
kejsarkronan. Då konungen avböjde och republikanerna
i församlingen till följd därav fingo vind i
seglen, utträdde A. ur parlamentet tills, m.
Gagern, Dahlmann m. fl. Sin återstående tid
tillbragte han i Bonn. A:s valda skrifter i
16 bd äro utgivna på Hesses förlag (1908).
Litt.: E. Müsebeck, »E. M. A.» (1914); L.
Dalgren, »E. M. A:s politiska verksamhet i
svensk tjänst 1806—08» (Hist. tidskr. 1915);
densamme, »E. M. A. och Sverige» (1920);
Geerds, »A.» (1920). A:s »Historiska
karak-tersskildringar» utkommo 1834 och hans
»Levnadsminnen» 1917 i sv. övers. L. D.
Arndt, J o h a n n, tysk präst,
»reformationens reformator» (1555—1621). Som
kyrkoherde i Badeborn i Sachsen ådrog han sig
genom sitt bestämda uppträdande mot
landsfursten Johan Georgs reformerta sympatier
dennes misshag och blev, då han icke ville
godkänna avskaffandet av djävulsbesvärjelsen
och bilder i kyrkorna, 1590 avsatt från
ämbetet. S. å. kallades han likväl till
försam-lingslärare i Quedlinburg och blev 1599
predikant vid Martinskyrkan i Braunschweig.
Föranledd av krigsårens sedliga förfall och i
avsikt att vända de andligas uppmärksamhet
från lärdomsprål till det kristliga livets
rättfärdighet begynte han 1606 utgivandet av sin
allbekanta bok »Om den sanna kristendomen».
Denna bok har översatts till nästan alla euro-
peiska språk och är en av världens mest
spridda uppbyggelseböcker. Den efterföljdes
snart av flera andra, såsom »Paradis
lustgård», »Andliga skattkammaren» m. fl. Från
Braunschweig kallades A. 1608 till pastor i
Eisleben och blev
1611
generalsuperintendent i Celle. A :s
»Sanna kristendom»
utkom på svenska
första gången 1647
samt upplades sedan
minst 30 gånger
under 1700- och
1800-talet. Hans »Paradis
lustgård» trycktes
första gången 1648
och har sedan
utkommit i en mängd
upplagor. — Litt.:
W. Köpp, »J. A.
Eine Untersuchung über die Mystik im
Lu-therthum» (1912); biogr. av Winter (1911).
J. Hdr. (B. A.)
Arne [än], Thomas Augustin e, eng.
tonsättare (1710—78). Lär ha komponerat
den eng. nationalhymnen »Rule, Britannia»
(se d. o.) samt har satt musik till flera av
Shakespeares skådespel och komponerat en
mängd operor, oratorier m. m.
Arne, Ture Algot J : s o n, arkeolog (f.
1879 7/g), fil. dr i Uppsala 1914, antikvarie i
Vitterhets-,
historie-och antikvitetsakademien 1909. Har
företagit
vidsträckta forskningsresor i
Mindre Asien och
Syrien samt i
Ryssland. A:s
arkeologiska författarskap
har i huvudsak
inriktats på nord,
järnåldern och de
dåtida förbindelserna
mellan Sverige och
Ryssland-Orienten.
Utom talrika
tid
skrifts- och tidningsuppsatser har A. utgivit
»La Suède et 1’Orient» (1914) och »Det stora
Svitjod» (1917).
A’rneberg, Arnstein, norsk arkitekt (f.
1882), utbildad vid Tekniska högskolan i
Stockholm, praktiserande arkitekt i
Kristiania. Med anslutning till äldre norsk
bondearkitektur har han byggt Eidsvolds
folkhögskola (1908) och andra skolor samt talrika
privathus. Hans viktigaste arbeten äro
telegraf- och telefonstationen i Kristiania samt
(tills, m. M. Poulsson) ritningarna till det 1923
beslutade rådhuset i samma stad. H. W-n.
A’rneberg, Christian, norsk ämbetsman
(1829—1911). Var justitiarius i Kristiania
stadsrätt 1872—81, amtman i Bratsbergs amt
1881—89 och i Smålenenes amt 1891—95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
