Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Árpád - Arpeggio - Arpi, Oskar Adalrik - Arpino - Arppe, Adolf Edvard - Arppe, August Fredrik - Arppe, Nils Ludvig - Arrabidaea - Arracacia, Arracacha - Arrah - Arrak (Arak)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Ärpåd—Ar rak
158
Ärpåd, ung. nationalhjälte (d. omkr. 907).
Anförde magyarerna vid deras invandring i
Ungern (se U n g e r n, historia) och blev
stamfader för det äldsta ungerska konungahuset,
den arpadska ätten, som år 1000 med
Stefan I vann kunglig värdighet och 1301
utslocknade på manssidan med Andreas III.
Arpeggio [arpä’d^å] el. A r p e g g i a’to,
it., på harpmanér, så att ackordets toner
hastigt följa efter varandra. A. betecknas som
en lodrät våglinje, stundom med en båge
framför ackordet.
Arpi, Oskar Adalrik, sånganförare
(1824—90), fil. dr 1854, musiklärare vid
Uppsala katedralskola 1855—76, adjunkt dar
sedan 1858. Blev ryktbar såsom anförare för
Uppsala studentkårs
allmänna
sångförening 1852—71,
under vilken tid denna
förening gav en stor
mängd konserter i
Uppsala, Stockholm
och andra städer. I
aug. 1867 företog A.
med en elitkör på
100 man en
sångarfärd till Paris,
varvid uppsalasångar-na i internationell
tävlan mellan
mans-sångföreningar er
övrade det högsta priset och inbjödos att
konsertera på Stora operan. Under A:s
elektri-serande ledning, som vann sina bästa resultat
i de stora fosterländska kraftnumren, nådde
»Allmänna sången» sin högsta fulländning,
präglad lika mycket av disciplin som av
naturfriskhet. Litt.: M. Hultin,
»Upsalasångar-nas pariserfärd» (1868); G. Kallstenius, »Blad
ur Uppsalasångens historia» (1913). A. L.*
Arpi’no, stad i mellersta Italien, dep.
Ca-serta, mitt emellan Rom och Neapel. Omkr.
10,000 inv. Pergaments- och
lädertillverkning, marmorbrott. Förödande jordbävning
1915. Marins’ och.Ciceros födelseort.
Arppe, Adolf Edvard, finl. kemist o.
ämbetsman (1818—94), halvbroder till N. L. A.
Var 1847—70 prof, i kemi vid universitetet i
Hälsingfors och 1858—69 rektor. Han hade
hösten 1859 ett bemärkt moderat,
svenskvän-ligt rektorsuttalande i språkstriden. A.
förvärvade sig ett namn genom
detaljundersökningar i sin vetenskap. 1855—67 var han
Finska vet.-societetens ständige sekr., 1865—
77 ordf, i överstyrelsen för de finländska
pressärendena. Blev 1890 senator o. chef för
handels- och industriexpeditionen. Jfr A. Lille,
»Den svenska nationalitetens i Finland
sam-lingsrörelse» (1921). (-1m-)
Arppe, August Fredrik, finländsk
teaterledare och skådespelare (f. 1854). Har
inlagt stora förtjänster om inrättande och
upprätthållande av en inhemsk svenskspråkig
scen i Finland. Efter studier och anställning
i Tyskland var han skådespelare vid Svenska
teatern i Hälsingfors 1879—87. 1888—90
förestod han ett nybildat inhemskt
operasällskap i Hälsingfors och 1890—94 ett
svenskspråkig! skådespelarsällskap, varefter han
1894—99 ledde Svenska teatern i
Hälsingfors samt 1898—1903 Svenska inhemska
teatern i Abo. Är sedan 1916 ekonomisk
ledare för Svenska teatern i Hälsingfors. A. har
med framgång vid skilda tillfällen uppträtt
med eget sällskap i Sverige, Norge och
Petersburg samt vunnit mycket bifall särskilt
som pastor Jussilainen i G. A. v. Numers’
lustspel »Bakom Kuopio».
Arppe, Nils Ludvig, finländsk
affärsman (1803—61). Blev som ägare eller
disponent av ett flertal sågverk vid Saima vatten
och som ägare av Värtsilä och Möhkö
järnverk skapare av Karelens industri. Under en
rastlös kamp mot en mångfald svårigheter
byggde han redan 1833 vid Puhois i Karelen
den första ångbåten i Finland och vid
Utra-koski i Pielis älv Finlands första sluss.
Arrabidäea, växtsläkte av fam. Bignoniaceae,
med talrika arter, mest lianer, i tropiska
Sydamerika. Blommorna äro praktfullt färgade,
frukterna tillplattat baljformiga och veden,
som tillväxer olikformigt, har i tvärsnittet av
en äldre stam formen av ett malteserkors.
Mest bekant är A. chica, vars blad innehålla
ett rött färgämne, varmed indianerna färga
sin kropp, som därigenom blir okänslig för
myggbett.
Arracäcia el. A r r a c a’c h a, ett växtsläkte
av fam. f lockbl om st r iga, Umbelliferae,
besläktat med Conium. De
palsternackliknan-de rötterna hos A. xanthorhiza (A. esculenta)
äro rika på stärkelse och nyttjas därför i
Ecuador och Colombia (där arten är inhemsk),
kokta på samma sätt som potatis.
Arrah [ä’ra], stad i n. v. Bihar och Orissa,
Främre Indien, 55 km v. om Patna; omkr.
39,000 inv. Järnväg till Patna.
Kanalförbindelse med Ganges. Känt från seapoysupproret
1857, då ett fåtal engelsmän under åtta dagar
där höll stånd mot 2,000 seapoys.
A’rrak (A ra k), en i Ostindien och flera
tropiska länder, tidigare huvudsakligen på Java
och Ceylon, tillverkad sprithaltig dryck med
egendomlig, fin lukt, beredd av ris, palmsaft
eller rörsockermelass. Ris underkastas
mält-ning och jäsning, och den därunder bildade
alkoholen avdestilleras. Den finaste arraken,
den från Goa och Ceylon, erhålles genom
jäsning och destillering av den sockerrika saft
(»toddy»), som avsöndras inom blomhölstren
av kokospalmen och palmyrapalmen. I Sverige
användes i stor utsträckning a. till beredning
av punsch. Denna a. fås huvudsakligen från
Batavia på Java. Den finaste bataviaarraken
framställes huvudsakligen av rörsockermelass,
medan de mindre fina sorterna,
»kustar-raken», beredas av ris. Ren, god arrak har
en svagt gul färg samt stark spritsmak —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
