Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arup, Erik Ipsen - Arup, Jens Laurits - Aruvimi - Aruöarna - Arv (juridik) - Arv, Arve (botanik) - Árva - Arvak - Arvalbröderna - Arve - Arvejord - Arvenhet, Arvfaktor, Gen - Arvesen, Arve - Arvesen, Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Arup, J. L.—Arvesen, O.
210
ska uppgörelsen 1918. Har utgivit »Rids af
Danmarks historie» (1921).
Arup, Jens Laurits, norsk biskop
(1793—1874). Blev 1845 stiftsprost i
Kristiania och året därpå biskop i stiftet och
utvecklade som sådan en omfattande
verksamhet. Han förrättade 1860 Karl XV :s kröning
i Trondhjem. Som stortingsman hade han
väsentlig andel i den för sin tid mycket
liberala dissenterlagen av 1845 och tillika
inflytande på utvecklingen av en frihandelsvänlig
riktning inom tullagstiftningen.
Aruvlmi, flod i Belgiska Kongo, biflod fr. h.
till Kongo. Upprinner med många källarmar
på berglandet v. om Albert njansa, kallas från
deras sammanflöde ett stycke ned Ituri och
har sedan flera andra namn. Utfaller i
huvudflöden vid stationen Basoko (anlagd 1884
och först kallad Aruvimi). Längd 1,300 km.
Biflod fr. h. Nepoko. A. genomflyter Kongos
urskogsområde. Den är segelbar från
mynningen upp till Jambuja. Stanley upptäckte
mynningen 1877 och nådde 1887—89 till 30°
ö. Igd, varefter Emin pascha och Stuhlmann
1891 undersökte A:s lopp inom källområdet.
Aruöarna, se Aroeöarna.
Arv betecknar dels den kvarlåtenskap,
som på grund av lagens bestämmelser övergår
till den avlidnes arvinge (närmaste släkting,
adoptivbarn eller make), dels vad arvingen
sålunda åtkommit, dels ock själva
övergången till arvtagaren (arvtagandet). I första
bemärkelsen talar man om att »skifta arv»,
att »arv faller», i den andra om bröstarv,
bakarv eller sidoarv (allt efter arvingens
släktskap med arvlåtaren), Amerikaarv
o. s. v.; i den tredje bemärkelsen brukas ordet
arv i sådana uttryck som »gå i arv»,
»åtkomma genom arv». Jfr Arvinge,
Arvlös, Arvskifte, Arvsordning,
Arvsrätt och D a n a a r v. C. G. Bj.
Arv, Arve, användes i sammansättningar
(våtarv, sprödarv etc.) såsom namn på
en del växter, huvudsakligen tillhörande fam.
nejlikväxter (Caryophyllaceae).
Arva [ä’rvå], se O r a v a.
Italiensk vass, Arundo Donax.
Arvak, »den arla vakne», i nord, mytologi
en av de hästar, som draga solens vagn. Den
andra heter A 11 s v i n n.
Arvälbröderna, urgammalt romerskt
prästkollegium av 12 högättade medlemmar. De
tjänstgjorde vid vårfesten »ambarvalia», då
offerdjur i högtidligt tåg leddes omkring
staden och böner om god årsväxt uppsändes till
Ceres och Mars.
Arve [arv], biflod fr. v. till Rhöne.
Kommer från Col de Balme i Montblancmassivet,
genomflyter Chamonixdalen, fortsätter genom
Savojen och infaller i Rhöne vid Genève på
schweiziskt område. 100 km lång. A. vållar
ofta översvämningar.
Arvejord kallas fast egendom på landet,
som förvärvats genom arv eller omedelbart
satts i stället för sådan egendom. Motsatsen
är a v 1 i n g e j o r d, d. v. s. fastighet på
landet, som förvärvats genom annat fång än arv.
Arvejord tillhör enligt vår äldre
giftermåls-balk (däremot ej enligt 1920 års) och sålunda
för äktenskap ingångna före 11 juli 1920 den
make enskilt, som ärvt densamma. Har
makes arvejord bortbytts mot annan jord å
landet, blir den tillbytta i stället arvejord
och sålunda makens enskilda egendom. Fast
egendom i stad delar, enl. samma äldre lag,
arvejords egenskap att icke vara föremål för
giftorätt, om egendomen nämligen ärvts av
ena maken (och äktenskapet ej är äldre än
sedan 1899). Tidigare (före lagändringar 1857
o. 1863) var ägarens förfoganderätt över
arve-jorden i väsentliga stycken inskränkt, till
förmån för släkten. C. G. Bj.
Arvenhet, Arvfaktor, Gen, element i
organismens ärvda konstitution.
Ärftlighets-analysen har visat, att dessa element i
vittgående grad ärvas, oberoende av varandra.
Arvenheternas natur är obekant; däremot
måste det betraktas som bevisat, att de i
cellen äro lokaliserade till eller bundna vid
kromosomerna. Se Cell, Mutation och
Ärftlighetslära.
Arve’rner, en keltisk folkstam, som bodde
i nuv. Auvergne och hörde till de mäktigaste
i Sydgallien. Under ledning av Vercingetorix
gjorde a. ett hårdnackat motstånd mot
Caesar. Deras huvudstad var Nemossus
(Augus-tonemetum), nu Clermont.
Arvesen, Arve, norsk violinist (f. 1869),
son till O. A. Var efter att ha haft
anställning som konsertmästare i Finland och
Bergen bosatt i Göteborg 1903—05 och har
sedan varit verksam i Kristiania. A. har
företagit konsertresor i norden och stiftade 1915
i Kristiania Kammermusikforeningen.
Arvesen, Olaus, norsk
folkhögskoleföre-ståndare o. tidningsman (1830—1917).
Redigerade 1863—70 det grundtvigianska
Kir-keligt Folkeblad och upprättade tillsammans
med H. Anker (se denne) 1864 på Sagatun
vid Hamar efter danskt mönster den första
norska folkhögskolan, som han ensam ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
