Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asfalt - Asfaltit - Asfaltlack - Asfaltmåleri - Asfaltpapp - Afalttjära - Asfyxi - Asgam - Asgård - Asgårdsrejen - Ashanti, Aschanti, Asjanti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Asfaltit—Ashanti
246
Fornbabyloniska asfaltvaser.
Tredje årtusendet f. Kr. Funna
vid Susa.
babylonierna, är ett uttryck för fasthet och
oföränderlighet och har sannolikt
uppkommit därav, att a. först begagnades till att
hopfoga olika föremål, men även för
utsmyckning och
förfärdigande av
statyer, konstföremål o. dyl.
hade den stor
användning. Så
visar t. ex.
vid-stående bild två
babyloniska
vaser, utskurna
ur asfaltblock.
Egypterna
använde a. till
beklädning av
gravväggarna i
pyramiderna
och till balsamering. Ordet mumie
härstammar antagligen från persiska ordet för asfalt,
mumiyn. Plinius beskriver en hel del
användningssätt för a.: till bestrykning av romarnas
husgudar för att förhindra, att dessa allt för
hastigt skulle sönderfalla, till bränning i
lampor, till universalläkemedel. Ja, den saknades
icke en gång på den förnäma romarinnans
toalettbord. Perserna och grekerna använde även
a. som en huvudbeståndsdel i den »grekiska
elden» (se K r u t). Av de gamla folken var det
egentligen endast babylonierna, som
begagnade a. till byggnadsändamål. Sedan föll
detta asfaltens viktigaste användningssätt i
glömska för att först efter årtusenden i
början av 1800-talet åter upptäckas. I. B.
Asfaltit, se Asfalt.
Asfaltlack, upplösning av naturlig eller
konstgjord asfalt i lätta stenkolsoljor, ibland
även i terpentin eller bergolja. Bland dessa
lackers mera värdefulla egenskaper märkas
bl. a. deras stora hållfasthet mot atmosfäriska
inverkningar såväl som kemiska, deras
svarta, glänsande färg och rostskyddande verkan.
Bland de i handeln förekommande märkas
asfaltlack, asfaltglasyr, isoglasyr, black
var-nish, asfaltfernissa, bitulack etc. I. B.
Asfaltmåleri. För sin genomskinliga och
vackert mörkbruna färgs skull har asfalten
iänge använts i måleriet till lasurfärg. Till
undermålning eller blandning är asfalten
högst olämplig; vid torkning tränger den
nämligen till ytan, blir smutsgrå samt
spricker och smälter lätt i värme. Något
håll-barare blir den medelst upplösning i vinsprit.
Asfaltpapp, se Takpapp.
Asfaltt jära, se Stenkols tjära.
Asfyxl, se Andning, sp. 953, och
Kvävning. — Adj.: A s f y’k t i s k.
Asgam, Neo’phron percno’pterus, som även
kallas smutsgam, emedan den lever av
avskräde och träck, tillhör Gamla världens
gamfåglar (se d. o.). Den gör stor nytta som
renhållningshjon; de gamla egypterna höllo
den i vördnad, och dess bild träffas ofta
Asgam.
på deras minnesmärken. A. är 2/s m lång
från näbbens till stjärtens spets och har en
svag näbb, som till mer än hälften av sin
längd är överdragen av den gula vaxhuden.
Huvudets och halsens nakna delar äro även
gula; f. ö. är den fullvuxna fågeln vit med
svarta handpennor. Ungfågeln är vitskäckigt
svartbrun. A. tillhör n. Afrika, v. och s.
delarna av Asien samt s. Europa, upp till
Schweiz och s. Frankrike. F. A. S. (Lönnb.)
Asgård, asarnas hemvist. Se As a r.
Asgårdsrejen, se Vilda jakten.
Ashanti [ufä’nti el. äjontl’], Aschanti,
A s j a n t i, britt, besittning i övre Guinea,
Västafrika, skilt från Guineabukten genom
Gold coast-kolonien, till vilken A.
administrativt räknas; 63,700 kvkm, 407,000 inv. (1921),
därav 400 européer. Huvudstad är Kumasi
med omkr. 20,000 inv. Landet är ett skogrikt
slättland, väl vattnat och bördigt. Största
och enda segelbara floden är Volta. Järnväg
finnes från Kumasi till hamnen Sekondi på
Guldkusten. Av landets produkter intaga
kakao, guld och timmer, i synnerhet
mahogny-och cederträ, främsta rummet. Därnäst
komma olja, gummi och kopal. 1921 exporterades
44,000 ton kakao; s. å. uppgick
guldutvinningen till ung. 2,500 kg.
Det gamla A.-riket var urspr. snarast en
förening av mer el. mindre självständiga
stammar under var sin kung, men från
början av 1700-talet erkändes konungen i
Kumasi som den förnämste. Som den egentlige
grundläggaren av A.-riket kan anses
Osai-Tutu, vilken underlade sig Denkera (1719) och
andra kringliggande områden. Styrelsen i A.
var av gammalt en blandning av monarki och
militär aristokrati. Stamhövdingarna bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
