Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asien - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Asien (Växtvärld)
268
områden gör sig det mediterrana inslaget i
floran och klimatet allt mera gällande,
varför dessa länder ur växtgeografisk synpunkt
räknas till medelhavsområdet. Arabien oeh
Mesopotamien äro en direkt fortsättning på
det stora nordafrikanska stäpp- och
ökenområdet, vilket vidare fortsätter över
Sydper-flien och Belutsjistan samt har sina östligaste
utposter i ökenområdena i n. v. Indien. —
Manchuriet, Korea, Kina och Japan bilda ett
Landskapsbild, från Ceylon.
särskilt floraområde. Skogarna bildas av arter
av släktena Juglans, Alnus, Betula, Quercus,
Acer och Tilia, alltså samma släkten som längre
västerut i A. och i Europa men i betydligt
större artrikedom. Därjämte finnas släkten,
som saknas vildväxande i Europa, såsom
Mo-rus, Gleditschia, Ailanthus, Rhus och Catalpa.
Även många barrträd ingå i skogarna,
framför allt i högre liggande trakter och i n.
Japan. I Manchuriet finnas parkartade
landskap och ängar, rika på högväxta örter. På
bergen ovan skogsgränsen finnas såväl i
Japan som framför allt i Kina ytterst artrika
fjällängar med en mångfald liliacéer, ranun-
culacéer, umbelliferer, scrophulariacéer,
Rhe-um-arter m. fl. I s. delarna är skogen tack
vare den större värmen och den rikare
nederbörden utvecklad som subtropisk, på
malajiska inslag rik regnskog, vilken sträcker sig
från Himalajas ö. sluttningar till mellersta
Kina, från Formosa till s. Japan. Här växa
ständigt gröna Quercus-arter, lauracéer,
magno-liacéer, theacéer och många andra. Även en
del barrträd spelar en framträdande roll. Av
stort intresse är den i Sydkina
hemmahörande uråldriga
gymno-spermtypen Ginkgo biloba.
Bambuarter gå ganska långt åt n.,
både i Japan och Kina. Stora
delar av Japan och Kina ha på
grund av den täta bebyggelsen och
den intensiva odlingen helt
förlorat sin ursprungliga vegetation.
— Sydkinas subtropiska
vegetation övergår söderut i den rent
tropiska växtligheten i Bortre
In-.dien. Bortre Indien och
Malajiska öarna visa stor inbördes
överensstämmelse och räknas till
mon-sunområdet eller malesiska
området (Malesien), som kännetecknas
av jämn värme och stark
nederbörd. I följd härav utgöres den
förhärskande vegetationen av
tropisk regnskog. Denna har
visserligen på olika höjd över havet
väsentligt olika floristisk
sammansättning men har dock överallt i
stort sett ett likartat utseende.
Ä de lägre nivåerna framträda
särskilt de stora Ficws-arterna,
Ficus religiösa o. a. Högre upp
är skogen rik på arter av
familjerna Dipterocarpaceae,
Guttife-rae, Moraceae och Anonaceae. Här
är lian- och epifytrikedomen
synnerligen stor. Ovanför ungefär
1,300 m vidtager den montana
regnskogen med Quercus-arter,
lauracéer, ormbunkar, till stor del
trädartade, och mossor. I de
torrare delarna av Malesien, t. ex. i
delar av Bortre Indien, äro
skogarna av en betydligt kargare typ.
Lianer och epifyter äro
sällsyntare, och många träd stå avlövade under
torrtiden. Ett av de viktigaste träden är här
teakträdet, Tectona grandis. Inom stora delar
av monsunområdet har den ursprungliga
vegetationen fått vika för kulturen. Filippinerna ha
mycket gemensamt med Sundaöarna men visa
även åtskillig släktskap med Kina och Japan.
— Främre Indien visar i många avseenden
frändskap med tropiska Afrika. Nederbörden
är som helhet svagare och ojämnare fördelad
än i Malesien, och i följd därav varierar
vegetationen betydligt. Regnskog finnes t. ex.
i Assam och å Malabarkusten, under det att
Dekkan till stor del täckes av stäpp. I de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
