Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assam - Assapan - Assarhaddon (Asarhaddon; Esarhaddon), Aššur-ah-iddin - Assarsson, Per - Assassiner - Ass dur - Assegaj, Assagaj - Asselijn, Jan - Assemblée - Assemblée wallonne, L’ - Assen - Assens - Asser (stam) - Asser (ärkebiskop) - Asser, Tobias Michael Carel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Assapan—Asser
328
duiserade. 1228 erövrades landet av ahom (se
d. o.), som sedan regerade det — tidtals under
utvecklande av en ej obetydlig maktställning
— till 1810, då det annekterades av Burma,
som 1826 avträdde det till engelska Ostindiska
kompaniet. Det införlivades då med Bengalen
och har sedan 1874 varit en särskild provins
med undantag för åren 1905—12, då det
tillhörde den nya provinsen östbengalen och A.
— Litt.: Gait, »History of A.» (1906);
Shake-spear, »History of Upper A.» (1914).
Assapän, se Flygekorrar.
Assarha’ddon (Asarhaddon; eg. E s
ar-ha d d o n), det bibliska namnet på
Assur-a h - i d d i n (»Assur en broder har givit»),
assyrisk konung 681—668 f. Kr., Sanheribs
son och efterträdare. Efter att ha kuvat
ett av hans broder lett uppror, vari hans
fader omkommit, och bestigit tronen
började han genast återuppbyggandet av det av
Sanherib förstörda Babylon. A. var en
framgångsrik fältherre. Han avvärjde ett farligt
angrepp av de halvvilda kimmerierna, ett
indoeuropeiskt folk. Sidon måste kapitulera
för honom och förstördes i grund; på dess
ruiner uppbyggdes en ny stad,
»Assarhad-donsborg». Hans största bedrift var dock
erövringen av Egypten, varigenom Assyrien
vann en maktställning, som intet rike förut
uppnått. Men ett uppror utbröt snart i
Egypten, och på vägen dit dog A. P. L.
Assarsson, Per, rättsvetenskapsman (1838
—94), professor i kriminalrätt och romersk
rätt (sedermera i straffrätt och juridisk
en-cyklopedi) vid Lunds univ. från 1877. Hans
förnämsta skrifter äro »Om skadestånd
enligt Sveriges allmänna lag» (1867); »Svenska
straffrättens allmänna del. Inledning» (1879)
och »Svensk straffprocess» (i Nord,
retsency-klopedi, bd 4, 1880).
Assasslner, en kättersk sekt inom islam,
stiftad under senare delen av 1000-talet av
en persisk äventyrare, Hassan ibn Sabah. Den
satte sig omkr. 1090 i besittning av
klippfästet Alamut, som sedermera blev residens
för den nya ordens ledare, åtminstone i
Syrien av korsfararna känd under namnet
»den gamle på berget». Sektens medlemmar
fingo underkasta sig löftet om blind lydnad,
och rörande sättet att uppfostra dem
därtill finnas åtskilliga traditioner, vilka
möjligen delvis sakna historiskt underlag. A.
utövade under 1100- och början av 1200-talet
ett formligt skräckvälde inom den
muhammedanska världen genom det hänsynslösa
användandet av mord som vapen mot politiska
motståndare. De utrotades till största delen
av mongolerna under Hulaku kan (1250-talet)
och miste efter den tiden sin betydelse, om
också rester av dem länge funnos kvar i
Syrien. Namnet a. är upphovet till fr.
assas-sin, »lönnmördare». Se J. Charpentier,
»Vilhelms av Ruysbroeck resa genom Asien»
(1920). J. Ch-r.
Ass dur, se A s s.
Assega’j el. Assagaj, suluernas och
övriga kafferfolks huvudvapen. Det består av
Assegaj.
ett 1,25—2 m långt träskaft med järnspets och
förekommer i 2 former: dels som lätt kastspjut,
dels som stötvapen med kortare, tyngre skaft.
A’sselijn [-lem], Jan, holländsk målare
(1610—52). Behandlade huvudsakligen
italienska landskapsmotiv, målade också
djurbilder och rytterifäktningar. Hans »Gustav
II Adolfs död vid Lützen» finnes i statens
konstmuseum i Köpenhamn.
Assemblée [asäble’], fr., församling,
sammankomst, i synnerhet offentlig sammankomst
el. enskild festtillställning. — A. 1 é g i s 1
a-tive [le^islatfv], lagstiftande församling. —
A. nationale [nasiånaT], nationalförsamling.
Assemblée wallonne, L’ [lasäble’ valå’n],
bildades vid de vallonska föreningarnas (ligues
wallonnes) kongress i juli 1912 och
sammanträdde f. ggn i Charleroi i okt. s. å. Kallar sig
»Parlement officieux de Wallonie» och har
organiserat sig som ett parlament. A. håller fast
vid Belgiens statliga enhet och har satt till sin
uppgift att, oberoende av all politik, studera
och försvara de vallonska intressena. Dess
organ är månadsskriften »Défense walonne».
A’ssen, stad i n. Nederländerna, huvudstad i
prov. Drente, 25 km s. om Groningen. 17,188
inv. (1922). I närheten berömda gånggrifter,
s. k. hunebedden, omtalade redan av Tacitus.
Assens, stad på Fyns västkust vid Lilla
Bält, 4,674 inv. (1921). I A. förträfflig hamn
och stor vitbetssockerfabrik samt talrika
bind-verkshus från 15—1600-talen.
Asser, en av Israels mindre stammar, vars
område synes ha sträckt sig utefter
Medelhavets kust från Karmel till Feniciens gräns.
Asser, ärkebiskop, se A s k e r.
Asser, Tobias Michael Carel, holl.
rättslärd, nobelpristagare (1838—1913),
professor i handelsrätt vid Amsterdams
universitet, senare tillika i
folkrätt, 1893 medlem
av statsrådet och 1904
statsminister. A. var
auktoritet på
folkrättens område, en av
initiativtagarna (1873)
till »Institut de droit
international» och
representerade sitt land
vid flera viktiga
diplomatiska kongresser.
Det var under hans
påverkan holländska
regeringen tog
ini
tiativ till internationella konferenser för
frågor i internationell privaträtt; den första
hölls i Haag 1893 under A:s ordförandeskap.
Han deltog i fredskonferenserna i Haag 1899
och 1907, var sedan 1900 medlem av
perma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
