Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assyrien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Assyrien
350
i n. Mediens berg i ö., Persiska viken,
Arabiens och Afrikas öknar i s. och Medelhavet
i v. Södra A. var, liksom Babylonien, jämn
slätt, medan den norra delens fruktbara
floddalar skildes från varandra genom höga
bergskedjor av kalk- och sandsten. I motsats till
Babylonien var därför A. rikt på sten och
mineralier. Värmen är i södra delen nästan
tropisk, i norra delen härskar bergsklimat.
Slätten bevattnades medelst kanaler.
Odlingen av vete och korn var mycket lönande,
och en mängd fruktsorter och i synnerhet
grönsaker odlades likaledes med framgång.
Djurvärlden var rik; bergen och slätterna
vimlade av vilt, floderna av fisk.
Ofantliga ruinhögar, eller rättare ruinfält,
utmärka numera platsen för landets forna
städer. Längst i s. vid Tigris betecknar
ruinfältet Qalat Scherqät platsen för det gamla
Assur (se d. o.), A:s första huvudstad. Längre
i n. utmed floden ligger Nimrüd, platsen
för det gamla Kalchu, bibelns Kelah, som
Assurnasirpal II på 800-talet f. Kr. gjorde
till huvudstad. Ruinhögarna Kujundjik och
Nebi Junus mitt emot det nuvarande Mosul
utgöra lämningarna av det en gång så
mäktiga Nineve. Vid byn Chorsabäd på slätten
n. ö. om Nineves ruiner återfinnes det gamla
Dur-Sarrukin, Sargons borg, och öster om
dessa ruiner utmärker en större, ännu icke
utgrävd hög, Erbil, stället, där
tempel-staden Arbailu en gång stått. Först under
senare hälften av 1800-talet ha de märkliga
arkeologiska grävningar utförts, som
uppenbarat en under nära två årtusenden
bortglömd värld, förut känd blott genom Gamla
testamentets ofullständiga häntydningar samt
några forntida författares osäkra uppgifter.
Den, som först sände några smärre fynd till
Europa, var engelsmannen Rich, 1820.
Grävningar i större skala påbörjades 1842 av
Botta, fransk konsul i Mosul, och fortsattes
av Place, varvid Sargonpalatset i
Dur-Sarrukin uppgrävdes. De storslagna fynden
härifrån förvaras i Louvre, Paris. Engelsmännen
Layard, Rassam, född i Mosul, Loftus och
George Smith uppgrävde 1845—82, dock med
mångåriga avbrott, konungapalats och tempel
i Kalchu och Nineve samt anställde smärre
grävningar vid Balawät, ö. om Nineve, och
i Assur. De funno därvid en mängd
konstföremål samt skriftliga urkunder, såsom
cylindrar, prismor och tavlor av bränd lera
med kilinskrifter. Ett av de allra märkligaste
fynden var det s. k. Assurbanipalbiblioteket
(se Assurbanipal). Tyska orientsällskapet
föranstaltade under åren 1903—1914 under
ledning av Koldewey och efter honom Andræ
grävningar i Assur. Det grundliga arbetet
lämnade storartade resultat. Ett flertal
tempel och palats uppgrävdes, likaså hela
stadsdelar och privata boningshus och ett stort
antal gravar. Massor av konstalster av
allehanda slag och skriftliga urkunder av
oskattbart värde för forskningen kommo i dagen.
Bl. a. ha de här funna konungalistorna, som i
obruten serie leda tillbaka till ung. år 2086
f. Kr., utfyllt de stora luckorna i Assyriens
historia (liksom i Babyloniens).
Tack vare materialets beskaffenhet, sten,
bränd lera, metall, ha assyrernas skriftliga
urkunder kunnat bevaras till våra dagar.
Bland historiska dokument märkas särskilt
konungainskrifterna, som skildra
de större konungarnas regering, bl. a. i form
av års- eller krigstågsberättelser, och de
s. k. 1 i m u- eller eponymlistorna,
som upptaga alla ämbetsmän i staten,
konungen själv inberäknad, vilka i tur och ordning
givit namn åt kalenderåren och efter vilka
alla händelser daterats.
A;s historia kan uppdelas i fem skeden:
1. Urspr. måhända en sumerisk koloni,
förblev A. även efter semiternas invasion
väsentligen en babylonisk vasallstat till
omkr. 1892 f. Kr. De äldsta kända härskarna
äro Ititi, Uspia och Kikia (de två senare
omkr. 2300 f. Kr.). Efter ytterligare ett par
namn med luckor mellan sig följer
Puzur-Asir I (omkr. 2086—72), från vilken
konunga-listan numera är rekonstruerad ända fram
till rikets undergång.
2. Sedan babyloniske konungen
Chammu-rapi omkr. 1919 f. Kr. återställt det för en tid
förlorade överväldet över A. och införlivat det
med sitt rike, befriade sig A. slutgiltigt från
detta beroende (Samsi-Adad I, omkr. 1892—59)
och uppträdde under de följande årh. såsom
Babyloniens rival. En lång rad av
konungar hävdade under denna period med
växande framgång A:s ställning, bl. a.
Assur-uballit (omkr. 1380—40), Adad-nirari (omkr.
BABYLONIEN
OCH
ASSYRIEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
