Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assyrien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Assyrien
352
Assurnasirpal II.
Staty, funnen i
Kalchu.
1310—1280), Salmanassar I (omkr. 1280—
60), Tukulti-Ninurta I (omkr. 1260—1231),
den förste assyrerkonung, som besegrade
Babylon och för en tid. höll det i beroende
under A., oeh Assur-res-isi I (omkr. 1127—15).
3. A:s övermakt över Babylonien
befästes slutgiltigt av Tiglatpileser I, ackad.
Tulculti-apal-Esarra (omkr. 1115—02). Han
vidgade gränserna åt olika håll, framträngde
ända till Medelhavet och mottog skänker av
farao. Båda staterna genomlevde därpå en
hundraårig svaghetsperiod, vilken arameiska
nomadstammar begagnade till att tränga in
och sätta sig fast, så att både A. och
Babylonien från denna tid blevo till befolkning och
språk alltmera arameiserade.
4. Sedan A. under Tukulti-Ninurta II (890—
884) åter rest sig, inledde Assurnasirpal II (884
—859) dess första
stor-maktsperiod. Hans
utförliga årsberättelser,
inhuggna på tempelväggarna
i Kalchu, omtala, huru han
med järnhård hand kuvade
folken ända till
Medelhavets kust. Likaså skildras
omständligt hans
storartade byggnader, i synnerhet
i Kalchu. Hans regering
var en blomstringstid i
kulturellt hänseende, särskilt
på konstens område. Hans
son Salmanassar III (859
—824) fortsatte sin faders
erövringar i väster och
mottog tributer av Ahab
och Jehu av Israel.
Babylonien gjorde han till
lydstat. De närmast följande
konungarna synas icke ha
varit i stånd att hålla
makten uppe på samma
höjd, och under
Assur-nira-ri V (754—746) utbröt ett
uppror, varvid den
regerande dynastien störtades.
5. Tiglatpileser III (746
—727) svingade sig nu
upp på tronen. Från och
med nu kan A.
betrak
tas som en första rangens
stormakt. Som erövrare stod denne konung icke
tillbaka för någon av sina föregångare eller
efterföljare, och som statsman överglänste
han dem alla. Det assyriska väldet utgjordes
förutom det ursprungliga lilla stamlandet av
en mängd löst sammanhållna lydstater, vilkas
enda förbindelse med sitt assyriska överhuvud
bestod däri, att de betalade tribut. Hela
väldet vilade sålunda på svärdet. Tiglatpileser
III inledde emellertid en helt ny politik; han
lät inhemska konungar regera men tillsatte
assyriska härförare som ståthållare. Han höll
förnäma personer som gisslan vid det
assyriska hovet och bortgifte assyriska prinsessor
med lydkonungar. Men hans radikalmedel
var att överflytta de förmögna och
inflytelserika bland ett underkuvat områdes
befolkning till en annan trakt av riket, där de ej
skulle ha någon möjlighet att anstifta
uppror, och i deras ställe låta folk från annat
håll flytta dit. De, som lämnades kvar, voro,
sedan de berövats sina ledare, ur stånd att
åstadkomma en resning. Syftet med denna
omflyttning var att bryta nationalkänslan och
skapa en enhetlig befolkning. För att göra
slut på de babyloniska lydkonungarnas uppror
lät Tiglatpileser utropa sig själv till konung
över Babylonien (under namnet Pulu), vilket
exempel följdes av de flesta av de senare
assyriska konungarna.
Hans efterträdare, Salmanassar V (727—
722), fortsatte Tiglatpilesers aktion mot
Palestina, där han belägrade Samaria i två
år. — Sargon II (722—705), även en
inkräk
Assyriska trupper belägra en stad. T. v. en stor
murbräcka (»vädur»), bearbetande stadsmuren:
bortom densamma krigsfångar, spetsade på pålar.
tare, höjde genom segerrika fälttåg (bl. a.
intog han i sitt första regeringsår Samaria)
och genom fullföljande av Tiglatpilesers
politik ytterligare A:s maktställning. Genom
anläggandet av kanaler förbättrade han
jordbruket, och genom att bygga en ny stad
med ett ofantligt palats, Dur-Sarrukin, på
slätten n. ö. om Nineve har han hävdat sig
som en av forntidens störste byggmästare.
Hans son och efterträdare Sanherib (705—
681), bekant genom sitt fälttåg i Palestina
år 701 mot Hiskia av Juda och hans
bundsförvanter, var likaså en segerrik krigare.
Hans hänsynslöshet mot de stolta
babylo-niernas traditioner framkallade emellertid
ständiga uppror i Babylonien, och detta
ledde honom till beslutet att helt och hållet
förstöra den gamla staden Babylon. Staden
Nineve, som nu blev huvudstad, smyckades
av honom med palats och försågs med
vattenledning och parkanläggningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
