Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomische Gesellschaft - Astronomiska instrument - Astronomiska kongresser - Astronomiska koordinater (Astronomisk ort)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Astronomiska instrument—Astronomiska koordinater
380
vid söka pröva Einsteins allmänna
relativi-tetsteori. Sällskapet tillsatte dessutom en
kommission med uppgift att föranstalta
nödiga åtgärder för en expedition till Java i
och för iakttagelse av den totala
solförmörkelsen den 22 sept. 1922 och för att därvid
pröva den för relativitetsteoriens giltighet
så viktiga frågan om ljusstrålarnas
avböjning i ett gravitationsfält. Denna expeditions
resultat äro tills vidare (1924) ej kända. Jfr
Relativitetsteorien.
A. utger sedan 1865 »Publikationen der
Astronomischen Gesellschaft», vidare
publikationer om zonobservationerna samt sedan 1866
»Vierteljahrsschrift der Astronomischen
Gesellschaft». Tidskriften »Astronomische
Nach-richten» står under sällskapets överinseende.
Jfr Nordisk astronomisk selskab
och Svenska astronomiska
sällskapet. K. B. (S. A—f.)
Astronomiska instrument. De vid
undersökningen av himlakropparna använda
instrumenten äro av många olika slag. Men man
kan dock skilja på två huvudarter: de
instrument, som användas vid bestämningen
av himlakropparnas lägen på himlen, deras
dimensioner och deras rörelser (a s t r
o-metriska instrument), samt de
instrument, med vilka man undersöker
himlakropparnas fysiska beskaffenhet (a s t rof y sik
a-liska instrument). De
astrometris-k a instrumenten voro före uppfinningen av
kikaren och stundom även senare försedda
med d i o p t e r (se d. o.) såsom siktapparat.
Numera användes därtill nästan alltid r
e-traktor el. kikare (se Refraktor); i
vissa fall reflektor el.
spegelteleskop (se d. o.). De viktigaste och vanligaste
slagen av dylika instrument äro t e o d o 1
i-ten, universalinstrumentet
(»alt-azimut»), vertikalcirkeln,
zenitte-leskopet, meridiancirkeln,
passageinstrumentet, ekvatorialet
(kallas vanl. refraktor, om siktapparaten el.
tuben är en kikare, men spegelteleskop eller
reflektor, om tuben består av ett
spegelteleskop) ; till sjöss användes vanligen s e x t a n t
(se d. o.). Vid fotografiska observationer (se
Astrofotografi) användes i allmänhet
ett ekvatorial, som jämte en vanlig tub
(»ledtub») är försett med en eller flera fotografiska
tuber eller kameror. Bland de a st r o f y
sika 1 i ska instrumenten märkas särskilt
spektralapparater av olika slag: s p e k t r
o-skop, spektrografer,
objektivprismor, prismakameror, s p e k t r
o-heliografer (se dessa ord). Vidare
fotometriska apparater av skilda konstruktioner
(se F o t o m e t e r). För speciella ändamål
kommer naturligtvis även en hel del andra
fysikaliska apparater till användning. De
astro-fysikaliska instrumenten äro vid
observationerna vanligen anbragta på en refraktor eller
ett spegelteleskop. Vid vissa astrofysikaliska
observationer, särskilt solundersökningar, har
det visat sig särdeles ändamålsenligt att
förlägga tuben, med vilken de speciella
astrofysikaliska instrumenten äro förbundna, i ett
fast oföränderligt läge, t. ex. horisontellt eller
vertikalt, och låta ljuset från den observerade
himlakroppen medelst en rörlig spegel eller
ett system av sådana reflekteras inuti tuben.
En sådan spegelanordning kan konstrueras på
två olika sätt, antingen som siderostat
eller som c e 1 o s t a t (se d. o.). Ett viktigt
slag av hjälpinstrument äro de
astronomiska uren (se Astronomiskt ur),
som måste vara konstruerade med den
yttersta omsorg och noggrannhet. De äro av
väsentligen två slag: pendelur och
kronomet-rar (se U r). Huru noggrant instrumenten
numera än äro konstruerade, kan man dock
i allm. icke så fullständigt bortskaffa alla
små kvarstående fel.
En av de viktigaste uppgifterna för den
praktiska astronomien blir därför att uppsöka
och genom särskilda förfaringssätt studera
alla små kvarstående instrumentfel, som
kunna tänkas ha något inflytande på
observa-tionsresultaten. Man söker därför dels att
anordna observationerna på ett sådant sätt,
att de om möjligt förbli opåverkade av vissa
bland dessa fel, dels att genom beräkningar
härleda de olika kvarstående oundvikliga
felens inflytanden i olika fall och att med stöd
av dessa beräkningar efteråt förbättra de
genom observationerna erhållna resultaten. Det
är endast genom ett följdriktigt
genomförande av denna princip som man kunnat
uppdriva den astronomiska observationskonsten
till dess nuv. höga ståndpunkt. Om äldre a.
se Armillarsfär, Astrolabium,
Gnomon, Kvadrant. B—d.
Astronomiska kongresser, se
Astronomische Gesellschaft.
Astronomiska koordinater
(Astronomisk ort), en stjärnas läge (ort) på
him-melssfären. För en fullständig bestämning av
en stjärnas ort fordras tvenne koordinater,
vilka båda äro delar av storcirklar. Till
varje astronomiskt koordinatsystem hör en i
ett visst grundplan belägen storcirkel och en
punkt på denna såsom utgångspunkt. Man
tänker sig nu en storcirkel, lagd genom den
stjärna, vars ort skall angivas, vinkelrätt mot
grundplanet. Stjärnans första koordinat ligger
i grundplanets storcirkel och är bågen från
utgångspunkten till storcirkeln genom
stjärnan; den andra ligger i den sistnämnda
storcirkeln och är bågen från grundplanet till
stjärnan. Man använder inom astronomien
fyra koordinatsystem:
a. Grundplan: horisonten; utgångspunkt:
sydpunkten. Koordinater: asimut och
höjd. Asimuten räknas från sydpunkten åt v.
b. Grundplan: ekvatorn; utgångspunkt:
sydpunkten. Koordinater: t i m v i n k e 1 och
deklination. Timvinkeln räknas från
sydpunkten åt v. och uttryckes i tim., min. och
sek., mera sällan i grader, min. och sek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
