Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomi - Astronomische Gesellschaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Astronomische Gesellschaft
378
Man har också de senaste åren ägnat sin
uppmärksamhet åt spiralnebulosorna (se d. o.).
Undersökningar härvidlag ha givit vid
handen, att dessa, som icke äro nebulosor i
vanlig mening utan ett slags stjärnsystem, äro
belägna på oerhörda avstånd, uppgående till
milliontals ljusår (Lundmark). Resultaten av
avståndsuppskattningarna till
spiralnebulosorna synas sålunda stödja åsikten, att dessa
kunna vara stjärnsystem, jämförbara med
vintergatssystemet. Emellertid föreligga sedan
kort tid tillbaka observationer, som synas tala
emot spiralnebulosornas nu relaterade avstånd
och storlek. Man har nämligen trott sig kunna
påvisa vissa rörelseförhållanden inom en del
spiralnebulosor, vilka försiggå utefter
spiralarmarna och anses tyda på rotation (v a n M a
a-nen). Dessa resultat låta sig ej gärna förena
med spiralnebulosornas ovan omnämnda stora
avstånd, emedan de rörelser det då skulle vara
fråga om måste försiggå med orimligt stora
hastigheter. Frågan om spiralnebulosornas
storlek och ställning i förhållande till
vintergatssystemet måste ännu betraktas som
oavgjord. (Se vidare Världsalltet.)
Inom a. urskiljer man: deskriptiv
astronomi, en beskrivande och mer
elementär framställning av astronomiska fakta,
metoder och teorier el. ung. detsamma som
populär a.; praktisk eller
observerande a., omfattande de astronomiska
observationerna och deras första bearbetande.
Till den praktiska a. kunna ock räknas den
nautiska a., som bildar grundvalen för
na-vigationskonsten, samt större delen av
geo-d e s i e n, som har till föremål
undersökningen av jordens form och storlek. Geodesien är
dock numera snarast att räkna som en
självständig vetenskap. Med teoretisk a.
förstår man vanligen den vetenskapsgren, som
behandlar metoderna för härledandet av
himlakropparnas verkliga banor i rymden, med
utgångspunkt i de ur observationerna
erhållna skenbara rörelserna, t. ex. beräkningen av
planeternas och kometernas banor omkring
solen. Den vetenskapsgren, som genom
till-lämpning av mekanikens principer söker
förklara himlakropparnas ömsesidiga rörelser,
kallas stundom
gravitationsastrono-m i eller celest mekanik. Till den
teoretiska a. måste ock räknas de teorier över
himlakropparnas fysiska beskaffenhet, som
kunna grundas på observationsresultaten.
Vanligen brukar man sammanföra de delar av
både den praktiska och teoretiska a., som
behandla himlakropparnas fysiska beskaffenhet,
till en särskild vetenskapsgren,
fysikalisk a. eller astrofysik.
Utgående från en annan indelningsgrund
talar man om t. ex. solarastronomien,
sammanfattningen av alla undersökningar
över solens natur, och
stellarastroUo-m i e n eller fixstjärnastronomien.
Denna sistnämnda gren av vetenskapen, som
innefattar alla undersökningar över
stjärnor
nas och nebulosornas rörelser, natur,
fördelning i världsrymden o. s. v., är just i våra
dagar omfattad med mycket stort intresse.
Här öppnar sig också ett oerhört
forskningsområde, som till för omkr. 100 år sedan var
så gott som fullständigt obeträtt och vari
man först på senare tiden kunnat börja
tränga något djupare in. Det är över detta
område vägen går mot ett av astronomiens
stora huvudmål, utforskandet av det för oss
förnimbara världsalltets allmänna byggnad
och mekanism. —Litt.: Newcomb-Engelmann,
»Populäre Astronomie»; Newcomb-Bergstrand,
»Astronomi för alla»; Sv. astron. sällskapet,
Populär astron. tidskr.; Bergstrand, »Den
astronomiska världsbildens utveckling» (i Ord
och Bild 1923). S. A—f.
Astronomische Gesellschaft, bildat i
Heidelberg 1863, är en internationell förening av
astronomer med ändamål att främja i
synnerhet sådana arbeten, vid vilka en systematisk
samverkan av flera observationer är
erforderlig. Det har sitt säte i Leipzig. Viktigare
frågor hänskjutas till sällskapets
generalförsamlingar, s. k. astronomiska kongresser,
som i regel hållas vartannat år. Sällskapets
huvuduppgift består i utarbetande av
noggranna positioner (rektascension och
deklination) för alla de stjärnor till 9:e storleken å
norra samt en del av södra himmelssfären, för
vilka en provisorisk katalog blivit
sammanställd av Argelander. De hithörande
observationerna benämnas
zonobservationer (se d. o.). Utom detta huvudföretag har
sällskapet varit verksamt i flera andra
riktningar, såsom föranstaltande av eller
utsändande av expeditioner för iakttagande av
totala solförmörkelser m. m. Av särskilt stor
betydelse för organisationen av det
astronomiska samarbetet är den på grund av
sällskapets 1883 fattade beslut inrättade
centralanstalten för telegrafiska meddelanden inom den
astronomiska världen. Denna anstalt förlädes
till Kiel men förflyttades vid världskrigets
utbrott 1914 till Köpenhamn och ställdes under
professor E. Strömgrens chefskap. Det
lyckades honom att utverka tillstånd för de
astronomiska telegrammens befordrande, så att
den internationella telegrafiska förbindelsen
mellan de olika ländernas observationer och
astronomer oavbrutet kunde fortgå.
Frågan om sättet att ordna beräkningen
av banorna för det alltjämt växande antalet
småplaneter, ett arbete, som i mån av
tillgång på arbetskraft ombesörjes av
räkne-institutet vid observatoriet i Berlin, har
under de gångna årtiondena av sällskapets
tillvaro vid olika tillfällen tagit dess
uppmärksamhet i anspråk och föranlett tillsättandet
av en planetkommission.
På kongressen i Potsdam 1921 uppdrogs åt
ordf, att utse en kommission med uppgift att
undersöka möjligheterna för och planlägga ett
större arbete över de inre planeternas, ■
särskilt Merkurius’, banrörelser i avsikt att
där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
