Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asyl - Asylrätt - Asymboli - Asymmetri - Asymmetriska systemet - Asymmetrisk kolatom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Asylrätt—Asymmetrisk kolatom
388
tidigt en sådan asylrätt, huvudsakligen
genom en del kyrkomötesbeslut. A. voro
kyrkor och deras närmaste områden, kloster
o. s. v. A., som i många fall kunde vara ett
berättigat skydd för de svaga mot de
mäktiga gåvo dock anledning till missbruk och
äro numera överallt upphävda. Om a. i
folkrättslig bemärkelse se Asylrätt.
Asylrätt betecknar särskilt rätten för en
politisk flykting att inom annat lands
område vinna en fristad undan förföljelse. Det
tillkommer varje särskild stat att avgöra i
vilken utsträckning den vill medgiva
asylrätt och alltså bland annat vägra
utlämning av politisk flykting, som dömts till
straff i sitt hemland. En sådan vägran kan
icke tolkas såsom ovänlig handling mot den
stat, vilken begärt utlämningen, såvida icke
utlämningskravet har stöd i en gällande
traktat. Beträffande begreppet politiskt brott ha
dess gränser gentemot vanliga brott angivits
på olika sätt i utlämningstraktater och lagar
(jfr § 7 i svenska lagen 4 juni 1913 om
utlämning av förbrytare). Ofta innehålla
traktater och lagar den s. k. attentatsklausulen,
som utgör en inskränkning i a. för de fall,
då utlämningsbegäran grundar sig på ett
begånget mord, mordförsök eller dråp å
främmande statsöverhuvud eller någon till en
främmande suveräns familj hörande person.
Attentatsklausulen, som upptagits även i den
svenska utlämningslagen, räknar sin
uppkomst från tiden efter ett attentat å
Napoleon III 1854, verkställt av en till Belgien
flyktad fransman. Även vid avvisnings
och utvisnings verkställande tages
särskild hänsyn till politiska flyktingar, i det
att utlänning icke sändes till land, där han
»sannolikt skulle tilltalas eller straffas för
politiskt brott» (se 5 och 12 §§ i lagen 14/ø
1914 om förbud för vissa utlänningar att här
i riket vistas). Under världskriget och tiden
närmast därefter medförde dessa stadganden
en väsentlig utsträckning av a., enär politiska
flyktingar (bl. a. en mängd finska deltagare
i upproret i Finland) vanligen ej mottogos
i andra länder än sitt hemland, dit de åter
på grund av sagda bestämmelser ej kunde
utvisas. Bland mera bemärkta flyktingar i
Sverige var tysken Kapp (se denne), ledare för
den misslyckade kuppen i mars 1920 mot den
tyska republiken. Kapp blev vid ankomsten
till Sverige »avvisad», men avvisningen
kunde ej verkställas till Tyskland, där han
riskerade bli straffad för politiskt brott. Han fick
därför stanna en längre tid i Sverige.
Ett säreget fall är Hollands hävdande av
exkejsaren Vilhelm II :s asylrätt i detta land,
då hans utlämnande begärdes av
ententemak-terna. Utlämningskravet grundades på en
bestämmelse i fredsfördraget i Versailles (art.
227), enligt vilken exkejsaren skulle ställas
till ansvar inför en särskilt konstituerad
domstol (sammansatt av de fem allierade
stormakterna) för brott mot den internationella
moralen och traktaters helgd. Holländska
regeringen avslog makternas anhållan, enär
regeringen, som icke vore signatär av
fredsfördraget, icke kunde erkänna någon
internationell förpliktelse att ansluta sig till den
politiska akt, varom makterna gjort
framställning. Hollands lagar och nationella
traditioner medgåve icke regeringen att vägra
exkejsaren en förmån, som sedan gammalt
kommit de politiska flyktingar till del, vilka i
Holland sökt en fristad. Denna affär
avslutades genom en skrivelse, undertecknad av Lloyd
George, vari Holland uppmärksamgjordes på
landets ansvar, för den händelse exkejsarens
vistelse i Holland skulle medföra befarade
konsekvenser i framtiden.
Såsom a. har också betecknats ett
privilegium, som tidigare ofta tillerkändes
beskickningar och konsulat, nämligen att utgöra
fristäder för personer, som flytt undan
rättslig förföljelse från ortens myndigheter. Det
ansågs, att främmande beskickningar eller
konsulat voro på grund av
exterritoriali-t e t s r ä 11 (se d. o.) skyddade även i detta
hänseende gentemot varje intrång.
Inom sjökrigsrätten (se d. o.) talas även om
asylrätt i fall av sjöskada, sjönöd etc. för
krigförande fartyg eller för skeppsbrutna m. fl.,
som taga sin tillflykt till neutral hamn eller
kust (jfr Albatrossaffären), och inom
lantkrigsrätten (se d. o.) talas om asylrätt för
krigförande personer, som råkat komma in på
neutralt område. Ö. U.
Asymboli (av grek, nekande a och
sy’mbo-lon, tecken) betecknar mer eller mindre
fullständig förlust av förmågan att åt andra
meddela eller själv uppfatta tal, skrift m. m.
såsom uttryck för begrepp. Så t. ex. omfattar
a. de olika formerna av afasi. Ett synonymt
uttryck är a s e m i. E. L-g.
Asymmetri, brist på symmetri (se d. o.). —
Adj.: Asymmetrisk, osymmetrisk.
Asymmetriska systemet, se
Kristallsystem.
Asymmetrisk kolatom kallas efter van’t
Hoff och Le Bel (1875) en sådan i en molekyl
ingående kolatom, vars fyra valenser binda
fyra olika radikaler. Molekylen saknar i
detta fall symmetriplan, är »asymmetrisk»,
och uppträder i tvenne enantiomorfa former
(se d. o.). Redan Pasteur hade (1860) i
asymmetrien i molekylbyggnaden sökt orsaken till
den hos vissa organiska ämnen i isotrop form,
främst vinsyran, uppträdande optiska
aktiviteten (förmågan att vrida ljusets
polarisa-tionsplan). Han leddes därtill av
iakttagelsen, att alla dessa aktiva ämnen kristallisera
i enantiomorfa kristallformer. När man
sedan fann, att ett nära samband förefinnes
mellan ett ämnes optiska aktivitet och dess
molekylbyggnad, så till vida att alla
ämnen, innehållande asymmetriska kolatomer,
äro optiskt aktiva i isotrop form, och alla
isotropa, optiskt aktiva ämnen med känd
struktur innehålla asymmetriska kolatomer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
