Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atellaner - Atelocerata, Antennata - Atelomyeli - A tempo, a. t. - Aten (Athen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Atelocerata—Aten
394
livet i motsats mot det förfinade
livet i Rom och äro uppfyllda av
grovkornigt skämt. I dem
förekomma huvudsakligen fyra
stående karaktärer med sina masker,
nämligen M a c c u s (en tölpig
narr), Bucco (en fräck och
skrävlande storätare), P a p p u s
(självklok, fåfäng och njutningslysten
samt lätt bedragen) och
Dossen-n u s (slug skälm, ofta spåman).
Dessa karaktärer motsvaras i den
italienska »commedia dell’ arte»
av Arlecchino, Pulcinella,
Pantalone och II dottore.
(O. W-n.)
Atelocerata el. Antennäta
kallas med ett gemensamt namn
insekter och tusenfotingar,
emedan de ha antenner, till skillnad
från spindeldjuren som äro i saknad av dylika.
Atelomyell (av grek, atelès, ofullständig,
och myelo’s, märg), medfödd ofullständig
utveckling av ryggmärgen.
A te’mpo, it., förk. a. t., på tid, i rättan tid;
beteckning för att en köpt vara icke skall
betalas vid köpets avslutande utan efter någon
viss tids förlopp; som musikterm: i
ursprungliga tidmåttet (beteckning för att detta skall
återinträda efter en tempoförändring).
Aten (sv. skrivsätt även A t h e n, grek.
Athènai [nygrek, uttal api’nä], lat. Athénae),
huvudstad i Grekland, 292,991 inv. (1920), är
beläget i Ättika på slätten ej långt från
Attikahalvöns v. kust och Eginaviken och
utbreder sig norrut över slätten från en rad
smärre kullar, av vilka Akropolisklippan var
det forna A:s tempelborg och alltjämt med
sina märkliga tempelruiner bildar den
synliga såväl som ideella
sammanhållningspunk-ten mellan det gamla och nya A. I ö. reser
sig brant intill staden den höga bergskäglan
Lykabettos (277 m; se bild å planschen vid
sp. 396), därbakom i s. ö. framgår
Hymettos-åsen, och i övrigt omramas stad och slätt av
låga bergsryggar, Pentelikon, Parnes, Aigaleos.
Ät s. v. äro havet och viken, och här ligger
hamnstaden Peiraievs [nygrek, uttal piräe’vs].
över slätten flyter Kefissos v. om A. till
Faleronviken.
Det forna A. låg samlat kring Akropolis
och gick i s. och s. v. upp på övriga
stads-kullar, Ardettos, Museion (147 m), Areopagen,
Pnyx och »Nymfernas kulle», som nu ligga fria
och delvis blottats genom grävningar. Den
övriga staden inom Themistoklesmurarna är
överbyggd av den nya, som går långt
därutöver åt n.; den forna Hadrianusstaden nästan
täckes av nuv. kungl. slottet med parker.
Det moderna A. är en ung stadsbildning.
Ännu 1834 fanns här blott en ringa stadsby
för en fåtalig albansk och grekisk
befolkning. Men då gjordes A. för sin forna
storhets skull till det nya rikets huvudstad, och
det har sedan växt i samband med detta. Det
Aten under början av 1800-talet.
har blivit den hellenska världens mittpunkt,
är regeringssäte och landets politiska och
militära centrum, Greklands förnämsta
bankstad och viktigaste järnvägsknut med linjei
till Peloponnesos, till Tessalien och Salonik)
samt till Peiraievs och Laurion. Industrien
åter liksom handeln samlar sig i Peiraievs,
och det omgivande landskapet utgör ick*
något rikt och fruktbart uppland, som
utlovar en utveckling för A. i ny riktning
Dess universitet grundades redan 1837. Andr®
viktiga institutioner äro vetenskapsakademien,
biblioteket, polytekniska skolan
(polytechni-kum), arkeologiska nationalmuseet, som
samlat antikens konstfynd från större delen av
Grekland, betydande skolanläggningar
(Var-vakion, Arsakion), Evangelismossjukhuset m.
m.; och i samband härmed må nämnas de av
främmande länder (Tyskland, Frankrike m. fl.)
upprättade arkeologiska instituten. För
Greklands kyrkliga liv är A. huvudplats som
ärkebiskopssäte. Dess biskopskyrka,
metropolitan-kyrkan, uppfördes 1840—55 av lämningar från
sjuttio samtidigt rivna små kyrkor. Lilla
metropolitankyrkan därintill (se bild å
planschen) är från 800-talet; i övrigt äro
minnesmärken från den bysantinska tiden fåtaliga
Av klosteranläggningar må nämnas
Asomaton-klostret i ö. Det moderna A:s
huvudpunkter äro de bägge torgen Endräktsplatsen och
Författningsplatsen (Slottsplatsen), av vilka
den förra intager själva stadens mitt och
utgör medelpunkt för spårvägsnätet, den senare
öppnar sig framför kungliga slottet och utgöi
stadens politiska och offentliga samlingsplats
Mellan dem gå parallellt stadens tvenne
huvudgator, Stadiongatan och Universitetsgatan,
med de viktigaste offentliga byggnaderna:
parlament, ministerier, vetenskapsakademi,
universitet, bibliotek m. m., några av dessa
(vetenskapsakademien och biblioteket)
praktbyggnader i pentelisk marmor. Slottet självt är en av
den moderna stadens äldsta byggnader (1834—
38), även delvis i marmor, samt omgives i s.
och ö. av en utomordentligt vacker, för allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
