Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Athanasios - Athapasker - Atharvaveda - Athelstan - Athena, Athene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Athapasker—Athena
404
el. 357) samt hans levnadsteckning över
Antonius. Litt.: Fr. Böhringer, »A. und Arius»
(1874); F. Lauchert, »Die Lehre des Heiligen A.
des Grossen» (1895); A. Stülcken,
»Athanasi-ana» (1899); A. v. Harnack,
»Dogmenge-schichte», I (1894, 97, senaste uppl. 1920); G.
Aulén, »Dogmhistoria» (1917); Hj. Holmquist,
»Kyrkohistoria», I (1922). A. G-w.
Äthapa’sker, gemensamt namn på ett antal
•språkligt besläktade nordamerikanska
stammar, vilkas utbredningsområde är större än
någon annan språkgrupps på Nordamerikas
kontinent. Ursprungligen förekommo
atha-paskiska stammar utbredda över stora
områden från de arktiska trakterna ända till
långt ned i Mexiko, från Stilla havet till
Hudson bay och från Rio Colorado till
mynningen av Rio Grande.
Att döma såväl av de stora variationerna
i själva språket och i folkens fysiska
karaktär som ock av de skiftande kulturstadier de
representera ha många av dessa folk förvisso
sedan århundraden levat åtskilda från
varandra på sina nuvarande geografiska områden.
Om någon distinkt athapaskisk kultur kan
man knappast tala, då dessa stammar hämtat
de mest olikartade element från andra folk,
med vilka de kommit i beröring. Bland de
mest kända folken av athapaskernas stora
språkgrupp må nämnas navajoindianer och
apacher (se d. o.). C. V. H-n.
Atharvavèda, den sista av de fyra
kanoniska vedasamlingarna. Se vidare Indiens
språk och litteratur samt V e d a.
Athelstan [ä’pelstøn], angelsaxisk konung.
Se Ethelstan.
Athena el. A t h é n e, grek, gudinna, motsv.
romarnas M i n e r v a. Hennes urgamla,
fullständiga namn är Pallas Athena. Enligt
sagan var hon född ur Zeus’ huvud, som
smi-desguden Hefaistos med sin yxa måste klyva,
varvid A. fullrustad i strålande vapenskrud
sprang fram i ljuset. Hon var Zeus’
älsk-lingsdotter. Alldeles oberörd av kärlekens
lockelser, var hon den manligaste av alla
Hellas’ gudinnor. Gärna beskyddade hon
hjältar, såsom Herakles, Diomedes och framför
allt den lika kloke som tappre Odysseus.
Huvudsätet för Athenakulten var Aten. Där
hade hon på Akropolis två framstående
helgedomar, Erechtheion och Parthenon, vilket
senare var helgat åt A. parthe’nos (jungfrun).
A. var dels en krigets gudinna: hon
dyrkades såsom städernas värn och krigarnas
förkämpe (A. pro’machos) ; dels slöjdens
gudinna (A. e’rgane) : hon hägnade både den
kvinnliga handaslöjden och den manliga; dels
slutligen vishetens, i synnerhet
vetenskapens, gudinna. A:s vapen voro lansen
och e g i d e n, skölden med medusahuvudet i
mitten, vilken hon hade gemensam med Zeus.
Hennes heliga djur var ugglan, som
grekerna ansågo vara vishetens fågel. Även
ormen var henne helig. A. dyrkades på en
mängd orter, men huvudsätet för hennes kult
Antik marmorkopia av Feidias’ Athenastaty i
Parthenon.
var Aten. Enligt sagan hade hon vunnit
staden i tävlan med Poseidon. Denne hade
skapat hästen åt Aten, men A. skapade
olivträdet, den atenska landsbygdens värderikaste
träd, och den senare gåvan ansågs större. Hon
säges också ha stiftat domstolen på Areopagen.
De ålderdomliga kultbilderna av A. voro
dels stående, dels sittande. De stående med
höjd lans och upplyft sköld kallades
»palla-dier» och höllos för en underpant på stadens
bestånd. I konsten framställdes A. som en
väpnad jungfru, t. ex. i gavelfälten på det
gamla templet på Atens akropolis och på
templet på Egina. Feidias har skapat de
berömdaste A.-statyerna: guldelfenbensstatyn i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
