Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atmosfär - Atmosfärens elektriska fält - Atmosfärilier - Atmosfäriska linjer - Atmosfäriska störningar - Atmosfäriska överspänningar - Atmosfärisk elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Atmosfärens elektriska fält—Atmosfärisk elektricitet
426
2. A:s medeltryck, svarande mot en
kvick-■ilverpelare av 760 mm höjd vid 0° C och
normaltyngd, användes ofta i den tillämpade
fysiken som enhetsmått för gasers och ångors
tryck och kallas då en atmosfär. I
denna bemärkelse säger man t. ex., att en
gas eller en ånga har 7 atmosfärers tryck,
vilket är liktydigt med, att den håller
jämvikt med en 7X760 = 5,320 mm hög
kvicksilverpelare vid 0° C och normaltyngd eller att
den utövar ett tryck av 7Xl>033 = 7,23 kg
per kvcm eller 7X1,013,250 dyn per kvcm.
Uttryckt i den enhet, som under senare åren
allmänt införts, särskilt i de anglosachsiska
länderna, utgör detta tryck 7,092,75 millibar
(se C. G. S. - s y s t e m e t). F. L-m.
Atmosfärens elektriska fält, se A t m o s f
ä-risk elektricitet.
Atmosfärilier, atmosfärens gasformiga
beståndsdelar: syre, kväve, koldioxid,
vattenånga, ozon, ammoniak m. fl.
Atmosfäriska linjer, spektrallinjer, som
leda sitt ursprung ur absorption i jordens
atmosfär.
Atmosfäriska störningar kallas inom
trådlös telegrafi och telefoni rubbningar av
atmo-sfäriskt ursprung. Se vidare Radioteknik.
Atmosfäriska överspänningar kallas vissa
på kraftledningar i samband med åskväder
uppträdande driftstörningsfenomen. Ibland
träffas kraftledningarna direkt av blixten,
och de inkommande laddningarna söka sig i
sådana fall ofta kortaste vägen till jorden. I
närheten befintliga trästolpar och isolatorer
bliva utsatta för explosionsartad splittring,
och linorna kunna i vissa fall avbrännas.
Oftast äro de på kraftledningarna
uppträdande överspänningarna mera en indirekt följd
av urladdningen i ledningarnas närhet. Vid
dylika tillfällen frigöres en del av de
laddningar, som före blixten varit inducerade i
linornas ytskikt. Dessa plötsligt frigjorda
laddningar rusa med nära nog ljushastighet
fram efter ledningssystemen i form av
spän-ningsimpulser med relativt hög amplitud. När
impulserna träffa en punkt med svag
isolation inom ledningssystemen, såsom delvis
defekta linjeisolatorer, en väggenomföring eller
en transformatorlindning, nedbrytes i vissa
fall isolationen, och överslag inträffa. I den
härigenom uppkomna urladdningskanalen går
ofta driftströmmen över, varigenom avbrott
och svåra brännskador kunna inträffa. På grund
av a:s skadegörelser inom kraftledningsnäten
ha olika, ofta kostsamma skyddsanordningar
försökts mot dem. Jfr
Elektrolytåsk-ledare, Jordlina och
överspännings skydd. H. Ndr.
Atmosfärisk elektricitet. 1.
Atmosfärens elektriska fält. Mellan en punkt
i atmosfären och jorden existerar i vanliga
fall en elektrisk spänningsskillnad, vilken
betingas av en positiv laddning i
atmosfärens högre skikt. Kraftlinjerna äro riktade
mot jordytan, vilken antager en mot fältet
svarande negativ ytladdning. Genom regn,
snö och uppvirvlande dammoln kunna lokalt
inträffa s. k. störningar, genom vilka
luftfältet blir underkastat synnerligen starka
variationer såväl till riktning som styrka.
Fältstyrkan (potentialfallet) angives
vanligen i volt/meter. Den elektriska spännings
skillnaden mellan en punkt i luften och
jorden kan iakttas medelst en från en vertikal
vägg utskjutande isolerad stång eller ett rör,
som i sin yttre ändpunkt försetts med en po
tentialutjämnare (kollektor) i form av en
kontinuerligt verksam vätskestråle, en låga eller
ett radioaktivt preparat. Genom kollektorn
antager det isolerade systemet den
spänningsskillnad till jord, som råder i luftområdel
närmast kollektorn. Fullt jämförbara värden
på potentialfallet erhållas endast över till
räckligt stora horisontala markytor. Vid
observationer i närheten av en byggnad måste
därför vissa korrektioner införas. Dessa
undgås, ifall potentialfallet observeras medelst
över en plan markyta mellan vertikala
stolpar utspända, tillräckligt långa isolerade
trådar. Dessa bära i sina mittpunkter
lämpliga kollektorer. De isolerade
kollektorsyste-mens spänningsskillnad till jord mätes
medelst lämpliga, vanl. självregistrerande kva
drantelektrometrar.
Absoluta värden på potentialfallet
föreligga från åtskilliga observationsorter,
och här nedan lämnas några exempel på dylika.
Observationsort och tid. Potentialfallet
i volt/meter.
Kew (London) 1898—1905 ............ 159
Karasjok (norska Finnmarken) 1904 139
Potsdam 1904—1909 ................. 256
München 1905—1910.................. 168
Samoa 1906—1908 .................... 37
Uppsala 1913—1914 .................. 69
Vassijaure (Lappland) 1909—1910.. 89
Årlig period. Potentialfallet har i Eu
ropa utpräglat maximum under vintern och
minimum under sommaren (se bild 1).
Bild 1. Potentialgradientens årliga variation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
