Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atmosfär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Atmosfär
424
Tryck- eller Viktsprocent
volymsprocent
Kväve ............... 78.03 75.48
Syre ................ 20.99 23.18
Argon ................ 0.94 1.29
Kolsyra ............ 0.03 0.045
Väte ............... 0.01 (f) 0.0007 (!)
Neon ................... 0.0012 0.0008
Helium ............. 0.0004 31X10-®
Krypton ............... V2XIO-4 1.5X10-®
Xenon ................. VaXlO-® 2 X10-®
en i en höjd vilken som helst given, om man
känner de ingående gasernas partialtryck i
höjden i fråga. Utgående från de
partialtryck vid jordytan, som motsvara
sammansättningen enligt tabellen, kan man för varje
gas beräkna partialtryckets avtagande med
höjden genom tillämpning av barometriska
höj dformeln (se Lufttryck). Gasens
täthet vid jordytan ingår därvid som en
konstant. Temperaturfördelningen med höjden
måste desslikes vara bekant. Vid höjder över
30 km måste vissa antaganden därom göras,
varför beräkningarna redan av den grunden
endast kunna giva en ungefärlig
uppskattning av sammansättningen på mycket stora
höjder.
Nedanstående diagram visar enligt
Hum-phreys’ beräkningar huru a:s
sammansättning i mycket stora höjder skiljer sig från
den vid jordytan. Vattenångans
medelprocent vid jordytan har upptagits till 1,2 %.
Med hänsyn till temperaturen avtager den
hastigt till en betydelselös kvantitet vid omkr.
10 km. A. sönderfaller sålunda i två
huvudskikt, en kvävgas-a. upp till 80 km och en
vätgas-a. ovanför. Inom kvävgas-a :s nedre
del, troposfären (se A e r o 1 o g i), motverka
konvektionsströmmarna gasernas fördelning
efter resp, tätheter. Dess sammansättning
Diagram, visande atmosfärens procentuella
sammansättning frän jordytan till 140 km höjd.
varierar därför obetydligt med höjden. Inom
stratosfären måste gaserna däremot fördela
sig efter sina tätheter. De tyngre gaserna,
såsom kväve och syre, avtaga därför hastigt
vid omkr. 11 km och ha vid 70 ä 80 km till
väsentlig del ersatts av vätgas och helium.
Genom observationer över
skymningsföre-teelserna (se Skymning) kan man också
spåra dessa ovannämnda gränsskikt, det ena
vid 11 km, det andra vid 80 km. — Spektra
av norrsken och meteoriter tyda på närvaro
av vissa gaser inom stratosfären. Norrskenen
uppträda vanligen mellan 100 och 130 km. De
visa med säkerhet kvävespektrum jämte en
stark linje i grönt av okänt ursprung. Några
karakteristiska vätgaslinjer ha däremot ej
kunnat påvisas. Den gröna norrskenslinjen
har Wegener velat hänföra till en hypotetisk
gas, geokoronium, som skulle vara enatomig
och kunna inpassas i Mendelejevs periodiska
system, om dess molekylarvikt antages lika
med 0,4. Han beräknar, att a:s yttersta del
utanför vätgaszonen skulle bestå av denna
gas. Andra forskare hålla före, att en a. av
lägre molekylarvikt än halva vätgasens (= 2)
ej kan kvarhållas inom jordens attraktionssfär
och sålunda ej vara beständig. Ett annat
ursprung måste därför sökas för den okända
linjen i norrskensspektrum. Dessa forskare
ha desslikes på grund av osäkerheten i
vät-gasbestämningarna vid jordytan dragit i
tvi-velsmål vätgas-a :s existens, och i stället söka
de visa, att den yttersta zonen utgöres av
helium. L. Vegard har nyligen (1923)
framställt den hypotesen, att kvävgasen av det
elektriska fältet skulle drivas ut ovanför 80
km och sålunda vara den dominerande även
på mycket stora höjder. — Då den torra
at-mosfäriska luftens sammansättning är
oföränderlig inom troposfären och i det närmaste
ända upp till 20 å 30 km, kan den upp till
dessa höjder betraktas som en enhetlig gas,
för vilken de allmänna gaslagarna gälla. Om
adiabatisk (se d. o.) temperaturjämvikt vore
rådande, skulle vi för torr atmosfärisk luft
finna ett temperaturavtagande med höjden av
1° C på 100 m. I själva verket finner man
av observationerna, att temperaturen inom
troposfären i medeltal avtager med 1° C på
150 m (se A e r o 1 o g i). Tätheten av torr
atmosfärisk luft är 1,293 g per kbdm vid 0° C
och 760 mm tryck.
A:s fysikaliska tillstånd (dess tryck,
temperatur, fuktighetsgrad, rörelse m. m.) och de
förändringar, som visa sig däri vid olika tider
och över olika delar av jorden, utgöra föremål
för den vetenskap nian kallar
meteorologi. Mera avskilda delar därav äro
atmosfärisk optik eller läran om de optiska
företeelserna inom a. och atmosfärisk
elektricitet (se d. o.).
Litt.: Hann o. Süring, »Lehrbuch der
Me-teorologie» (1915); Humphreys, »Physics of
the air» (1920); Wegener, »Thermodynamik
der Atmosphäre» (1911).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
