Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aubert, Otto - Aubervilliers - d’Aubigné, Merle - d’Aubigné, Théodore Agrippa - Aubrietia - Aubry de Montdidier - Auburn - Aubusson - d’Aubusson, Pierre - a. u. c. - Aucassin och Nicolette - Aucella - Auch - Auckland (provins) - Auckland (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Aubervilliers—Auckland
476
oförskräckta och härdade. A:s intressanta
brev från Stockholm äro offentliggjorda i
So-fie Aubert Lindbæks »Landflygtige» (1910).
Aubervilliers [åbärvilie’], nordlig förstad
till Paris; 40,832 inv. (1921). Kemisk industri.
d’Aubigné [dåbinje’], Merle, se Merle
d’A u b i g n é.
d’Aubigné [dåbinje’], T h é o d o r e A g r i
p-p a, fransk historiker, krigare o. poet (1550—
1630). Uppfylld av varm troshänförelse, blev
han en av hugenotternas förnämsta krigare,
var med i alla deras drabbningar med
katolikerna och blev fyra gånger dömd till döden.
Vän till Henrik av Navaria, sedermera
Henrik IV, fick han av honom flera
förtroendeuppdrag och bistod honom troget. Efter
Henriks död förföljdes han av de klerikala och
drog sig 1620 tillbaka till Genève. Han var
farfar till madame de Maintenon. — d’A. var
en förf, med ädelt patos och stor makt över
språket men var på grund av katolikernas
hat föga uppmärksammad i livstiden. Hans
stora dikt »Les tragiques», »kalvinisternas
epopé», gav med stor satirisk kraft och ett
patos i gammaltestamentlig anda mycket
märkliga skildringar ur hans samtids
upprörda liv. Romanen »Les aventures du baron
de Faeneste» satiriserade Ludvig XIII:s hov.
A. skrev även en originell »Histoire
univer-selle» för tiden 1550—1601 och självbiografien
»Histoire secrète». Litt.: É. Réaume,
»Agrip-pa d’A.» (1883); O. Levertin, »Pransk
litteratur», I (1912).
Aubrietia hybrida.
Aubriètia, växtsläkte, hörande till fam.
korsblommiga (Cruciferae). A. deltoidea,
från s. Europa, en låg, flerårig ört med grå
blad, odlas ofta som infattningsväxt och på
stenpartier, där dess talrika, violetta
blommor göra god effekt. G. M—e.
Aubry de Montdidier [åbri’ do mådidie’],
fransk riddare, som 1371 lönnmördades av
Richard de Macaire. Enligt en sägen, som
likväl härrör ända från karolingiska tiden,
förföljdes mördaren sedan av A:s hund, vart
därigenom misstänkt och tvangs till envig
med hunden, som besegrade honom.
Auburn [å’bon], stad i staten New York,
U. S. A., 325 km n. v. om staden New York;
36,192 inv. (1920). I A. finnes ett berömt
statsf ängelse (se Fängelse syste m).
Aubusson [åbyså’], stad i mellersta
Frankrike, dep. Creuse, vid Loires biflod Creuse;
6,485 inv. (1921). Alltsedan 1400-talet är A.
känt för sin tillverkning av vävda tapeter.
d’Aubusson [dåbyså’], Pierre, stormästare
för Johannitorden (1423—1503). Vann stort
rykte genom sitt tappra och framgångsrika
försvar av ordenssätet Rhodos mot Muhammed
II :s ofantliga övermakt 1480. Sultanens yngre
son Djem hölls av d’A. svekligen i fängelse
och utlämnades av honom 1489 till påven
In-nocentius VIII; d’A:s belöning blev
kardinals-värdigheten (se D j e m).
a. u. c., se a. u.
Aucassin och Nicolette [åkasä’ — nikålä’t],
en av de vackraste berättelserna inom den
franska medeltidslitteraturen, skriven
växelvis på prosa och assonansrimmade, sjustaviga
verser. Med fin poetisk känsla skildrar den
i korta episodiska framställningar kärleken
mellan grevesonen Aucassin från Beaucaire
och den vackra saracenflickan Nicolette,
vilken slutligen befinnes vara dotter till
konungen av Kartago. Dikten förskriver sig från
1100-talet eller början av 1200-talet. Till
svenska överflyttades sagan av H. von
Fei-litzen (tr. i Ny svensk tidskrift 1887 och i
den av H. Schück utg. antologien
»Världslitteraturen»).
AuceTla, musselsläkte av ordn.
Pseudola-mellibranchia. Skalets lås är utan tänder.
Släktet, som är marint, är endast känt från
övre jura och understa kritan. Utmärker det
arktiska området och Ryssland. R. H-gg.
Auch [äj], stad i s. Frankrike, vid
Ga-ronnes biflod Gers, huvudstad i dep. Gers.
11,825 inv. (1921). Biskopssäte redan på
300-talet, ärkebiskopssäte från 879. A:s praktfulla
katedral, S:te Marie, är från slutet av
1400-talet. Brännvinsbrännerier.
Auckland [ä’klond], provins i n. delen av
Nordön, Nya Zeeland; 66,424 kvkm, 389,196
inv. (1923). Skogrik och väl vattnad av
segelbara floder: Waikato, som mynnar ut i
sjön Taupo moana i s. delen av provinsen,
Rangitaiki, Thames m. fl. Heta källor
förekomma. Fåraveln och mejerihanteringen äro
betydande. Guldgruvor finnas i och omkring
Thamesdalen. Huvudstad är Auckland.
Auckland [ä’klønd], stad på Nordön, Nya
Zeeland, huvudstad i prov. A.; 167,760 inv.
(1923). Biskopssäte. A. är beläget vid
Hau-rakibukten på ett smalt näs mellan denna
bukt och viken Manakau harbour och vid
foten av den slocknade vulkanen Mount Eden.
I A. finnas anglikansk och rom.-kat.
katedral, konstgalleri och museum, parker samt
university college och blindinstitut. I
staden idkas trävaruindustri, sockertillverkning,
glasfabrikation och skeppsbyggeri. A. är en
av världens skönaste och bästa hamnstäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
