Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atyreos - Atys - Au. (kemi) - a. u., a. u. c. - Aubade - Aubanel, Théodore - Aube (flod) - Aube (departement) - Aube, Hyacinthe Laurent Théophile - Auber, Daniel François Esprit - Aubert, släkt - Aubert, Andreas - Aubert, Elise Sofie, f. Aars - Aubert, Ludvig Mariboe Benjamin - Aubert, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Atys—Aubert
474
symtom på bortfall av dess funktion. Se Inre
sekretion samt Sköldkörteln.
Atys, se A 11 i s.
Au., kem. tecken för en atom guld (lat.
aurum).
a. u. el. a. u. c., förkortning för a’nno u’rbis
el. a’nno u’rbis co’nditae el. ab u’rbe co’ndita,
lat., Ȍr (det och det) efter stadens (Roms)
grundläggning».
Aubade [åba’d], fr., morgonsång, som
trubaduren sjöng utanför sin dams fönster. Jfr
Serenad.
Aubanel [åbanä’1], Théodore,
proven-salsk skald (1829—86),se Feliberför bundet.
Aube [äb], flod i n. ö. Frankrike, biflod
fr. h. till Seine. Kommer från Långres’ platå
och flyter genom Champagne. Längd 225 km,
segelbar 45 km.
Aube [äb], departement i n. ö. Frankrike,
kring övre Seine och dess biflod Aube; 6,025
kvkm, 227,839 inv. (1921). I A. framträder
en stark motsättning mellan de öde, glest
befolkade slätterna i n., Champagne pouilleuse
(»Lusiga Champagne»), och de bördiga
sä-desslätterna i s. v. I s. ö. är vinodlingen
av stor betydelse. Här finnas ock stora
skogar. Boskapsskötseln är betydande.
Huvud-itad: Troyes.
Aube [äb], Hyacinthe Laurent
Théo-p h i 1 e, fransk viceamiral (1826—1890).
Utvecklade som marinminister (1886—87)
franska flottans torpedväsen och ansågs jämte
Gabriel Charmes som stiftare av »den unga
skolan» inom franska flottan. Denna skola
fäste huvudsaklig vikt vid lätta och snabba
fartyg och misstrodde de stora pansarfartygen.
Auber [åbä’r], Daniel Frangois
Esprit, fransk operakompositör (1782—
1871), elev av Cherubini; direktör för
Paris-konservatoriet 1842. Sin första mer
betydande framgång vann
han 1825 med den
komiska operan
»Muraren». Sitt
ryktes höjd nådde han
med »Den stumma
från Portici» (1828),
som särskilt genom
körerna, de i
handlingen livfullt
deltagande folkmassorna, inledde en
reformering av den
»stora operans» stil.
Verket fick politisk
betydelse genom att
elda sinnena för julirevolutionen 1830. A. är
dock främst, genom spirituell
konversationston och älskvärt musikaliskt behag, en av
huvudrepresentanterna för fransk opéra comique,
och med »Fra Diavolo» (1830), som blivit
hans mest populära verk, återvände A. till
detta sitt egentliga område. Till hans mera
kända alster höra även »Kronjuvelerna» och
s>Svarta dominon», vilka jämte förut nämnda
och andra, även svagare operor under
1830-och 40-talen begynte införlivas med
Stock-bolmsoperans repertoar. Till A:s framgångar
bidrogo även de av Scribe författade spännande
texterna. Litt.: A. Kohut, »A.» (1895). H. G—t.
Aubert [åbä’r], norsk släkt, som
härstammar från Lothringen och adlats där 1612. En
ättling, F. J. X. d’A. (1726—93), blev
generalmajor i dansk tjänst och naturaliserades som
dansk adelsman. Med hans son, den om
Norges geografiska uppmätning högt förtjänte
generalmajoren och chefen för norska
ingenjörbrigaden Ben oni d’A. (1768—1832), inkom
släkten till Norge. Litt.: Sofie Aubert
Lind-bæk, »Hjemmet paa fæstningen» (1912).
Aubert [åbä’r], Andreas, sonson till
Benoni d’A., norsk konsthistoriker (1851—
1913). Utövade starkt inflytande på sin tids
konstuppfattning i Norge. Han var
förespråkare för 1880-talets realistiska konstriktning
men hävdade också den norska bondekonstens
betydelse som inspirationskälla och den
klassiska konstens disciplinerande och
uppfostrande karaktär. Skrifter bl. a.: »Professor Dahl»
(1893; ny, förkortad uppl. 1920), »Det nye
Norges malerkunst» (1904) och »Runge und
die Romantik» (1906; norsk uppl. 1911). Ett
urval av hans skrifter har utgivits under titeln
»Norsk kultur og norsk kunst» (1917). H. W-n.
Aubert [åbä’r], Elise Sofie, f. A a r s,
norsk förfina (1837—1909), g. m. L. M. B. A.
Vann en stor läsekrets genom underhållande
flickberättelser och kulturhistoriskt
intressanta novellistiska skildringar från de
norska borgerliga kretsarna, särskilt på 1850—
70-talen. Ett urval av A:s mest populära
berättelser ges i »Da bedstemor var ung» (1910).
A:s levnadsminnen äro återgivna i »Fra de
gamle præstegaarde» (1902) och »Dage som
svandt» (1906). Sofie Aubert Lindbæk har
utgivit »Fra krinolinetiden. Elise A:s
ungdoms-breve og dagböker» (1921).
Aubert [åba’r],
LudvigMariboeBen-j a m i n, norsk rättslärd (1838—96), bror till
Andreas A. Var från 1864 med ett kort
avbrott professor i lagfarenhet vid Kristiania
universitet. Tog 1877—79 verksam del i
arbetet på de gemensamma nordiska
växellagarna. Var 1884 justitieminister i Schweigaards
ministär (»aprilministären»). A. sökte i
»Kie-lertraktatens opgivelse som unionens retslige
grundlag» (1894) uppvisa, att den svenska
politiken efter avslutandet av
Mosskonventio-nen (14 aug. 1816) varit grundad på ett
principiellt erkännande av Norges suveräna
självständighet. Hans viktigare verk äro i övrigt:
»De norske retskilder og deres anvendelse»
(1877), »Den nordiske vexelret» (1880—82) och
»Den norske obligationsrets specielle del» (2:a
uppl. 3 bd, 1901—05).
Aubert [åbä’r], Otto, norsk matematiker
(1809—38), son till Benoni d’A. 1834—37
lärare i Stockholm för dåv. kronprins Oskars
söner Karl, Gustav och Oskar. Han lade sig
mycket vinn om att göra de unga prinsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
