- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
485-486

(1923) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augier, Émile - Augit - Augment - Augmentation - Augmentshemman - Augmentsränta - Augsburg - Augsburger-interim

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

485

Augit—Augsburger-interim

486

»Lions et renards» (1860; »Lejon och räfvar»,
uppf. i Sverige f. ggn 1875), i vilka
börssvindel, kokottregemente och klerikalism ånyo
få kläda skott. Kriget inspirerade A. till
»Jean de Thommeray» (1873), vari krigets
väckelse på den blaserade ungdomen skildras.
A:s sista dramer äro »Madame Caverlet»
(1876; »Fru Caverlet», uppf. i Sverige f. ggn
1880), där han angriper äktenskapets
oupp-löslighet, och det med starkt bifall hälsade
dramat »Les Fourchambault» (1878;
»Familjen Fourchambault», uppf. i Sverige f. ggn
s. å.), där han upptager frågan om den
illegitime sonens ställning och låter denne varda
sin faders och hans familjs räddare.

A. är jämte Dumas d. y.
huvudrepresentanten för 1850—70-talens realistiska
skåde-spelsdiktning i Frankrike. Hans
författarskap bäres av en anda, som med fog
kännetecknats som »hederligt folks moral»; han
är i sin åskådning målsman för det sundaste
och bästa hos medelklassen, för .vars svaga
sidor han dock har öppen blick och som han
oförskräckt gisslar. A. når mycket högt i
karaktärsteckning och dialog; svagare är
händelseutvecklingen i hans dramer, vilken
lider av en viss konventionalism. Hans
stycken ha varit repertoarpjäser även i
Tyskland och Norden, ej minst i Sverige, och på
samtidens skådespelsdiktning utövade han
stort inflytande (märkbart även i Björnsons
och Ibsens samhällssatirer). Litt.: P. Morillot,
»É. A.» (1901). K. W-g. (O. W-n.)

Augit, ett pyroxenmineral (se d. o.).
I kemiskt hänseende är a.
magnesium-kalcium-silikat, vartill alltid kommer en halt av
aluminium och järn. A., som hör till de
monokli-na pyroxenmineralen, är till färgen grönt till
svart. Det ingår som väsentlig beståndsdel i
en del eruptiva bergarter.

Augme’nt (lat. augme’ntum, »tillökning»),
ett i vissa indoeuropeiska språk (sanskrit,
avestiska och grekiska) förekommande
voka-liskt verbalprefix.

Augmentatiön betecknar i musiken ett
temas förstoring därigenom, att det upprepas
med fördubblade notvärden.

Augmentshemman kallades under
indelningsverkets tid hemman, vars ränta, kallad
augmentsränta, anvisats till understöd
åt rusthåll, då dess stamhemman ej var
tillräckligt för ett rusthållsnummer.

Augmentsränta, se Augmentshemman.

Augsburg, stad i s. v. Bayern vid Lech och
Wertach, 154,555 inv. (1919), huvudort och
re-geringssäte för bayerska Schwaben,
industristad, järnvägsknut, är en gammal
stadsan-läggning från romartiden och hade sin
storhetstid som en av Tysklands främsta städer
(handelshusen Fugger, Welser) på 1400- och
1500-talet. A:s läge ger staden riklig
vattenkraft till moderna industrianläggningar
(bomull samt ylle, maskiner), och A. genomflytes
av talrika sidogrenar från de bägge floderna.
På andra sidan Lech ligger arbetarförstaden

Lechhausen (18,000 inv.), nu inkorporerad, i v.
järnvägsstationen, som lämnar genomgång för
linjerna från München, Lindau, Ulm och
Nürnberg; i n. v. förstäder på bägge sidor om
Wertach, i s. v. kaserner och A:s huvudpark,
Stadt-garten. Det gamla A:s vall och vallgravar i ö.
äro markerade genom framspringande
bastionshörn och kanal. A:s mittpunkt är
Ludvigsplat-sen (»Am Perlach») med rådhuset och Börsen
samt åt n. domen och regeringsbyggnaden vid
domplatsen (Fronhof); huvudgatan är
Maxi-miliansstrasse och dess fortsättning
Karo-linenstrasse; huvudbyggnader, utom de ovan
nämnda, bl. a. dubbelkyrkorna S:t Ulrich
(katolsk och protestantisk, den förra, S:t Ulrich
o. S:t Af ra, gammal klosterkyrka), S:t Anna
(protestantisk), justitiepalats, post och andra
moderna byggnader samt från äldre tider
Fug-gerpalatset, Maximilianmuseet (1540) och
tyghuset. En väl bevarad bild av det medeltida
A. giver Jakoberstrasse genom Jakobsstaden
fram till Jakobsporten. I närheten
Fugger-stiftelsens slutna bostadskvarter för
ålderstigna (Fuggerei, 1519). Vid Ludvigsplatsen
reser sig stadens medeltida vårdtorn,
Perlach-turm. Från dess storhetstid som
renässansstad äro bevarade monumentala
brunnsbygg-nader: Augustusbrunnen (Ludvigsplatsen),
Merkurius- och Herkulesbrunnarna
(Maximi-liansstrasse). Rådhuset (1600-talet, av Holl)
inrymmer en berömd festsal (Goldener Saal),
domen (995; ombyggd 1321—1431) är en
fem-skeppig gotisk kyrka (altartavlor av Holbein
d. ä.). Gemäldegallerie (tavelgalleriet) har
värdefulla tavlor av äldre tyska skolan.
Utanför de centrala delarna dominera, särskilt i
n. och ö. om Jakobsstaden, stora
fabriksbyggnader. A. är biskopssäte. — A. anlades av
Augustus år 15 (el. 12) f. Kr. Dess rom. namn
var Augusta Vindelicorum. Det blev fri
riksstad 1315 och uppblomstrade från förra
hälften av 1400-talet genom handeln med Italien.
Inom konsten verkade här Burgkmair och
Holbein d. ä. Reformationen vann tidigt
insteg i A., och flera viktiga händelser i dennas
historia äro knutna till A:s namn, så t. ex.
augsburgska bekännelsen 1530,
Augsburger-interim 1548 och augsburgska religionsfreden
1555, men katolikerna återvunno senare sitt
inflytande. Svenskarna innehade staden 1632
—35. 1805 kom A. till Bayern. Litt.: Chr.
Meyer, »Geschichte der Stadt A.» (1907) ; P.
Dirr, »A.» (1909). Se karta sp. 487—88 samt
bilder på vidstående plansch. (A. B-n.)

Augsburger-interim eller det andra interim
(till skillnad från Regensburger-interim)
kallas den av kejsar Karl V vid »den
harnesk-klädda riksdagen» i Augsburg 1548 framlagda
religionsstadgan, genom vilken han hoppades
kunna stifta fred mellan katoliker och
protestanter. Den var utarbetad av 3 lärda: de
två katolska biskoparna Julius von Pflug och
Mikael Helding (Sidonius) och en protestant,
Johann Agricola. A. bestod av 26 artiklar.
Luthers lära om rättfärdiggörelsen var modi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 00:01:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free