Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburg - Augsburger-interim - Augsburgska bekännelsen (Augustana)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Augsburgska bekännelsen
488
Karta över Augsburg.
lierad, kyrkobegreppet starkt katoliserande,
i det bl. a. skrifttolkningen gjordes beroende
av kyrkans auktoritet, påvens primat över
kyrkan erkändes, om ock under villkor att
påven vore en verkligt kristlig påve, läran om
sju sakrament, helgonens förböner samt
mässoffret bekräftades o. s. v. Föga mer återstod
av protestantismen än tillåtelse »tills vidare»,
d v. s. till dess kyrkomöte definitivt avgjort
frågorna, dels för prästerna att ingå
äktenskap, dels för församlingarna att åtnjuta
nattvarden under både bröd och vin, varvid
dock läran om konkomitansen skulle
upprätthållas. Ehuru Agricola smickrade sig med att
»för evangelium hava öppnat ett stort, brett
fönster, reformerat påven, omvänt och gjort
kejsaren till luteran», förspordes strax från
båda sidorna starkt missnöje. A. förfelade
helt sitt mål. A. G-w.
Augsburgska bekännelsen (Confe’ssio
au-gustäna, förk. Augustäna), den förnämsta
av den evang.-luterska kyrkans
bekännelseskrifter och som sådan placerad främst i
kon-kordieboken. Den består av två
huvudavdel
ningar, den första med 21 artikalr under
överskriften »Artikel des Glaubens und der Lehre»,
eller »Articuli fidei præcipui», den andra med
sju artiklar under överskriften »Artikel, von
welchen Zwiespalt ist, da erzählet werden die
Misbräuch so geändert seind» eller »Articuli,
in quibus recensentur abusus mutati». Den
första avdelningen fastslår det trinitariska
gudsbegreppet enl. Nicenum (1), arvsyndsläran
(2), det kristologiska dogmat (3) samt läran
om tron och rättfärdiggörelsen i den nya
ut-gestaltningen (4—5), om goda gärningar (6),
kyrkobegreppet (7—8), sakrament, bikt och
bot, predikoämbete, ceremonier, överhet och
den yttersta domen (9—17). Artiklarna 18—
19 visa tillbaka på art. 2, art. 20 på art. 4 och
6. Helgondyrkan behandlas i art. 21 och blir
en naturlig övergång till avd. om de
kyrkliga missbruken (kalken i nattvarden,
celibatet, mässoffret, bikten, människostadgar,
klosterlevnad och biskoparnas makt). Lärosatserna
följa i stort den katolska dogmatikens schema,
och a. betecknar ej brytningen med utan
avslutningen på den augustinska läroutveck-
Skala.l;25OOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
