- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
505-506

(1923) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustus (romersk kejsare, Gajus Octavius) - August Vilhelm - Auka-Tor - Aukrust, Olav - Auktion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

505

August Vilhelm—Auktion

506

myndigheten med senaten. Sedan han år 27
f. Kr. efter ordningens återställande nedlagt
triumvirmakten, erhöll han av senat och folk
efter hand de viktigaste befogenheterna.
Såsom imperator (»fältherre», med tiden ung.
»kejsare», fr. empereur) hade han oinskränkt
överbefäl över rikets stridskrafter samt
förvaltningen av de militäriskt viktiga
gränsprovinserna. Konsulvärdigheten, som han i
början årligen övertagit, nedlade han år 23; den
civila makten hade därefter sitt förnämsta
uttryck i den honom förut på livstid
tilldelade, sedermera årligen förnyade
tribunicis-ka myndigheten. Såsom tribun var han
personligen oantastlig, ägde att framställa
lagförslag och kunde genom sitt »veto» hindra varje
ämbetsåtgärd, varje senatsbeslut. Såsom
censor utövade han ett bestämmande inflytande
bl. a. på senatens sammansättning — han var
själv senator och pri’nceps senatus, senatens
»främste man» —; såsom po’ntifex ma’ximus,
»överstepräst», från år 12 stod han i spetsen
för det officiella romerska gudstjänstväsendet.
Någon allmän titel för A:s myndighet
infördes ej; utom imperator (se ovan) kallades han
Caesar (så även medlemmar av hans familj;
därav »kejsare»), oftast princeps, »den
främste» (därav »prins»); den av senaten
förlänade hederstiteln Augustus, »den höge», »den
vördnadsvärde» (från år 27), är det namn han
bär i historien__A. återgav den svårt skakade
romerska staten lugn och ordning. För att
giva den en fast sedlig grundval strävade han
oavlåtligt att vidmakthålla den romerska
religionen och ingrep mot tidens sedliga förfall
genom äktenskapslagar. Gränserna skyddades
genom militärkolonier och härar i befästa
läger. För huvudstadens lugn och sin egen
trygghet upprättade han en livvakt,
pretoria-nerna. Provinserna voro förut i hög grad
illa behandlade; A. sökte förebygga
utpressningar och godtycke. Det ofantliga riket
överdrogs med ett nät av förträffliga vägar,
genom vilka provinserna sattes i en lätt
förbindelse med varandra och med världsrikets
huvudstad, Rom. Själv en fint bildad man,
sökte han »förvandla den stad av tegel han
mottagit till en marmorstad» och prydde den
med härliga konstverk av alla slag. Offentliga
bibliotek anlades. Den romerska
litteraturens s. k. guldålder inföll delvis under A.;
då levde bl. a. skalderna Virgilius, Horatius,
Propertius och Ovidius samt hävdatecknaren
Livius, de flesta varmt gynnade av A. — A.
betraktade som en av sina främsta uppgifter
att vidmakthålla freden och förde därför ej
krig annat än för att trygga eller avrunda
rikets gränser, så i Spanien, vidare i norr,
där hans styvsöner Tiberius och Drusus
kuvade alpfolken, så att Donau blev gräns. Även
mot germanerna fördes krig med framgång till
Rhengränsens försvar, men genom Varus’
nederlag (se A r m i n i u s) gick n. v. Germanien
förlorat. Genom klok diplomati förmåddes
parterna återlämna de fångar och fälttecken,

som romarna vid tidigare nederlag förlorat.
— Efter kortvariga äktenskap med Clodia,
sedan med Scribonia, som skänkte honom hans
enda barn, dottern Julia (se denna), gifte A.
sig år 38 med Livia (se denna), som överlevde
honom. Till efterträdare utsåg A. sin
systerson Marcellus; sedan denne dött, liksom ock
dottersönerna Gajus och Lucius, adopterades
Livias son från ett föregående gifte, Tiberius,
som blev hans efterträdare.

A. var ej ett lysande snille men hade ett
ovanligt klokt huvud, praktisk blick,
målmedvetenhet, energi och hänsynslös
uthållighet i utförandet av sina planer. Ej stor som
härförare, var han en framstående statsman.
Han ägde en harmoniskt bildad gestalt, där
det lugna, om fullkomlig självbehärskning
vittnande uttrycket i hans anlete antydde en
sällspord jämvikt mellan
själsförmögenheter-na (se planschen). — En viktig källa för
vår kunskap om A. är en av honom själv
författad, i kopia delvis bevarad inskrift,
Monu-mentum Ancyranum, vilken ger en översikt
av hans regering (»Res gestae divi Augusti»,
utg. av E. Diehl, 1908). — Litt.: V.
Gardt-hausen, »Augustus und seine Zeit», 1—3 (1891
—1904); O. Seeck, »Kaiser A.» (1902); G.
Fer-rero, »Rom, dess storhet och förfall», bd 4 o.
följ. (1923 o. följ.). H. Sgn.

August Vilhelm, prins av Preussen (1714—
1758), yngre broder till Fredrik II. Var sin
faders älsklingsson och en tid t. o. m. av
denne ämnad till tronföljare, med förbigående
av Fredrik. Han deltog i de båda schlesiska
krigen och i sjuåriga kriget under dess första
år men tog avsked på grund av det skarpa
tadel han fick uppbära från brodern för de
genom hans bristande skicklighet förorsakade
svåra motgångarna. I Sveriges historia är A.
bekant genom det bistånd han 1756 lämnade
sin syster, drottning Lovisa Ulrika, i den s. k
juvelsaken (se d. o.).

Auka-Tor, en felaktig försvenskning av isl.
Qku-P6rr, Äk-Tor, se Tor.

Aukrust, Olav, norsk landsmålsförf. (f.
1883), folkhögskoleföreståndare på Dovre
1914—17. Hans 1916 utgivna stora dikt
»Himmelvarden», som skildrar en
människosjäl i kamp med onda, slutligen genom det
gudomliga ljuset övervunna makter, anses i
lyriskt avseende tillhöra det yppersta i norska
landsmålslitteraturen.

Auktion (lat. äu’ctio, av augére, öka, stegra)
kallas det förfarande, varigenom någon,
genom att bereda närvarande spekulanter
tillfälle till tävlan sig emellan, söker
åvägabringa ett avtal på för honom förmånligast
(resp, högst eller lägst) möjliga villkor.
Åsyftar den, som låter anställa a., att avyttra
något, så är ett högre bud förmånligare för
honom, och a. säges då ske till den
högst-bjudande; har åter den, som låter anställa
auktionen, för avsikt att förskaffa sig en viss
myckenhet varor el. få ett arbete utfört, så är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 00:01:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free