Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Australien, Australkontinenten - Kuster, höjdförhållanden och vattendrag - Geologiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Australien (Geologiska förhållanden)
524
Guinea, i s. utgör på andra sidan Bass sund
ön Tasmanien en fortsättning av själva
kontinenten. Kustlinjen visar i övrigt föga
oregelbundenhet. Den stora flacka inbukt
-ningen i s. kallas Stora Australbukten. Ö.
därom märkes Spencergolfen, mellan
Eyre-och Yorkhalvöarna. Ö. om sistnämnda halvö
intränger S:t Vincentgolfen, utanför vilken
Känguruön ligger, och ännu längre åt ö. den
viktiga Port Phillip bay (med Melbourne), ö.
kusten, där bergen flerstädes gå ut till havet,
äger många små f jordliknande vikar med goda
hamnar: Botany bay, Port Jackson (med
Sydney), Moreton bay och Hervey bay. Från s.
vändkretsen norrut längs ö. kusten går Stora
Barriärrevet, för sjöfarten hinderliga
korallrev. På n. kusten tränger den breda
Carpen-tariaviken in mellan Kap Yorkhalvön och
Arnhemsland. I n. v. och v. ligger en del
större och mindre öar, däribland Melville- och
Bathurstöarna utanför Coburghalvön på
Arnhemsland. A:s nordpunkt är Kap York (10°
50’ s. br.), Tasmaniens sydligaste udde är
Syd-kap (43° 49’), fastlandets östligaste punkt
Kap Byron (153° 34’ ö. Igd) och dess västligaste
Steep Point (113° 6’). De omgivande haven nå
nära intill kusterna flerstädes 4,000—5,000 m
djup. A. har en medelhöjd av 350 m ö. h. Dess
större, v. del är lågland eller platåland. Längs
ö. kusten däremot går en 3,000 km lång
pa-leozoisk bergskedja, vilken har sina
fortsättningar i Tasmaniens och Nya Guineas berg.
Mot ö. stupar den vanligen brant mot havet
men sänker sig långsamt mot v. De olika
partierna ha skilda namn. Längst i s. höjer sig
Victorias bergland med på gränsen mellan
Victoria och Nya Syd-Wales Australalperna, i
vilka M:t Townsend i Kosciuskogruppen, A:s
högsta berg, når 2,241 m ö. h. N. härom
vidtaga i Nya Syd-Wales Blue mountains,
Liver-poolkedjan och New Englandkedjan, vilka i
allm. ej nå över 1,000 m, ehuru enstaka berg
nå 1,500 och t. o. m. 1,800 m ö. h. I Queensland
breder bergskedjan ut sig och upplöses i
talrika berg- och kullsträckningar, mellan vilka
fruktbara bäcken (downs) ligga. Här märkes
bl. a. Great dividing range. Bergskedjan
utgör i sin helhet vattendelare mellan de korta,
vattenrika ö. floderna och de större,
vattenfattiga floder, som rinna mot v., av vilka de
förnämsta äro Murray med dess bifloder samt
Cooper, Diamantina och Eyre creeks, som
flyta mot Eyredepressionen, samt Flinders
river, som utfaller i Carpentariaviken. Kring
dessa floder utbreder sig ett slättland, vilket
når lägst i den avloppslösa Eyresjön (11,« m
under havets yta). S. härom höjer sig dock
Flinders range, ö. om Spencergolfen och
Tor-renssjön, till omkr. 900 m ö. h. A:s v. del
upptages av en i medeltal 300—500 m hög
pene-planslätt med enstaka gamla restberg, till
större delen täckt av ökensandsten. De största
öknarna äro i n. Stora Sandöknen och i s.
Stora Victoriaöknen. På ökentaffelns ö. rand
höja sig branta väst-östliga bergskedjor,
så
som Musgravekedjan (i M:t Woodroffe 1,594
m hög) och MacDonnellkedjan (1,459 m); på
dess v. rand märkas i s. v. Darling range
(1,122 m) och i n. v. King Leopoldskedjan i
Kimberleydistriktet. — A. är fattigt på floder
och sjöar. I själva verket finnes blott en enda
större flod, Murray, som med sina bifloder
Murrumbidgee med Lachlan och Darling
avvattnar en stor del av området i s. ö. Den
har talrika smärre tillflöden från de
vattenrika ö. bergen men för i sitt nedre lopp
tidtals en jämförelsevis obetydlig vattenmängd.
I övrigt äro A:s floder dels smärre men
vattenrika kustfloder, på ö. kusten Fitzroy och
på n. ö. Daly och Victoria, dels i det inre
talrika torrbäddar (creeks), som vid
regntid för några korta dagar kunna fyllas av
forsande vatten men sedan endast i särskilda
håligheter (waterpools) bevara vattnet. De
framträda mot den ödsliga omgivningen
genom åtföljande rader av träd och en friskare
växtlighet. Sjöarna äro saltsjöar, oftast
endast saltbottnar. Även Eyresjön i den ö.
lågsänkan täckes, utom efter nederbördstider,
huvudsakligen av ett genom saltskorpa
skyddat bottenslam. I huvudsak samma är
förhållandet med Torrens- och Gairdnersjöarna
längre åt s. I det inre av kontinenten är det
största vattnet Amadeussjön. Den stora
vattenbrist, som råder, har man sökt
systematiskt avhjälpa dels genom upptagande av
ar-tesiska brunnar, dels genom
bevattningsanläggningar. Brunnarnas antal 1921 var 5,170
med djup intill 2,150 m, och de lämnade
dagligen över 2 mill. kbm vatten. De mest
givande, såsom Wirrah, Borongel, Coonil creek,
lämna 4 ä 5 mill. 1 om dagen vardera.
Märkligast i förra avseendet äro
borrningsföre-tagen inom det stora artesiska
vattenbäckenet, som beräknas vara nära 1 1/2 mill. kvkm
och omfattar över halva Queensland och delar
av Nya Syd-Wales, Sydaustralien och även
ett stycke av Nordterritoriet. A:s övriga stora
områden med artesisk bevattning äro Murray
riversområdet kring denna flods nedre och
mellersta lopp, Euclaområdet kring Stora
Au-stralbukten, Västra kustslättområdet,
sträckan mellan Darling range och Indiska
oceanen, Nordvästområdet, kuststräckan mellan
Murchison- och Ashburtonfloderna och
Ökenområdet, en del av Stora Sandöknen på n.
kusten västerut. Genom uppdämning av
Murrumbidgee bevattnas Yancodistriktet. Vid
Bur-rinjuck är eh över 73 m hög damm byggd.
Den därvid uppkomna sjön rymmer 952 mill.
kbm vatten. ö.; O. Sjn.
Geologiska förhållanden. Den australiska
kontinenten uppbygges till större delen av
horisontalt liggande sedimentformationer,
vilande på det här och var, särskilt i s. v. inom
större områden, i dagen gående urberget.
Kontinentens ö. rand bildar däremot en
pa-leozoisk veckzon av ansenlig bredd. I denna
ingå även i stor utsträckning vulkaniska
bergarter av tertiär ålder, i synnerhet basal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
