Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Australien, Australkontinenten - Befolkning - Upptäcktshistoria - Kolonisering och äldre historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Australien (Upptäcktshistoria—Kolonisering och äldre historia)
534
För australnegrerna spela
ceremonier en mycket stor roll. Deras
utförligaste ceremonier
förekomma vid ynglingainvigningen.
Denna urgamla handling är hos
australnegrerna mycket viktig och
omständlig. Ynglingen avlägsnas
från samhället, får genomgå och
åse vissa ceremonier, stammens
hemligheter avslöjas, varjämte
regler och föreskrifter för livet
meddelas honom. Dessutom får han
genomgå vissa smärtprov;
vanligen slås ett par tänder ut,
stundom företas operationer med
könsorganet. Fullt invigd och fri
från varje förbud mot viss föda
blir mannen först i
medelåldern. Flickorna invigas också men
mindre högtidligt och omständligt.
Austral-negrernas frejdade dans, »korroborin», är ofta
endast ett nöje men har stundom religiös
innebörd. Vissa danser utgöra ett gry till
dramatisk konst. Uppgifterna om
australneg-rernas religion äro rätt oklara, över stora
sträckor av landet tycks man emellertid dyrka
ett högsta väsen, som vid sin sida har en son.
Trolldom spelar stor roll i australnegerns
liv. Han fäster sig mycket vid hövlighet;
också i detta avseende är hans liv strängt
ordnat. I vissa nordliga delar av A. har
kulturen tagit intryck från Nya Guinea; därför
står här den materiella kulturen — i fråga
om bostäder, båtar m. m. — högre än i övriga
delar av landet. De rena australnegrerna
skattas numera till ung. 59,000, halvbloden
till 11,000. — Hela A:s befolkning beräknas
uppgå till 5,688,092 (1923). Om denna
befolknings flertal, invandrade vita och deras
ättlingar, se Australiska
statsförbundet, sp. 538. — Litt.: N. W. Thomas, »The
native races of the British empire: Natives of
Australia» (1906). — Se nästföljande plansch.
Rbg.
Upptäcktshistoria. En åsikt, som alltsedan
forntiden och ett gott stycke in i nyare tiden
behärskat geograferna, var den, att även på
södra halvklotet skulle finnas ett stort
fastland, svarande mot Gamla världen. Detta
»sydpolsland», te’rra austrälis inco’gnita,
försvann från kartorna först bitvis, allteftersom
de geografiska upptäckterna i dessa trakter
fortskredo. — Den förste europé, som, enligt
vad man känner, skådat A:s fastland, torde
ha varit holländaren Janszen, vilken i början
av år 1606 seglade in i Carpentariaviken. I
juni samma år kom spanjoren Torres att
passera det efter honom uppkallade sundet mellan
Nya Guinea och A. Kontinentens n. v. och
delvis dess s. kuster besöktes under de följande
årtiondena av holländska sjömän, och 1642
upptäckte Tasman Van Diemens land (senare
kallat Tasmanien), ehuru han ej konstaterade
dess önatur. Han fortsatte sedan österut och
fann Nya Zeeland. Han blev den, som defi-
Australnegrer under utförande av en jaktdans.
nitivt skilde A. från »sydpolslandet». Den ö.
kusten av kontinenten följdes och kartlades
av James Cook 1770. Han åtföljdes därvid av
svensken D. K. Solander (se d. o.). Sedan
engelsmännen börjat kolonisera A., blevo så
småningom kusttrakterna kartlagda och
bättre kända. — Först i början av 1800-talet
började utforskningen av A:s okända inre.
Tidigast blevo dess s. ö. delar kända genom Oxleys
(1817—18) och Cunninghams (1823—27) resor.
Från det nyanlagda Adelaide framträngde
Eyre 1839—41 mot världsdelens centrum och
fann på denna resa Flinders range och de
stora saltsjöarna i det inre. Av särskild
betydelse blev Leichhardts stora expedition 1844—
45 från Brisbane längs hela kusten norrut
samt s. om Carpentariaviken till
Coburghalv-ön. Denne oförfärade forskare försvann
spårlöst på en senare resa (1848). En del
expeditioner, som under de följande årtiondena
utsändes till hans uppsökande, bidrogo i hög
grad att utveckla kännedomen om landets
inre. — Under 1850-talet började forskningarna
även i världsdelens v. delar, och 1860 korsades
A. f. ggn från s. till n. av Burke. Stuart
upprepade detta experiment med framgång
1862; han upptäckte under sina många resor
bl. a. Mac Donnell- och Reynoldsbergen i det
inre. Sedan telegrafledningen 1872 dragits
från Adelaide fram till n. kusten, har denna
varit utgångspunkt för många resor. Bland
senare upptäcktsresande märkas bröderna J. och
A. Förrest (1869—79), Lindsay (1882—92; bl. a.
Arnhemsland), Lumholtz (1886—90;
Queensland), Gillen och Spencer (1901; inre A.), J.
W. Gregory (1901—02; Eyresjön), Canning,
svensken Mjöberg (1910 och 1912—13;
Nord-västaustralien och Queensland) m. fl. I det
stora hela är A. nu ett någorlunda
genomforskat land. J. E.
Kolonisering och äldre historia. A:s
förbindelse med brittiska kronan räknas från
1770, då James Cook på sin första
upptäckts-expedition landade vid Botany bay några km s.
om det nuv. Sydney och sedan tog ö. kusten,
som han kallade Nya Syd-Wales, i besittning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
