Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Australien, Australkontinenten - Kolonisering och äldre historia - Australiska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Australiska språk
536
för brittisk räkning. Den första
koloniseringen skedde emellertid först 1788 och då genom
anläggning av en straffkoloni för deporterade
förbrytare vid Botany bay, kort därefter
flyttad till Port Jackson, där Sydney grundades
av den duglige och vidsynte förste guvernören
Arthur Phillip (se d. o.). Ytterligare
kolonisering påbörjades i Tasmanien 1803,
Queensland (först som en under Nya Syd-Wales
lydande straffkoloni med namnet Moreton bay
district) 1826, Västaustralien 1829, Victoria
(först kallat Port Phillip) 1835 och
Syd-australien 1836. Härom och om dessa
områdens förvandling till självständiga kolonier
se artiklarna om resp, stater, för den äldre
tiden särskilt art. om moderkolonien Nya
S y d-W a 1 e s. Ur denna framgingo
småningom Tasmanien, Victoria och Queensland,
medan de båda övriga kolonierna grundades
genom direkt kolonisation från England. Den
sista självständiga kolonibildningen var
Queensland 1859. Förbrytartransporterna till
Nya Syd-Wales upphörde 1840, till Tasmanien
1853 och till Västaustralien först 1865.
Kolonilandets huvudnäringar blevo överallt
jordbruk och boskapsskötsel, särskilt fåravel.
På de stora vidderna i det inre funno
fårägarna, s. k. squatters, för sina ofta till många
tiotusental djur uppgående hjordar outtömliga
förråd av bete i den australiska »bushen». Den
jämnt tillväxande befolkningen uppgick 1850
till något över 400,000. Då gjordes 1851 i Nya
Syd-Wales och Victoria sagolika guldfynd vid
Bathurst, Ballarat och Bendigo m. fl. ställen,
och en »guldfeber» uppstod, som framkallade
en oerhörd invandrarström från Europa.
Under de tio följande »stora» guldåren
tredubblades befolkningen och uppgick 1861 till
1,253,000 inv., och en ny tid av allmän
företagsamhet vidtog. Om folkmängdsökningen
se Australiska statsförbundet,
befolkning, sp. 538.
Nya Syd-Wales, Victoria, Sydaustralien och
Tasmanien erhöllo 1854 nya författningar med
egna parlament, inför dessa ansvariga
ministärer och dispositionsrätt över all statsjord men
utgjorde fortfarande politiskt som ekonomiskt
fullt skilda enheter. Den separatistiska
tendensen underhölls ock genom bristen på enande
kommunikationer, och först på 1880-talet blevo
de s. och ö. koloniernas huvudstäder, Adelaide,
Melbourne, Sydney och Brisbane, förenade
genom järnvägar, dock av olika spårvidd.
Det offentliga livet kännetecknades, sedan
deporteringsfrågan upphört att sysselsätta
sinnena, av motsatsen mellan den äldre
befolkningen, de konservativa jordägarna, och
nyinvandrarna, som voro intresserade för en
demokratisk utveckling. Demokratiens mest
framstående män blevo Henry Parkes (se d. o.)
i Nya Syd-Wales och Graham Berry (se d. o.)
i Victoria. Efter hand genomfördes allmän
rösträtt till underhuset och fullständig
skilsmässa mellan stat och kyrka, varjämte
folkundervisningen blev statsangelägenhet.
Där
jämte sökte man genom gynnsamma
jordupplåtelser skapa ett småbrukarstånd. En stor
ekonomisk kris i början på 1890-talet gjorde
arbetarfrågan brännande. Det nya
arbetarpartiet vann snart inom de särskilda
parlamenten ganska stort inflytande, lyckades
snabbt och omfattande genomdriva en modern
social lagstiftning (jfr Australisk
sociallagstiftning) samt kom emellanåt
i besittning av regeringsmakten.
Redan vid de parlamentariska
författningarnas införande hade frågan om en politisk
sammanslutning mellan alla australiska
kolonier kommit på tal. Men först på 1880-talet
väckte tanken, som i ovannämnde Parkes
funnit en outtröttlig målsman, allmännare
insteg vid oron för »den gula faran» och även
under påverkan av farhågor för Tysklands
expansionspolitik i Stilla havet. 1880 lyckades
Parkes genomdriva gemensamma åtgärder mot
kinesinvandringen. 1883 lät Queenslands
regering, med gillande från Nya Syd-Wales,
Victoria och Sydaustralien, besätta s. v. delen av
Nya Guinea, varpå området av brittiska
regeringen förklarades ockuperat 1884. Om
gemensamt försvar höllos konferenser under
ledning från moderlandet, och 1887 enades man
om anslag till en brittisk flottavdelning,
stationerad i de australiska farvattnen. Men
först 1899—1900 blev ett av ombud från
samtliga stater utarbetat förslag till förbundsakt
antaget av de sex koloniernas parlament och
sedan framlagt till eng. parlamentets
godkännande, varefter genom en kungl.
proklamation av 17 sept. 1900 stadgades om de sex
koloniernas förening fr. o. m. 1 jan. 1901 till
Australiska statsförbundet (sed.o.).
Litt.: G. Andersson, »A., natur och
kultur» (2: a uppl. 1922); Brady, »Australia
un-limited» (1918) ; Favence, »Explorers of
Australia» (1909) ; Gregory, »The dead heart of
Australia» (1906); E. Hultman, »Svarta
diamanter» (1909); Jenks, »The history of the
Au-stralasian colonies» (3:euppl. 1912); Johnston,
»Pioneers in Australia» (1913); J. Lyng, »The
Scandinavians in Australasia» (1907) ; Mills,
»The colonization of Australia» (1915); E.
Mjöberg, »Bland vilda djur och folk i
Australien» (1915) och »Bland stenåldersmänniskor
i Australien» (1918); Sapper, »Australien und
Ozeanien» (1909) ; Spencer o. Gillen, »Across
Australia» (2 bd, 1912) ; T. G. Taylor,
»Australia in its physiographic and economic
aspects» (1911) ; A. W. Tilby, »Australasia
1688—1911» (1912). Ths.*
Australiska språk. Liksom Australiens
infödda befolkning är splittrad i en mängd
stammar och horder, företer den även
språkligt en stor sönderdelning. Dess språk bilda
ingen enhet; de kunna delas i två
huvudgrupper: en mindre, nordlig, till vilken höra
Kim-berleydistriktets, Nordterritoriets och Kap
Yorkhalvöns språk, samt en större, sydlig,
som omfattar resten av världsdelens infödda
dialekter. Inom den senare finnas likheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
