Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avalokiteshvara, Avalokita - Avalon (sagoland) - Avalon (New Foundland) - Avalöarna - Avancera - Avans - Avantgarde - Avanti! - Avant la lettre - Avant-scen, Avant-loge - Avanturin, Aventurin - Avanzo, Jacopo - Avarer - Avasaksa - Avaskär - Avatara - d’Avaugour, Charles de Bretagne-Dubois - d’Avaux, Claude de Mesmes - d’Avaux, Jean Antoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Avalokitetshvara—d’Avaux
578
Avalokiteshvara el. A v a 1 o k i t a, se
K u a n n o n.
Avalon [ä’volån], i medeltida riddardikt ett
de saligas land, där fén Morgana härskar och
dit kung Artur och andra hjältar föras efter
döden. A. förlädes västerut i oceanen;
identifierades sedan med en och annan ort i
England och Wales.
Avalon [ä’valån], halvö på New Foundland.
Avälöarna, se Bahreinöarna.
Avancera (fr. avancer), gå framåt, göra
framsteg, vinna befordran. — Subst.: Av a
n-cema’ng (fr. avancement). — Adj.:
Avancerad, radikal.
Avans [avaTjs], vinst, behållning. — Som
jaktterm befallning till hundar att krypande
närma sig ett villebråd.
Ava’ntgarde, »förvakt». 1. Den truppstyrka,
som har till uppgift att framifrån trygga en
i marsch varande truppavdelning, sä att
denna kan utföra sin förflyttning utan att
störas av fientligt hot och i händelse av strid
kan utveckla sig till denna för att bereda
huvudstyrkan tid för uppmarsch och
utveckling. På samma gång bör a. även skaffa
underrättelser om fienden och undanröja
mötande hinder, laga broar o. dyl. (M. B—dt.)
2. Den tredjedel av en seglande örlogsflotta
eller eskader, som vid »naturlig ordning»
seglade främst. Jfr Formering.
Ava’nti! (it., »framåt»), stor, daglig
socialdemokratisk tidning i Milano, grundad i Rom
1897, officiellt organ för partiet.
Avant la lettre [avä la lä’tr],se Avtryck.
Avant-scen [ava’rj-sèn] el. A v a n t -1 o g e,
numera loge närmast scenen, avskild från den
övriga salongen.
Avanturin, A v e n t u r i n, såsom
prydnads-stenar använda varieteter av kvarts och
fält-spat, vilka på grund av inlagrade
glimmer-eller järnglansfjäll utmärkas av ett
egendomligt skimmer. — A.- g 1 a s är ett rödskimrande
glas, innehållande fina fjäll av koppar eller
kopparoxidul.
Ava’nzo, J a e o p o, ital. målare, lärjunge
o. medarbetare till A 11 i c h i e r o (se d. o.).
Avärer, ett högasiatiskt, troligen med
hun-nerna besläktat ural-altaiskt nomadfolk, som
på 550-talet trängdes västerut och 557
begärde boningsplatser av kejsar Justinianus.
De anföllo slaver och bulgarer vid nedre
Donau, inbröto sedan i Pannonien och härjade
fram till Elbe. Sedan langobarderna 568
tågat till Italien, slogo sig a. ned på deras och
gepidernas forna boningsplatser i Pannonien,
varifrån de i ett femtiotal år från 575
före-togo härjningståg in på östromerska rikets
område (626 belägrade de t. o. m.
Konstanti-nopel). Under den följande tiden sjönk deras
makt hastigt; bulgariska och slaviska
lydfolk gjorde sig fria, och västerifrån anföllos
a. av frankerna. Karl den stores son Pippin
stormade 796 deras fasta ståndläger mellan
Donau och Theiss, och på 800-talet gjorde
bul
garerna slut på de sista spillrorna av deras
makt.
Avasaksa, se Aavasaksa.
Avaskär, fordom stad på Blekinge östra
kust, omnämnes tidigast vid mitten av
1300-talet. Dess stadsprivilegier övergingo år 1600
till det då nyanlagda Kristianopel.
Avatära (skt, »nedstigande»), i den indiska
litteraturen term för ett gudomligt väsens
uppträdande på jorden, dess inkarnation i
mänsklig eller annan gestalt. Av
hinduismens gudar är särskilt Visnu förbunden med
föreställningen om avatära’s. J. Ch—r.
d’Avaugour [davågö’r],
CharlesdeBre-tagne-D u b o i s, baron d’A., fransk
diplomat (omkr. 1600—1657), åtföljde 1634 d’Avaux
på dennes diplomatfärd till Danmark, Sverige
och Polen, var därpå en tid fransk resident
i Danzig och senare ambassadör i Polen 1643
och vid Torstenssons armé i Tyskland s. å.
Han blev 1654 efter Chanut ambassadör i
Sverige och Danmark och följde Karl X
Gustav på dennes polska fälttåg under
fruktlösa försök att i franskt intresse medla
mellan honom och Johan Kasimir.
d’Avaux [davå’], Cl au de de M e s m e s,
greve d"A., fransk diplomat (1596—1650). Var
1627—32 franskt sändebud i Venezia. Som
fredsmäklare i Stuhmsdorf 1635 lyckades han
förmå Sverige till eftergifter, som
möjliggjorde en vapenvila. Efter slaget vid Nördlingen
sändes han till Danmark, Sverige och Polen
för att upprätthålla freden i norden och
särskilt medla mellan Sverige och Polen. Han
avslöt med Adler Salvius de båda förbunden
mellan Frankrike och Sverige 1638 och 1641
samt undertecknade i dec. 1641 preliminärerna
till westfaliska freden. d’A. blev 1643 jämte
greve Servien fransk underhandlare vid
westfaliska fredskongressen. Där tog han under
fyra år mycket verksam del i förhandlingarna,
övade genom sin bekantskap med nordiska
och tyska förhållanden stort inflytande på
underhandlingarna om Sveriges ställning i
Tyskland och nyttjade som bigott katolik
sitt inflytande till att nedstämma Sveriges
och i allmänhet protestanternas fordringar.
Han stod på spänd fot med Severin och blev
på dennes anstiftan i onåd hemkallad från
Münster ett halvt år innan freden
undertecknades. — d‘A. var en man med omfattande
bildning och litterär begåvning, vältalig,
smidig och rastlöst verksam men ansågs mindre
karaktärsfast. Jfr A. Boppe, »Correspondance
inédite du comte d’A. - - - avec son père - -
-1627—1642» (1887).
d’Avaux [davå’], Jean Antoine, greve
d’A., fransk diplomat (1640—1709), brorson
till föreg. Var efter vartannat fransk
ambassadör i Venezia, Holland och England samt
1693—99 i Stockholm. Där samlade han åter
det franska partiets spridda och nedslagna
anhängare, förmådde svenska regeringen att
erbjuda Ludvig XIV och de mot Frankrike
krigförande makterna sin medling och beredde
II. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
