Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avelsförening - Avelsmetoder - Avelsvärde - Ave Maria - Avena - Avenarius, Ferdinand - Avenarius, Richard - Avenbok, Annbok - Aventinska kullen - Aventurin - Aveny - Avercamp, Hendrick - Averescu, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Avelsmetoder—Averescu
588
lämpliga handjur, undervisa djurägarna om
avelsdjurens rätta användning och
ungdjurens uppfödning och vård, befrämja
spridandet av goda avelsdjur och genom
djurutställningar och premieringar uppmuntra
djurägarnas arbete. De viktigaste inom vårt land
verkande avelsföreningarna äro:
Stamboksför-eningen för Svenska ardennerhästen (1901),
Avelsföreningen för rödbrokig svensk boskap
(1891), Avelsföreningen för rödkullig svensk
lantras (1913), Avelsföreningen för svensk
låglandsboskap (1913), Svenska
ayrshireför-eningen (började sin verksamhet 1901),
Svenska fåravelsföreningen (1917), Svenska
svin-avelsföreningen (stiftad 1901) och Sveriges
allmänna fjäderfäavelsförening (1898). (E. T. N.)
Avelsmetoder, se Förädling.
Avelsvärde, se Förädling.
Ave Maria (lat., »var hälsad, Maria»),
»änglahälsningen», kallas efter
begynnelseorden en bland katolikerna ytterst vanlig
bön till Jesu moder. Den består av tre
delar: Gabriels hälsning (Luk. 1:28), Elisabets
ord till Maria (Luk. 1: 42) och en från 13—
1500-talet härstammande kyrklig utfyllnad:
»Heliga Maria, Guds moder, bed för oss,
syndare, nu och i dödens timma». Den
klockringning, som manar till denna bön, och de
smärre kulorna på radbandet (se
Rosenkrans) kallas likaledes Ave Maria.
Avèna, se Havre.
Avenärius, Ferdinand, tysk förf. (f. 1856),
har som stiftare av »Dürerbund» (1903),
genom sin tidskrift Der Kunstwart (1887 ff.),
billiga men goda antologier, konstböcker m. m.
systematiskt och framgångsrikt verkat för
estetisk och etisk kultur.
Avenärius, Richard, tysk filosof (1843
—1896), professor i Zürich. Hans ståndpunkt,
som han själv betecknar ss.
»Empiriokriti-cismus», är en positivism, som påverkats
dels av den moderna fysiologien, dels av
den kritiska filosofien. Han utgår från
sensationen såsom den sanna verkligheten och
söker utveckla en »ren erfarenhet», befriad
från allt, som individens uppfattning inlägger
däri. A:s »Kritik der reinen Erfahrung»
(1888), »Der menschliche Weltbegriff» (1891)
m. fl. röja stort skarpsinne men äro genom
ny och invecklad terminologi onödigt
svår-fattliga. Till A:s skola höra bl. a. Fr.
Car-stanjen, R. Willy och J. Petzoldt. S-e.
Avenbok, A n n b o k, Carpinus bètulus, av
fam. Corylaceae, är ett mindre träd med
vanligen krokig och knölig stam, slät, gråaktig
bark och blad, som tämligen likna almens.
Blommorna, som slå ut i maj, samtidigt med
bladen, sitta i grönaktiga hängen.
Fruktställningen utmärkes genom de nära
tumslånga skärmarna. A. förekommer vild i
Central- och Västeuropa, i Sverige i regel blandad
med vanliga boken men är där inskränkt till
Skåne, Blekinge samt södra delarna av
Hallands och Kalmar län (den planteras ej sällan
även i mellersta Sverige). Virket är vitt
Gren av avenbok, Carpinus betulus.
(varav trädet fått namnet v i t b o k), hårt,
tungt, starkt och varaktigt. Det har därför
erhållit användning till diverse
specialändamål, ss. till borstar, skoläster, kuggar, hyvlar
m. m., samt betalas högre än virket av vanlig
bok. Veden har synnerligen högt
bränslevärde. G. L-m; S-r.
Aventlnska kullen, se Rom.
Aventurln, se Avanturin.
Aveny, bred, trädplanterad gata el. väg.
Avercamp, H e n d r i c k, holl. målare (1585
—efter 1663), kallad »de stomme van
Kampen», en begåvad och självständig konstnär,
vars landskap livas av ett staffage av brokiga
småfigurer; i synnerhet äro hans
vinterlandskap med skridskoåkare o. s. v. förträffliga.
Avere’scu, Alexander, rumänsk general
och politiker (f. 1859). Han befordrades från
menig kavallerist till officer och nådde såsom
sådan höga förtroendeposter. 1907 blev han
krigsminister och 1912 divisionsgeneral och
generalstabschöf, vilken befattning han
beklädde under andra Balkankriget. Vid
Rumäniens inträde i världskriget 1916 var A.
först chef för 2:a armén och blev efter denna
armés nederlag vid Kronstadt befälhavare i
Dobrudscha. 1917 förde han befäl över den
rumänska nordarmén i Moldau och ledde
re-organisationen av de slagna stridskrafterna.
Då Bratianus ministär avgick i jan. 1918, blev
A. ministerpresident och undertecknade som
sådan preliminärfreden med Tyskland i mars
s. å. men blev på grund av sina ententesympa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
