Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Averescu, Alexander - Avernosjön - Aerrhoa - Averroës, Ibn Ruschd - Avers - Aversa - Aversion - Avertera - Avertissemang - Averulino, Antonio - Aves - Avesta (religionsurkund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Avernosjön—Avesta
590
tier av Tyskland nödgad att avgå redan s. m.
A. trädde sedermera i spetsen för ett
»folkparti» med jordutdelning till småbönderna på
programmet, var mars 1920—dec. 1921
premiärminister i en koalitionsministär av
folkpartiet och de konservativa demokraternas
parti och genomförde 1921 en jord- och
skattereform (se Rumänien, historia).
Averrhoa Carambola.
Ave’rnosjön (lat. Lacus ave’rnus, it. Lago
di Averno), liten sjö i Kampanien v. om
Neapel. Den är en gammal vulkankrater, 35 m
djup och var fordom omgiven av tät, dyster
skog. Där låg den kumeiska sibyllans håla,
och där troddes Aeneas och Odysseus ha
nedstigit till underjorden.
Ave’rrhoa, växtsläkte av fam. h a r s
yre-väx t e r (Oxalidaceae). Tvenne arter, A.
Carambola och A.
Bilimbi, båda
buskar eller små
träd, odlas i
tropikerna för sina
som krusbär
smakande frukters
skull.
Ave’rroes, arab.
Ibn R u s c hd,
arabisk läkare,
astronom och den
störste av de
arabiska medeltids-filosoferna (1126
—1198).
Studerade i sin
födelsestad Cördoba och
blev domare först
i Sevilla, sedan
i Cördoba. 1182
blev han kalifens
livläkare, men
beskylld för kätteri
miste han sina
ämbeten, förvisades från Cördoba och dog i
Marocko. Han har utgivit en medicinsk
avhandling, likaså en astronomisk, men det
är såsom filosof han utövat det största
inflytandet. Han var en entusiastisk
anhängare av Aristoteles, som han ansåg såsom
en av Gud till människorna sänd högste
sanningsförkunnare. I en självständig skrift
har han överlägset gendrivit el-Gazälis
filosofikritik, men flertalet av hans skrifter har
formen av kommentarer till Aristoteles, som han
dock endast kände i arabiska översättningar.
Dessa A:s Aristoteleskommentarer översattes
till latin och utövade ett mäktigt
inflytande på utvecklingen av den kristna
aristo-teliserande skolastiken. Mest omstridd blev
hans lära om förnuftets enhet, som upprepade
gånger av de kyrkliga myndigheterna
förbjöds ss. kättersk. I frågan om förhållandet
mellan tro och vetande gav han uppslaget till
den lära om »två sanningar», som sedan
utvecklades av många skolastiker. Litt.: Renan,
»A. et 1’averroisme» (1869); M. Horter, »Die
Hauptlehren des A.» (1913). S-e.
Ave’rs (av lat. adve’rsus, åtvänd), framsidan
av mynt och medaljer. Motsats: revers,
baksidan.
Ave’rsa, stad i s. Italien, prov. Caserta, 15
km n. om Neapel; omkr. 23,000 inv.
Biskopssäte. Grundlagt av normannerna 1027.
Aversion, »frånvändande», motvilja.
Avertèra, underrätta, tillkännagiva.
Avertissema’ng (fr. avertissement),
underrättelse, tillkännagivande, annons.
Averulfno, Antonio, ital. bildhuggare
och arkitekt, kallad F i 1 a r e t e (se d. o.).
A’ves, se Fåglar.
Ave’sta (pehlevi avistäk, möjligen
»ursprunglig text», i motsats mot zand,
»kommentar»; ur förbindelsen avistäk va zand,
»text och kommentar», uppkom den fordom
brukliga benämningen Zend-Avesta),
namn på den gamla iranska religionsurkund,
som innehåller Zarathushtras (Zoroasters)
läror och som fortfarande utgör parsernas
heliga bok. A. är bevarad i ytterst
fragmentariskt skick. Urspr. bestod den av 21 nask
(»böcker»), och senare uppgifter tala om en
skrift i 1,200 kap., nedskriven på 12,000
kohudar; Plinius d. ä. vet t. o. m. att berätta
om 2,000,000 verser skrivna av Zoroaster.
Av den ursprungliga A. skola tvenne
exemplar ha förefunnits, ett i Persepolis och ett
annat i Samarkand, vilka båda förstördes
under Alexanders erövring av Persien. Huru
gamla dessa handskrifter varit, beror i viss
mån på till vilken tid man bör förlägga
Zarathushtras levnad, enär de enligt traditionen
skulle ha nedskrivits redan under hans livstid.
Möjligen härrörde de från 500-talet f. Kr.
Under de sista medlemmarna av
arsaci-dernas (se P er s i e n, historia) dynasti skola
arbeten ha igångsatts för att samla och
resti-tuera A., men verklig fart togo dessa försök
först under de tidigaste sasaniderna,
Arda-schir I (226—40) och Schapur I (241—72). En
slutrevision av de hopsamlade texterna och
deras förklarande för äkta och kanoniska
skedde under Schapur II (309—79), ehuru
den då hopbragta A., som väsentligen måste
ha stött sig på muntlig tradition, bör ha i
hög grad avvikit från den ursprungliga.
Den sasanidiska texten har emellertid
blott i ytterligt stympat och illa medfaret
skick kommit till vår tid. Under den
muhammedanska erövringen av Persien (från 642
e. Kr.) förstördes systematiskt de inhemska
religionsurkunderna, och bekännarna av
Zarathushtras lära tvungos antingen att antaga
islam eller gå i landsflykt. Blott några få av
dem blevo sin religion trogna, och av dem
stannade det mindre antalet i Persien (se
G e b r e r), medan de övriga utvandrade till
trakten av Bombay och Surat i Främre
Indien (se P a r s e r). Hos dessa ha bevarats
delar av A., särskilt sådana, som voro
närmare förbundna med kulten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
