Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avlopp, Avloppsdike - Avloppsledning - Avlusning, Avlusningsanstalt - Avläggare - Avläggning (trädgård) - Avläggning (typografi) - Avlöning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Avlopp—Avlöning
608
Avlopp, Avloppsdike, se A v d i k n i n g.
Avloppsledning, se Kloak.
Avlusning, Avlusningsanstalt, se
Desinfektion.
Avläggare. 1. Se A v 1 ä g g n i n g. — 2.
Se Skördemaskin.
Avläggning kallas ett förökningssätt, som
består uti att tvinga ett skott att bilda
rötter, medan det ännu är i förbindelse med
moderplantan. Detta förökningssätt användes
företrädesvis i fråga om sådana trädartade
växter, vilka måste förökas på vegetativ väg
men som endast med svårighet låta
fortplanta sig genom sticklingar. Det användes
även för vissa örtartade växter, såsom
nejlikor o. dyl. A. verkställes beträffande träd
och buskar under juli och aug. eller också om
våren. Vanligen användas endast årsskott för
a., enär dessa lättare bilda rötter än äldre
grenar. Vid a. av trädartade växter användas
samtliga skotten med undantag av ett eller
annat i mitten på plantan.
Skotten (a v 1 ä g g a r e) nedläggas ett och
ett i en grund fördjupning i jorden och täckas
med så mycket jord, att de förbliva
kvarlig-gande i jorden. Spetsen av skottet låter man
vanligen skjuta upp ur jorden och helst så,
att den intar en upprätt ställning. Styvare
grenar eller skott, vilka endast med svårighet
förbliva i liggande ställning, fästas medelst
i marken nedslagna träkrokar. Vid
förökning av doucin-, paradis- och kvittenstammar
genom avläggning går man merendels tillväga
på ett något annorlunda sätt. De i rader tätt
satta plantorna avskäras om våren tätt
intill jordytan, varefter under sommaren jord
uppkupas omkring de uppskjutande skotten,
när dessa nått 15—20 cm höjd. Uppkupning
av jorden upprepas sedermera ytterligare en
gång samma sommar. Under gynnsamma
förhållanden bilda skotten rötter redan första
året, i vilket fall jorden tidigt följande vår
nedmakas och skotten avskäras invid
jordytan. Under mindre goda
väderleksförhållanden erfordras tvenne somrar, innan skotten
med fördel kunna skiljas från moderplantan.
Samma tid åtgår ofta även i fråga om andra
växter, innan avläggarna blivit tillräckligt
rotade för att kunna skiljas från
moderplantan. (G. L-d.)
Avläggning, åtgärden att, sedan tryckning
försiggått, i kastens olika fack på sina rätta
platser återlägga de därur uppsatta och vid
tryckning nyttjade typerna och till sina
platser återskaffa all den övriga material, som
ingår i en tryckform. — A v 1 ä g g n i n g el.
Avläggningsform kallas en tryckform,
sedan tryckning från densamma är helt
avslutad, så att formen kan avläggas. H. L.
Avlöning. Uttrycket motsvarar närmast
arbetslön men användes såsom teknisk
term mest om mera fast anställd personal i
offentlig tjänst och om annat arbete än
kroppsarbete i eg. mening.
Till personal i statens tjänst utgår avlöning
enl. grunder, fastställda av K. m:t och
riksdagen eller, till personal vid riksdagens verk,
av riksdagen ensam. För en del
personalgrupper, vilkas avlöning reglerats under senare
tiden, äro grunderna givna genom särskilda
avlöningsreglementen. Dessa gälla för de s. k.
kommunikationsverken, d. v. s. postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk (1919), för
statsdepartemen-ten och vissa andra civila verk (1921), för
riksdagens verk (1921), för fast anställt
manskap vid armén och marinen (1921) samt för
lots- och fyrstaten (1922).
Avlöningsreglementen med provisorisk giltighet äro utfärdade
för domänverket (1920), för officerare och
underofficerare samt viss annan personal vid
för-svarsväsendet (1921). Dessas giltighetstid har
efter hand blivit utsträckt. För
personalgrupper med ännu o reglerad avlöning, såsom vid
högre och lägre läroanstalter m. fl., gälla
äldre, i särskild ordning meddelade
bestämmelser.
Enl. de nyare löneregleringarna utgår
avlöningen huvudsakligen som kontanta förmåner.
Därutöver åtnjuter manskap vid armén och
marinen vissa naturaförmåner: inkvartering,
förplägnad m. m. Åtskilliga andra
befattningshavare erhålla en del naturaförmåner,
såsom tjänstebostad och beklädnadspersedlar,
men i regel äro de pliktiga att därför
erlägga ersättning, dock stundom med reducerat
belopp.
Den kontanta avlöningen omfattar ett
flertal former. Bland dessa kommer i främsta
rummet lönen, vilken utgår enligt särskilda
löneplaner. Varje löneplan upptager ett
antal olika lönegrader med i regel ett flertal
löneklasser, mellan vilka uppflyttning sker
efter viss tjänstetid. Inom varje löneklass
äro särskilda lönebelopp fastställda för olika
ortsgrupper; för arméns och marinens
manskap utgår dock avlöningen oberoende av
orts-gruppering. I och med löneregleringarnas
genomförande ha befattningarna, alltefter
arbetets art och tjänsteansvaret, fördelats på de
olika lönegraderna; fördelningen på
ortsgrupper har skett efter de för olika orter gällande
levnadskostnaderna.
Andra till den kontanta avlöningen hörande
förmåner äro arvode, kallortstillägg,
tjänstgör ingstraktamente (vid tjänstgöring utom
stationeringsorten), ersättning för
flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m.
På grund av efter världskrigets utbrott
inträdd allmän prisstegring ha medel anvisats
för beredande åt statens befattningshavare av
särskilda tillskott till den för mera normala
tider avsedda avlöningen. Tillskotten, som
utgått under skilda benämningar —
krigstids-tillägg, krigstidshjälp samt, från och med
1919, d y r t i d s t i 1 1 ä g g (se d. o.) —, ha
tidvis utgjort en högst väsentlig del av
avlöningen i dess helhet.
I den mån statens verksamhet utvidgats
och därmed behovet av statsanställd personal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
