Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baazius, Johannes d. y. - Bab - Bab, Julius - Baba (kvinna) - Baba (pappa) - Bábar - Babaröarna - Babbitt, Irving - Babbitsmetall - Babel - Bab el-mandeb - Babelon, Ernest - Babelsberg - Babels torn - Babenberg - Baber - Babes, Victor - Babesia - Babeuf, François Noël (Gracchus Babeuf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Bab—Babeuf
648
1659, biskop i Växjö 1667 och i Skara 1673
samt 1677 ärkebiskop. Han var en from och
redbar man med mycken värdighet och
gedigna, om också ej lysande, egenskaper.
Bab, en sektgrundare, se Islam.
Bab, Julius, tysk förf. (f. 1880). Är
framför allt känd som kritiker och estetiker;
särskilt har han sysslat med dramatiken. Skr.:
»Wege zum Drama» (två saml., 1906 o. 1911),
som analyserar modern tysk dramatik, »Der
Mensch auf der Bühne» (3 bd, 1910—11) m. fl.
Baba, slav, ord för kvinna, spec. gammal
kvinna (ofta föraktligt »käring»), i ryskt
folkspråk gift bondkvinna, brukas i följ,
specialbetydelser. — 1. Är i den slaviska
folktron ett mystiskt kvinnoväsen, som speciellt
i de ryska folksagorna spelar en
framträdande roll under namnet Baba-jagä. Vanl.
uppträder hon som en gammal ondskefull
häxa, som rövar och äter upp barn, far
omkring i luften o. s. v.; hon är utrustad med
en rad sagoattribut och anses vara en
personifikation av ovädersmolnet och sedan över
huvud taget av ovädret, kölden, vintern. — 2. I
ryskan är b. beteckningen på ett slags
primitiva bildstoder av sten, som alltifrån
1300-talet i stort antal påträffats i s. Ryssland,
Kaukasien, Centralasien och Sibirien. De
föreställa manliga eller kvinnliga figurer i
kroppsstorlek, med oproportionerligt små
fötter och klädda i korta rockar. De äldsta
och primitivaste gå tillbaka till järnåldern, de
yngsta härröra från så sen tid som 1200-talet.
Olika meningar ha uttalats om deras upphov
och betydelse. A. Kgn.
Baba, turk, och pers., »pappa», fader,
hederstitel i Persien för munkar och andra
andliga (= pater); ibland även efter ett namn,
motsv. arab, schejk, t. ex. Ali baba.
Båbar, se B a b u r.
Ba’baröarna, ögrupp bland Sydöstöarna i
Nederländska Ostindien, ö. om Timor; 843
kvkm, omkr. 25,000 inv. Huvudort: Tepa.
Babbitt [bä’bit], I r v i n g, amerik.
litteraturhistoriker (f. 1865), prof, i fransk
litteratur vid Harvarduniv. i Cambridge, Mass. B.
har författat de estetiskt kritiska arbetena
»Literature and the american college» (1908),
»The new Laokoon» (1910), »The masters of
modern french criticism» (1912) och
»Rousseau and romanticism» (1919).
Babbitsmetall, se Lagermetall.
Babel, assyriskt-babyloniskt och hebreiskt
namn på Babylon (se d. o.).
Bab el-ma’ndeb, arab., »tårarnas port», sund,
som mellan Asien och Afrika leder från Röda
havet till Indiska oceanen (Adenviken). ön
Perirn delar B. i två hälfter, den v. mer än
20 km bred, den ö. 3,25 km bred. Stark ström
gör B. farligt för smärre fartyg.
Babelon [bablä’], E r n e s t, fransk arkeolog
o. numismatiker (1854—1924), prof, vid
Col-lège de France, chef för nationalbibliotekets
mynt- och antiksamling. Har företagit
arkeologiska undersökningar i Tunisien, bl. a. i Kar-
tago, och författat flera skrifter i antik
romersk och grekisk numismatik. (T. A.)
Bäbelsberg, slott vid Potsdam, byggt 1835—
49 av Schinkel. Där har nyligen uppförts ett
observatorium för Berlins universitet (se B e
r-lin-Babelsberg).
Babels torn. Enligt 1 Mos. 11: 1—9 byggde
Noas barn ett torn, vars topp skulle räcka
upp i himlen, men deras övermod stäcktes av
Jahve, som förvirrade deras tungomål, så att
de ej begrepo varann (babylonisk
förbi s t r i n g). — Sägnen har sannolikt sitt
upphov från ett torn i Babylon och en
misstolkning av namnet Babylons betydelse.
Bäbenberg, medeltida tysk stormanssläkt,
vars huvudmän 976—1246 voro markgrevar
av Österrike. Osäkert är om den
härstammade från den äldre grevesläkt av B., som låg
i strid (»Babenbergsfejden» 902—906) med
konradinerna i Thüringen.
Baber, se B a b u r.
Babes [babä’s], Victor, ungersk läkare (f.
1854). Professor i patologi och bakteriologi i
Bukarest, har B. tills, m. tysken Paul Ernst
upptäckt de s. k. Babes-Ernstska p o 1 k o
r-n e n hos difteribacillerna samt de
sjukdoms-alstrande protozoer, som efter honom kallats
Babesia. Har även arbetat inom
lepraforsk-ningen. E. L-g.
Babesia (Piropla’sma), ett släkte parasitiska
protozoer (se d. o.), som leva i blodet av
däggdjur och förorsaka husdjurssjukdomar av stor
betydelse. Liksom alstraren av malaria
behöva B.-arterna genomgå en del av sin
utveckling i ett blodsugande leddjur, i detta fall ej
myggor utan fästingar. Den vitt utbredda B.
bigemina förorsakar blodstallning (se
d. o.) hos nötkreatur; smittan överföres genom
fästingars stick. I blodet angriper och förstör
B liksom malarians alstrare de röda
blodkropparna. Se även T e x a s f e b e r. T. O.
Babeuf [babö’f], Frango is N o e 1,
kallad Gracchus B., fransk kommunist (1760
—97). Urspr. lantmätare, kastade han sig vid
revolutionens utbrott med fanatisk iver på
sociala frågor och kom
redan 1790 i fängelse
för sina hetsiga utfall
i en av honom utgiven
landsortstidning.
Sedan han flyttat till
Paris, blev han en
fanatisk kommunist och
uppsatte tidningen Le
tribun du peuple. B:s
största betydelse låg
i hans strävan att
överföra franska
revolutionen från det
politiska till det
so
ciala området. Han och hans anhängare
(»babouvisterna») voro bland de första, som
påpekade, att jämlikheten i rättigheter blev
nästan värdelös, då den åtföljdes av olikhet i
ekonomisk ställning; slutpunkten i deras re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
