- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
645-646

(1923) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baader, Franz Xaver von - Baal - Baalbek, Balbek - Baar - Baazius, Johannes d. ä. - Baazius, Johannes d. y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

645

Baal—Baazius

646

merendels äro aforistiska och dunkla, rika på
etymologier och lösliga analogier, utkom ett
urval i svensk övers. 1901 med en inledning
om hans liv och åsikter. B:s »Sämmtliche
Werke» utkommo i 16 bd 1851—60. Litt.:
Claassen, »F. v. B:s Leben und theosophische
Werke» (2 bd, 1886—87). S-e.

Baal, »herre», namn på gudomen hos de
västsemitiska folken. Varje ort hade sin baal,
skild från andra genom tillägg av ställets
namn eller lokalgudens särskilda egenskap.
Baal-peor hette så efter berget Peor i Moab;
Libanon och Hermon hade var sin baal. I
Sikem dyrkades en »förbunds-baal», Baal-berii
(Dom. 9:4), av filistéerna i Ekron en
»flug-baal», Baal-zebüb (»Beelzebub»). Melkart var
staden Tyros’ baal, Kemosj moabiternas o. s. v.
Dessa baal’er voro fruktbarhetsgudar. Regn
gavs av en »himmels-baal». Baal-hammån var
en solgud. — I Kanaan upptog israeliternas
jahvetjänst den inhemska baalsdyrkans
heliga orter, kultbruk och
gudsföreställning-ar. Jahve förbands med åkerbruket och den
högre kultur, som kanaanéerna ägde, men
samtidigt med deras lägre religion. Han blev
lik kanaanéernas Baal el. Melek (ett annat
vanligt gudsnamn, se M o 1 o k) och åkallades
under namnet Baal (Osea 2:16). Profeterna
motsatte sig denna sammanblandning och
upptogo kampen mot Baal för jahvetrons
renhet. N. S.*

Baalbek el. B a 1 b e k (grekernas Helio’polis,
»solstaden»), stad i Syrien vid foten av
Anti-libanon, 55 km n. v. om Damaskus, vid järn
väg; omkr. 5,000 in v.

B. omtalas redan i egyptiska och assyriska
källor, blomstrade som handelsstad och
kultplats under grekisk-romerska tiden, blev
under Augustus romersk koloni, erövrades 637
av kalifen Omars fältherre Abu ’Obaida,
tillhörde kalifatet och mindre dynastier,
skövlades av mongolerna, tillhörde Egypten till

Det inre av Bacchustemplet i Baalbek

Litet mndtempel i Baalbek.

1516 och sedan turkiska riket till 1919, då
det införlivades med franska mandatområdet
Syrien. B. har härjats av jordbävningar,
värst 1170 och 1759. I B. ligga de
mäktiga ruinerna av ett Jupiters- och ett
Bac-chustempel, uppförda under Antoninus Pius.
Under kejsar Theodosius (379—95) förstördes
till stor del det förra. Sedermera indrogos de
antika byggnaderna av araberna i ett
fäst-ningskomplex. 1900—04 utfördes grävningar
här av de tyska arkeologerna Puchstein och
Schulz. T. J. A.

Baar [bär], landskap i s. Baden, på
Schwarz-walds s. ö. sluttning. Huvudort:
Donau-eschingen. Numera är B. särskilt namn på
högslätten kring Donaus och Neckars källor.

Baazius [bä’tsius], Johannes d. ä.,
biskop (1581—1649). Hörde som rektor i Växjö
(från 1613) till den grupp dugliga lärare, som
under Gustav Adolfs regering reformerade
undervisningen och förberedde
gymnasieinstitu-tionen. Kyrkoherde i Jönköping 1624, upptog
B. en hård strid med rikets biskopar i syfte att
till högre socialt anseende och kyrklig
självständighet höja det lägre prästerskapet och
genom det av konungen föreslagna
»consisto-rium generale» inskränka biskoparnas
maktfullkomlighet. Han nödgades dock slutligen
(1636) slå till reträtt och återkalla sina mest
misshagliga påståenden. Två år före sin död
blev han biskop i Växjö. Han är mest bekant
som förf, till det kyrkohistoriska arbetet
»Inventarium ecclesiæ Sveo-gothorum» (1642), som
länge var högt ansett och i referat återger en
del numera förlorade aktstycken (jfr dock en
kritisk uppsats av E. Hildebrand i Hist.
tidskr. 1899).

Baazius [bä’tsius], Johannes d. y.,
ärkebiskop (1626—81), den förres son. Var sedan
1653 hovpredikant hos drottning Kristina och
bibehöll befattningen hos Karl X Gustav och
Hedvig Eleonora, blev kyrkoherde i Vingåker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 00:01:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free