Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Babylonien
658
Ruinkulle efter staden Ur i södra Babylonien.
med semiter, som trängde in och vunno
fotfäste i de n. delarna. De båda rasernas
sammansmältning torde omkr. tusen år senare
ha varit fullbordad, men B. indelades
sedermera alltjämt efter situationen under denna
tid i Sumer (= bibelns Sinear) i s. och Ackad
(urspr. namnet på en stad, huvudstad i det
semitiska riket omkr. 2684—2487) i norr.
Ett nytt skede inbröt med den kraftige och
kloke Chammurapi (möjligen = bibelns
Amrafel), konung i Babylon omkr. 1955—1912
f. Kr., som lyckades förena de babyloniska
staterna till ett enhetligt välde under
Babylons spira. På 1700-talet f- Kr. erövrades B.
av de indoeuropeiska kassiterna (se d. o.),
vilka på Babylons tron uppsatte en dynasti,
som omfattar ej mindre än 36 konungar, omkr.
1746—1170 f. Kr. Under denna tid började
B:s gamla koloni, Assyrien, att göra Babylon
makten stridig. Den kraftfulle N e b u k a
d-n ess ar I (omkr. 1146—1122) av den 2:a
dynastien av Isin sökte förgäves kuva
Assyrien, och Marduknadinache (omkr. 1116—
1100) besegrades i grund av den store
assy-rern Tiglatpileser I, som intog och för en tid
behärskade Babylon m. fl. andra städer.
B. kom därefter att mer eller mindre stå
i beroende av Assyrien. Sedan assyrerna
länge utan resultat försökt genom inhemska
lydkonungar uppehålla lugn och ordning i
B., uppsteg Tiglatpileser III (746—
727) år 729 under namnet Pulu på Babylons
tron och regsr&de sålunda i egen person över
både Assyrien och Babylonien. Hans
efterträdare följde exemplet. Dock tillvällade sig
ofta i konungens frånvaro någon inkräktare
makten, och denne måste då bekämpas och
bortdrivas. De babyloniska traditionerna
fordrade, att konungen varje år skulle förnya
sin rätt till tronen genom att under
högtidliga ceremonier fatta nationalguden Marduks
(se d. o.) hand. Sanheribs (705—681)
åsido
sättande av detta bruk framkallade en rad
uppror, vilka slutligen förmådde honom att
i grund förstöra Babylon. Redan hans son
Assarhaddon (681—668) återuppbyggde likväl
staden samt förordnade före sin död sin andre
son, Samassumukin (668—647), till konung i B.,
under det att den äldre sonen, Assurbanipal,
skulle bestiga Assyriens tron. Krig utbröt
emellertid snart mellan bröderna, vari
Samassumukin omkom. Assurbanipal uppsteg
nu även på B:s tron, under namnet
Kan-dalanu, år 647.
Efter Assurbanipals död, år 626, svingade
sig en inkräktare av kaldeisk härkomst, N
a-b o p o 1 as s a r (625—604 f. Kr.) upp på B:s
tron och grundade »nybabyloniska riket», som
efter Nineves fall, 606, blev arvtagare till
Assyriens besittningar i Syrien och
Palestina. Den store krigaren, statsmannen och
byggmästaren Nebukadnessar II (604
—561) efterträdde Nabopolassar på tronen
och stärkte ytterligare det nya väldet genom
segerrika krig mot Egypten, Syrien och
Palestina. Efter täta tronskiften insattes en
babylonier, Nabonid (555—538), till konung.
Denne svage man sysslade dock mest med
tempelbyggnader. Genom förräderi från
prästernas sida överlämnades det annars som
ointagligt ansedda Babylon i perserkonungen
Kyros’ händer 538 (eller 539) f. Kr.
Babylonierna utmärkte sig för
tapperhet i krig, men de ägnade sig uppenbar-
Konung Mardukpaliddin av Babylon överlämnar en
förläning ät en vasall. Skulptur på en gränssten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
