Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Badort - Badstuga (Bastu) - Badsvamp - Bæckström, Anders Oskar Vilhelm - Baedeker, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Badstuga—Baedeker
696
i regel belägen vid något större eller mindre
vatten, sött eller salt; även händer, att det
vatten, som brukas till bad, i tillräcklig
mängd framkommer ur jorden, t. ex. vid de
naturliga kolsyrebaden. B. kunna, om man
blott tar hänsyn till de vid dem serverade
baden, indelas i 1) s ö t v a 11 e n sb a do rte r,
2) saltvattensbadorter och 3) kal
1-vattenskurorter (se d. o., ävensom
Kneippkuranstalter). Om
brunnsorter, vid vilka oftast även bad serveras
men däi vattendrickningen ofta
utgör den viktigaste faktorn, se
Brunnsorter. — Utom själva badandet spela vid en b.
även andra faktorer en viktig roll, ss. höjden
över havsytan, insolationen (»besolningen»),
luftens renhet, stillhet eller rörlighet o. s. v.
Bland Europas mera bekanta b. kunna, såsom
för svenskar av särskilt intresse, framhållas
Karlsbad, Marienbad, Teplitz, Gastein,
Kis-singen, Ems, Nauheim, Wiesbaden, Vichy och
Aix-les-Bains (se dessa ord). — I Sverige
intages en mera framskjuten plats av
Strömstad, Lysekil, Marstrand, Varberg, Båstad med
Malen vid västkusten; Falsterbo och Ronneby
vid södra kusten; Borgholm vid östkusten;
Nybro, Lannaskede, Loka, Porla, Hjo,
Söderköping och Medevi inne i landet. Bgt.
Svensk badstuga. Kopparstick i Acerbis »Traveis»
(1802).
Badstuga (Bast u), som badform, tillgår
så, att på heta stenar i en därtill särskilt
inredd lokal hälles vatten, varigenom heta
vattenångor utvecklas. Då de badande under
piskande och gnidande av kroppen uppehållit
sig där så länge, att en kraftig svettning
kommit till stånd, tas på ett eller annat sätt
en avkylning, om vintern ofta genom att man
vältrar sig i snön. — B. är av slaviskt
ursprung, kom sedan till Tyskland och
Frankrike, varifrån den senare infördes till norden,
där den länge höll sig. Den kom emellertid
efter hand alltmer ur bruk, utom i
nordligaste Sverige och Finland, där den
fortfarande brukas i stor utsträckning. Den kallas
därför allmänt, ehuru med orätt, finsk bastu.
— Med bastu menas ofta även vilken
uppvärmning av kroppen som helst i starkt
upphettat rum, vare sig luften där är torr eller
fuktig. Jfr Folkbad.
Badsvamp, se Tvättsvamp.
Bæckström, Anders Oskar Vilhelm,
skådespelare (1854 26/6—1919 24/2). Antogs
1874 till provelev vid Kungl. teatrarnas
elevskola, debuterade 1877 i Helsingfors, var
1878—80 anställd vid
Nya teatern i
Stockholm, 1881—85 vid
Stora teatern i
Göteborg, 1885—1901 vid
Dramatiska teatern,
där han blev
premiäraktör 1887 och med
glans uppbar
ställningen som den berömda
ensemblens främste
komiker, tills han 1901
övergick till Ranfts
teatrar, som han
sedan tillhörde till 1911.
Efter 1911 ägnade sig B. helt åt gästspel,
vid Intima teatern, i landsorten,
Köpenhamn och Helsingfors. Bland B:s roller må
nämnas Reif v. Reiflingen i »Krig i fred»,
Jörgen i »Ambrosius», Kapten Puff, Gamle
Ekdal i »Vildanden», Stråman i »Kärlekens
komedi», Mortensgård i »Rosmersholm»,
Morten Kiil i »En folkfiende», Turman i
»Geografi och kärlek», Friis i »Kära släkten»,
borgmästaren i »Revisorn», Argan i »Den
inbillningssjuke», Per klockare i »Erasmus
Montanus», Magister Bläckstadius, Onkel
Brä-sig i »Livet på landet», doktor Jüttner i
»Gamla Heidelberg», FalstafT i »Henrik IV»,
Jeppe på Berget, Daniel Hej re i »De ungas
förbund», pyromanen Ole Madsen i »Den röda
hanen» och Herman v. Bremen i »Den
politiske kannstöparen». B. var 1888—91 gift
med skådespelerskan Lina Sandell.
B. var en intelligent och kultiverad
skådespelare, som med teknisk suveränitet
behärskade sin konst. Han förenade med fantasi
och humor, stil och god smak ett personligt
drag av runt gemyt, som visserligen helst
lockade till löje men som också kunde få
vekare strängar att vibrera. Sina största segrar
vann han på den moderna
människoframställ-ningens fält, där också hans
karakteriserings-förmåga kom bäst till sin rätt, men hela hans
rika galleri av godmodiga, knipsluga eller
argsinta gubbar av alla fyra stånden kastade
en solig reflex över scen och salong. G. K—g.
Baedeker [ba’-], Karl, tysk bokförläggare
och resehandboksutgivare (1801—59).
Grundade 1827 en bokhandels- och bokförlagsaffär
i Koblenz och vann småningom världsrykte
för sina utmärkta resehandböcker, vilka
kännetecknades av mycken noggrannhet och
grundlighet och utarbetats efter studieresor
av B. själv i flera av de skildrade länderna.
B:s resehandboksförlag utvidgades betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
