Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bajonett - Bajonettfäktning - Bajonettlås - Bajuda - Bajus (de Bay), Mikael - Bajuvarier, Bojovarer - Bak - Bakaïri - Bakar - Bakarv - Bakarvinge - Bakchos - Bakchylides - Bakel - Bakelit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Bajonettfäktning—Bakelit
726
bajonett. Hylsan omfattar gevärspipan vid
mynningen och fastlåser b. kring en klack.
Då b. ej är fastsatt
vid geväret, bäres
den medelst
livremmen i en
bajonettbalja av läder eller
i en stålhylsa. B.
är numera införd
även vid svenska
kavalleriet att
påsättas karbinen.
Under
världskriget förekommo
många olika
konstruktioner av b.
De flesta
krigförande använde en
omkr. 0,5 m lång
sabelbajonett; kort
knivbajonett
förekom i
österrike-Ungern, Belgien,
Bulgarien, Serbien,
Rumänien o.
Grek
land, under det att Frankrike hade värj- och
Ryssland stickbajonett. M. B-dt.
Bajonettfäktning, se Fäktning.
Bajonettlås användes för att förbinda en
cylinderformig kropp med ett rör på så sätt,
I övre raden: sabelbajonett,
värjbajonett, stickbajonett.
Nedtill: knivbajonett.
att den förra hastigt kan lossas. Röret A är
försett med ett L-formigt spår i väggen och
den cylinderformiga kroppen B med en i
spåret passande tapp C, med el. utan huvud. Vid
förbindningen inskjutes cylindern i röret och
vrides, så att tappen kommer in i
vinkelspåret D.
Bajüda, ökenlik stäpp i Egyptiska Sudan,
nästan omgiven av Nilkröken n. om Kartum.
I n. ö. är B. bergigt (över 1,000 m) men f. ö.
en jämn platå, genomskuren av den vanligen
torra wadi Mokattem och dess bidalar. I
dessa idkas något jordbruk. De flesta inv.
äro nomadiserande baggara (se d. o.).
Ba’jus (de B a y), Mikael, flamländsk
teolog (1513—89), professor i filosofi i Leuven.
Kom i stark opposition mot det katolska
dogmatiska systemet genom att återupptaga
den augustinska läran om synden och därvid
ansluta sig till den protestantiska
uppfattningen av nåden. Det häftiga motstånd,
som uppväxte mot honom, utmynnade i Paul
V :s bulla av år 1567. I denna bulla har den
ortodoxa kyrkan skarpt kritiserat den
augustinska teologien. B:s åsikter (den s. k.
bajanismen) växte genom jansenismen ut till
ett formligt protestantisk-dogmatiskt system.
Bajuvärier el. B o j o v ä r e r, äldre namn
på bayrare. Se Bayern, historia.
Bak, den vid skrivning icke begagnade utan
avrivna sista hälften av ett ark papper. Skall
inom statens myndigheter för besparings skull
brukas för minnesanteckningar, koncept o. dyL
Bakairi, se K a r i b e r.
Bakar, se Bräder.
Bakarv, det arvfall, då arvet tages av den
dödes föräldrar eller andra släktingar i rätt
uppstigande linje. Se Bakarvinge och
jfr Arv.
Bakarvinge, arvsberättigad släkting i
uppstigande linje, »till rygga i ätten», alltså en
person, från vilken arvlåtaren härstammar.
Så t. ex. äro föräldrar och farföräldrar
bakarvingar i förhållande till barn och barnbarn.
Ba’kcbos, se Dionysos.
Bakchyli’des (lat. Bacchylides), forngrek.
lyriker på 400-talet f. Kr. Av B:s dittills
endast i obetydliga fragment kända dikter
blev ett antal upptäckt 1896 i en egyptisk
papyrus (nu i British museum), ett av de
värdefullaste fynd, varmed den grek,
litteraturen i senare tider riktats. Dessa dikter
tillhöra, liksom den något äldre Pindaros’
sånger, med vilka de förete en viss likhet,
den urspr. inom den doriska stammen
utbildade korlyriken (se Grekiska
litteraturen och K o r). Samlingen innehåller dels
epinikier (se d. o.) eller »segersånger», dels
religiösa hymner (därav en paian, se d. o.).
B. saknar den kraftfulla originalitet och den
djärva, stundom våldsamma tankeflykt, som
är utmärkande för Pindaros. Men hans stil
är i stället vida klarare och lättfattligare och
verkar behagligt genom elegant form och
stämningens lugna harmoni. Ett ode av B.
(det sextonde) finnes översatt av H.
Berg-stedt i antologien »Världslitteraturen», I.
Bakel [bakäT], handelsplats o.
militärstation i Franska Västafrika, vid Senegal, 460
km s. ö. om S:t Louis; 3,000 inv.
Karavan-centrum.
Bakelit, ett av den belgisk-amerikanske
kemisten Leo Hendrik B a ekeland (f.
1863) uppfunnet material, som fås genom
upphettning av formalin och karbolsyra vid
närvaro av alkali, varvid s. k.
kondensationsreak-tion äger rum under alkalits inverkan. Först
bildas bakelit A, vilken kommer i handeln
antingen i flytande eller fast, lätt smältbar
form. Vid längre upphettning gå båda
formerna av bakelit A över i bakelit B, som
är fast vid vanlig temperatur och vid
uppvärmning blir plastisk som gummi utan att
smälta. Av de flesta lösningsmedel påverkas
den icke men sväller upp i aceton och
karbolsyra utan att lösas. Vid ytterligare
upphettning övergår bakelit B i bakelit C. Denna
är osmältbar, blir ej plastisk vid
uppvärmning och påverkas ej av några lösningsmedel,
varken så att den löses eller sväller upp. B.
utmärker sig för ganska stor seghet, hårdhet
och framför allt genom sina goda
isolations-egenskaper. Ren b. är färglös till ljusgul och
liknar ganska mycket bärnsten eller celluloid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
