Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bajadär - Bajae - Bajasid (Bajesid) I (Jildirim, Yldyrym) - Bajasid (Bajesid) II - el-Bajdawi, Abdallah - Bajer, Frederik - Bajern - Bajesid - Bajkalbergen, Baikal- - Bajkalsjön, Baikal- - Bajocco - Bajonett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Bajae—Bajonett
724
ofta av misstag ansetts vana inhemskt
indiskt. I eng. litteratur brukas vanl. i stället
ordet nautch-girl (av nyindiskt nåch, skt
nartya, dans). J. Ch-r.
Bajae, romarnas mest berömda badort, vid
havet, låg v. om Neapel, mellan Cumae och
Puteoli. Ryktbart för sina heta svavelbad,
som man satte i samband med floden
Pyrifle-geton i underjorden, för sin härliga natur
men framför allt för den lyx, som där
utvecklades av den romerska aristokratien under
kejsartiden. Ruiner av palats och villor
kvarstå ännu.
Bajasld (B a j e s i d) I, turkisk sultan (1347
—1403), son till Murad I. Erhöll namnet
J i 1 d i r i m (el. Y 1 d y r y m), »blixten», för
snabbheten i sin krigföring. B. regerade 1389
—1402, utvidgade det osmanska väldet över
Bulgarien, Makedonien och Tessalien samt
inskränkte det grekiska kejsardömet till staden
Konstantinopel. Då han hotade Ungern, mötte
honom dess konung, tyske kejsaren Sigmund,
men blev av B. i grund slagen vid Nikopoli
i Bulgarien 1396. B. erövrade Bosnien och
ämnade just vända sig mot Konstantinopel,
då mongolerna under Timur inföllo i Mindre
Asien. B. ryckte emot dem men besegrades
och tillfångatogs i slaget vid Angöra 1402.
Han dog i fångenskapen. B. var den förste
ottomanske härskare, som antog titeln sultan,
vilken han erhöll av kalifen i Egypten.
Bajasld (Bajesid) II, turkisk sultan
(1447—1512), son till Muhammed II. Han blev
sultan 1481, stred med växlande framgång
mot venezianer och ungrare, hade i början av
sin regering att bekämpa sin yngre, sedermera
hos de kristna fångne broder Djem (se d. o.),
störtades själv med janitscharernas tillhjälp
av sin son Selim 1512 och dog kort därefter.
el-Bajdäwi, Abdallah, muhammedansk
teolog (d. omkr. 1286). Skrev en bland
sunni-terna nästan som helig ansedd
korankommentar, ’a s r ä r et-tanzil (Uppenbarelsens
hemligheter), utgiven av Fleischer 1846 ff.
Den är översiktlig men icke noggrann eller
fullständig. P. L.
Bajer, Frederik, dansk politiker och
skriftställare (1837—1922). Deltog som
löjtnant med heder i
kriget 1864, fick vid
härens inskränkning
1865 avsked och blev
sedan lärare och förf,
i Köpenhamn. Som
led. av folketinget
1872—95 hade han
svårt att inordna sig
i någon av de
stridande vänstergrupperna
och spelade ingen
större politisk roll. B. var
upphovsman till lagen
1880 om gift kvinnas
rätt att råda över sin arbetsförtjänst, var en
energisk förkämpe för proportionella val och
lyckades 1890 genomdriva sådana vid
folke-tingets utskottsval. Verksamt intresserad
skandinav, fick han 1879 genomförd en lag
om den litterära äganderätten i norden. 1870
stiftade B. »Nordens fristatssamfund» (bestod
till 1882) med ändamål att med lagliga
medel verka för republikens införande i de
nordiska rikena och ett förbund mellan »nordens
förenade fristater». Men allra mest har B.
knutit sitt namn vid fredsrörelsen, och som
erkännande för detta sitt mångåriga
oegennyttiga arbete erhöll han 1908 halva nobelska
fredspriset. Han grundade 1882 »Dansk
fredsförening» (ordf. 1884—92), tog initiativ till
världsfredsbyrån i Bern 1891 och var dess
president till 1907. 1891 stiftade han danska
interparlamentariska gruppen och tog
initiativ till det 1907 upprättade nordiska
interparlamentariska förbundet. Av B:s talrika
skrifter märkas »Nordens politiske digtning 1789
—1804» (1878), »Nordiske neutralitetsforbund»
(1885), »Det skandinaviske neutralitetssystem»
(1906), memoarverket »Livserindringer» (1909
—10), »Nordens, særlig Danmarks, neutralitet
under Krimkrigen» (1914). (Ths.)
Bajern, se Bayern.
Bajesid, se B a j a s i d.
Bajkälbergen, B a ikal-, bergskedja i s.
Sibirien, längs v. stranden av Bajkalsjön, en
n. ö. fortsättning av Altai. De nå en höjd av
1,584 m och stupa brant ned mot Bajkalsjön.
Rika på skog och metaller.
Bajkälsjön, B a i k a 1- (ry. Svjato’je mo’rje,
mong. Bai-kul, »den rika sjön» el. Dalaj-nor,
»den heliga sjön»), alpsjö i s. Sibirien, mellan
ry. guv. Irkutsk och Transbajkalien; 33,000
kvkm, därav 800 kvkm öar (störst är Olchon,
625 kvkm). B., som ligger 462 m ö. h., är
jordens djupaste insjö, 1,523 m ö. om Olchon
i sjöns s. del. B. är till formen långsmal och
inklämd mellan branta bergskedjor,
Bajkal-bergen på v., Barguzinbergen m. fl. på ö.
sidan. Dess största tillflöde är Selenga, som
bildar ett stort delta. Genom Angara avflyter
B. till Jenisej. B:s djurvärld är rik, bl. a.
finnes där en sälart, ett vittnesbörd bland
många om B :s sammanhang med havet i
svunnen tid. Föremål för det största fisket är lax.
B. är isbelagd jan.—maj. Ångbåtstrafik.
Sedan 1904 går Sibiriska järnvägen (se d. o.)
runt B:s s. ända. Tidigare förde ångfärjor
järnvägsvagnarna över sjön. B:s kuster äro
glest bebodda, endast Selengas deltaslätt,
Olchon och en kustremsa i s. v. äro tätare
befolkade. — Litt.: Th. Arldt i Archiv für
Hydro-biologie, III (1908).
Bajocco [-å’kå], plur. bajocchi [-å’ki], till
1867 gängse mynt i Kyrkostaten; omkr. 3,5 öre.
Bajone’tt, stickvapen, som för strid på nära
håll fästes vid gevär eller karbin. Klingan är
antingen stukatformad, 3- eller 4-kantig
(avsedd för stöt) eller ock sabel- (värj-) eller
knivformad (avsedd för både hugg och stöt).
I sistnämnda fall kallas b. sabel- eller kniv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
