Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baklanov, Georgij - Bakning - Bakonyiskogen - Bakpulver - Bakslag - Bakst, Leon Nikolajevitj - Bakström - Baktericid - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Baklanov—Bakterier
730
Bakla’nov, G e o r g i j, rysk operasångare
(f. 1882). Har med stor framgång uppträtt på
flertalet större
operascener i Europa och
Amerika. Vid
upprepade gästspel på
Stock-holmsoperan (från
1920) har han
framställt Mefistofeles i
»Faust», Jago i
»Otel-lo», Scarpia i »Tosca»,
Rigoletto, Escamillo i
»Carmen» och Tonio i
»Pajazzo». Med
mästerlig sångkonst
förenar B. en på
operascenen ’ ovanlig
för
måga av originell dramatisk gestaltning.
Bakning, se Brödtillverkning.
Bakonyiskogen [bå’kånj-], bergstrakt
mellan övre och Nedre ungerska slätten längs
Balaton-(Platten-)sjön i n. ö. riktning; ung.
100 km längd; en fortsättning på södra
kalk-alperna. Högsta toppen i B. är Köröshegy
(713 m). Basaltberg förekomma, ss. det för
sitt goda vin kända Badacsony (438 m). På
de av bok- och ekskogar bevuxna
sluttningarna uppfödas ofantliga svinhjordar. B.
fortsätter i bergskedjor med växlande namn till
Donaukröken, längst i n. ö. Pilisbergen, med
områdets högsta punkt, Pilis, 757 m.
Bakpulver, blandningar, vilka användas vid
bakning i st. f. jäst för att vid gräddningen
genom alstring av gaser, vanligen kolsyra,
eller ångor göra bröd och annat bakverk poröst.
För finare bakverk nyttjas vanligen
ammo-niumkarbonat (hjorthornssalt) eller en
blandning av natriumbikarbonat med vinsyra eller
vinsten. I handeln föres en del b., vilkas
beståndsdelar hemlighållas men som ofta ha
liknande sammansättning. De innehålla ofta
jämte bikarbonat och vinstensmjöl
mjölksocker eller stärkelse. Vanligen tillsättas 30—40
g b. på 1 kg mjöl. Även för vanligt mat- eller
spisbröd kunna b. användas, t. ex.
natriumbikarbonat och saltsyra, varvid den senare sättes
till degvattnet och natriumbikarbonatet
inarbetas i den färdiga degen. I marknaden torde
finnas b., som ha olämplig sammansättning;
särskilt måste tillsats av natriumbisulfat,
alun och andra aluminiumsalter anses vara
ofördelaktig. E-t N-n.
Bakslag. 1. När genom influens, t. ex.
från ett elektriskt laddat moln, laddningar
uppstått på mer eller mindre ledande, större
föremål vid jordytan och orsaken härtill
plötsligt försvinner (molnet har dragit förbi el. fått
sin laddning upphävd genom urladdning åt
annat håll), urladdas nämnda föremål genom
s. k. bakslag, som stundom är lika vådligt
som ett direkt åskslag. I hus plägar b.
förebyggas genom att med kraftiga, direkta
ledningar förena alla större metallmassor med
varandra, med jord och med åskledare. B. R.
2. I biologien dets. som atavism (se d. o.).
3. Jaktterm; »driva på b.» säges en
stö-vare göra, när han driver på spåret i den
riktning, varifrån djuret kommit.
Bakst, Leon Nikolajevitj, rysk
målare (f. 1866), har efter studier i Petersburg
och Paris gjort sig
ett namn mest genom
rumsdekorationer i
modern anda och
teaterscenerier av djärv
smak och raffinerad
fantasi, bl. a.
dekorations- och
kostymskisser till de ryska
baletterna »Kleopatra»
och »Scheherazade; på
detta område är B. en
av de främsta moder-
nisterna. G-g N.
Bakström. 1. I floder och vid kuster, där
ström eller tidvatten är rådande, brukar
vattnet invid stränderna löpa i motsatt riktning
mot strömmen. Denna rörelse hos vattnet
kallas b. — 2. Då ett fartyg går framåt,
bildar sig akter om detsamma, synnerligast då
det är fylligt akterut (i valvet), en ström
eller rörelse hos vattnet, då detta söker fylla
det tomrum fartyget lämnar efter sig. Även
denna virvelformiga rörelse i vattnet kallas
b., stundom sugvatten. Den tilltager, då
fartygets hastighet ökas. Jfr Kölvatten.
Baktericld (av lat. cäédere, döda),
bakterie-dödande.
Bakterier. B. äro ytterligt små,
klorofyllfria, encelliga organismer. Såväl morfologiskt
som biologiskt intaga de en mellanställning
mellan de lägst stående, encelliga djuren
(pro-tozoerna) och de lägsta encelliga växterna
(tillhörande svampar och alger). Enär de visa
övervägande likheter med de senare, räknas
de såsom hörande till växtriket och bilda inom
detta den lägsta gruppen inom den lägsta
klassen (svampar, Fungi).
Morfologi. B. äro till formen mycket
enkla och kunna vara endera kulformiga,
stavformiga eller mer eller mindre
kork-skruvsformigt vridna. Mellan dessa tre
grundformer finnas sedan alla möjliga övergångar.
En stor grupp bildas av kockerna, även
kallade mikrokocker, vilkas kropp utgöres av en
klotformig eller äggformig cell. Storleken
växlar i allmänhet mellan 0,5—1 (1 = 1/iooo
mm). Vanligen äro flera celler grupperade på ett
för varje art karakteristiskt sätt. Efter denna
gruppering, som beror på sättet för
delningen vid förökningen (se nedan), indelas de i
monokocker (ligga en och en), d i p 1
o-k o c k e r (två och två), tetragena (fyra
och fyra), s a r c i n a (åtta och åtta i form av
kuber), stafylokocker, som ligga i
hopar liksom druvklasar, och slutligen s t r e
p-to k o c k e r, som bilda kedjor, liknande
pärlband. En annan grupp bildas av
baciller-n a, stavformiga bildningar av olika längd från
1 till 10 och slutligen utgöres tredje gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
