Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Bakterier
740
kokt på olika slags kött, mjölk, vissa
ani-maliska vätskor, såsom det hos människor vid
vissa sjukdomar i bukhålan förekommande
vattnet, ascites. Studiet av b:s utseende vid
växt i olika substrat är nödvändigt för att
kunna identifiera de funna bakterierna men
är i många fall icke tillräckligt för att
säkert utpeka dem som upphovet till en viss
sjukdom. Särskilt gäller detta i fråga om
sjukdomar, vilkas orsaker icke blivit
tillräckligt studerade. Man har därför gjort
djurförsök, d. v. s. genom att på djur
inympa de funna b. sökt framkalla en
sjukdomsbild, som liknar den sjukdom, varom
fråga är (se svarttrycksplanschen). Om t. ex.
tuberkelbaciller insprutas i benet på ett
marsvin, uppträda hos detta efter en viss tid
förändringar, som äro fullkomligt identiska med
vissa av dem man finner hos tuberkulösa
människor. Emellertid finns det ett stort antal
sjukdomar, som icke låta sig reproduceras hos
djur, sannolikt på den grund, att djuren äro
oemottagliga för sjukdomen i fråga. De djur,
som vanligen användas vid försök, äro vita
möss, råttor, marsvin, kaniner och apor. —
För att närmare studera b:s utseende och
finare byggnad användes mikroskop och
vanligen då ett sådant, som ger en förstoring av
800 till 1,000 gånger. B. göras då lättare
synliga genom färgning, vartill vanligen
ani-linfärger begagnas. Men man kan även i
mikroskopet studera ofärgade b., vilket särskilt
förekommer, när man vill undersöka deras
rörelser, och utföres is. k. hängande
droppe. För detta ändamål anbringar man
en droppe, innehållande de till undersökning
avsedda b., på ett tunt glas (»täckglas»), lägger
detta med droppen nedåt på ett annat, med
urholkning försett s. k. objektglas och placerar
det hela under mikroskopet. Man kan då
noggrant följa b:s rörelser i vätskedroppen. En
modern form för undersökning är att studera
b. i ultramikroskopets s. k.
mörkfältsbelys-ning, där genom en särskild anordning ljuset
kastas in från sidan, så att de synas som
lysande punkter eller streck på en helsvart
botten. Denna metod har varit ytterst
givande vid undersökning av de allra minsta
arterna. H. D.; Chr. B—1.
Systematisk indelning av
bakterierna. Något tillfredsställande system
för b:s indelning finnes ej. De morfologiska
olikheterna äro för små, för att man på dem
skulle kunna grunda något användbart system,
och de fysiologiska egenskaperna äro hos en
stor del av b. för variabla. Man har uppgjort
talrika förslag till systematisering, men intet
enda har kunnat allmänt godtagas. I
allmänhet håller man sig dock till de morfologiska
egenskaperna för grundindelningen och söker
inom de olika morfologiska huvudgrupperna
ordna arterna efter deras huvudsakliga
fysiologiska egenskaper. De sjukdomsalstrande b.
utgöra endast en mindre del av samtliga
bakteriearter.
Speciell medicinsk
bakteriolo-g i. Efter denna framställning av den
allmänna bakteriologien följer här nedan en
översikt över en del patogena b. av större
betydenhet. övriga, mera viktiga bakteriegrupper
eller arter, som äro av särskild betydelse för
jordbruket, vid födoämnesberedning o. s. v.,
behandlas under särskilda artikelrubriker.
Ko eker. Dessa bakterier ha klotform,
äro i regel 1/2 — 1 i diameter och ligga
vanligtvis antingen i kedjor, i tärningar eller två
och två diplokocker). Det finns ett
synnerligen stort antal arter av kocker; de flesta äro
saprofyter. Från luften och jorden komma de
på människans hud och slemhinnor, där de
kunna uppträda i synnerligen riklig mängd
utan att åstadkomma några sjukliga
förändringar. De flesta kocker sakna även patogen
verkan på djur. Bland de för människan
patogena arterna finnas däremot några av våra
vanligaste sjukdomsalstrare, främst de s. k.
varbildande kockerna. Den farligaste
av dessa är Streptococcus pyogenes. Denna
kock, som uppträder i form av kedjor eller
diplokocker och som tämligen lätt kan odlas på
vanliga substrat, förekommer sällan i luften
eller på jorden men håller framför allt till
hos människor och djur eller i deras närhet.
Dess mest karakteristiska patogena egenskap
är, att den ger upphov till inflammationer,
som ofta utbilda sig till varbildningar
(se d. o.). På ingångsstället kan en abscess
bildas, streptokockerna kunna från denna eller
direkt från ingångsporten sprida sig i hudens
lymfkärl och där ge upphov till inflammation
av ytlig men starkt utbredd karaktär, ros (se
Rosfeber). Ej sällan komma de in i blodet
och kunna då ge upphov till allmän
blodförgiftning (se d. o.). Från mellanörat
kunna streptokocker intränga i hjärnhinnorna
och där åstadkomma
hjärnhinneinflammation, från slidan kunna de vid
förlossningen sprida sig vidare genom livmoderns
vener och orsaka barnsängsfeber (se d. o.;
puerperalsepsis), och slutligen kunna de
uppträda som orsak till vissa former av
lunginflammation. Ofta finner man streptokocker som
sekundär infektion vid andra sjukdomar, såsom
influensa, scharlakansfeber, difteri etc. Av hos
djur förekommande sjukdomar anses bl. a.
kvarkan och den smittosamma kastningen bero på
streptokocker. Hos kor förekomma
inflammationer i juvret, vilka orsakas av streptokocker.
Dessa övergå ej sällan i mjölken; man anser sig
häri ha fått en förklaring till uppkomsten av de
epidemier av streptokockhalsfluss och diarré,
som uppträtt i samband med fö tärande av
mjölk från sjuka kor, lidande av
juverinflammation. — Streptokockerna utgöra sannolikt en
hel grupp av olika arter. Mekanismen för deras
patogena verkan är ännu ej fullt utredd. Dels
verka de lokalt genom sina enzym, dels mer
allmänt genom sina toxiner. Det enda säkert
påvisade toxinet är det s. k. s t r e p t
o-1 y s i n e t, som förändrar blodkropparnas he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
