Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Bakterier
738
mans med vissa äggviteämnen och ha därför
icke kunnat närmare analyseras, så att man
ej ens kunnat utröna huruvida det rör sig
om verkliga ämnen eller om de endast
utgöra en funktion av det äggviteämne,
tillsammans med vilket de framställts.
Karakteristiskt är, att deras fysiologiska verkan på
djurkroppen är oerhört mycket större, än vad
man vid kvantitativ jämförelse med andra
gifter kan vänta sig. Så t. ex. kan mindre än
en tusendels kbcm av ett starkt difteritoxin
döda ett medelstort marsvin. Deras verkan är
i högsta grad specifik, så att t. ex.
difteri-bacillens gift endast orsakar difterisymtom,
tetanusgiftet endast stelkramp men inga
andra symtom. De äro vidare specifika på så
sätt, att de endast angripa vissa bestämda
cellslag. Så angriper det egentliga
tetanus-toxinet endast nervceller, vissa
blodförstöran-de gifter angripa blott de röda blodkropparna,
andra åter endast de vita. Slutligen är det
karakteiistiskt för dessa toxiner, att de bilda
s. k. antikroppar (se Immunitet), vilket
inga andra gifter förmå. — Med e n d o t o
x-i n e r menas hos vissa bakteriearter
förekommande giftiga ämnen, som frigöras vid
bakteriecellens sönderfall. Dessas verkan på
djurkroppen är icke tillnärmelsevis så kraftig som
toxinernas; deras roll och natur äro ännu
outredda.
Filtrerbara virus (virus =
smittämne). Ett icke oväsentligt antal
infektionssjukdomar orsakas av mikroorganismer,
som äro så små, att de utan vidare passera
genom porerna av ett filtrum, framställt av
oglaserat porslin eller infusoriejord. Det är
i regel omöjligt att studera dessa organismers
form och utseende även med de bästa
mikroskop eller ultramikroskop (se d. o.), framför
allt på grund av att de äro så små (Vio—/u)
men även därför, att de vid vissa
undersökningsmetoder icke synas skilja sig från de
kolloidala partiklar, som finnas i
äggvite-haltig vätska. De äro i regel icke färgbara.
Deras ställning till växt- och djurvärlden har
icke kunnat närmare bestämmas. Särskilt
karakteristisk är å ena sidan deras
okänslighet för ett så bakteriedödande ämne som
glycerin, å den andra deras känslighet för
galla och gallsyrade salter. Flera av dem visa
egenartad specificitet emot vissa vävnader:
barnförlamningens, vattuskräckens och den
epidemiska sömnsjukans (ej den afrikanska,
som orsakas av en protozo, Trypanosoma)
virus angripa endast nervsystemet, påssjukans
endast spottkörtlar och könskörtlar,
smittkoppornas endast hud och slemhinnor o. s. v.
Som synes, förorsakas ett flertal av våra
farligaste smittosamma sjukdomar av filtrerbara
virus; de utgöra därför ett av de områden
inom bakteriologien, som för närvarande
ivrigast studeras.
Studiet av bakterierna försiggår
genom s. k. renodling av dessa antingen
å konstgjorda näringssubstrat eller i den
le
vande djurkroppen samt genom mikroskopisk
undersökning. Med renodling menas, att man
söker få en stam bakterier ren, d. v. s. utan
inblandning av någon annan sort. För att
kunna odla b. har man nyttjat konstgjorda
näringssubstrat av flytande, halvfast
eller fast konsistens. Det mest använda är
det halvfasta; därtill ha använts gelatin
samt ett extrakt av en indisk och japansk
havsalg, agar-agar, som har förmågan att
stelna till en geléartad massa vid icke alltför
hög temperatur. Till denna agar sättas i
lämpliga proportioner salt, socker eller andra för
b:s näring tjänliga ämnen. Innan agaren
användes, måste den liksom naturligtvis alla
andra substrat vara fri från levande b.; den
måste vara steriliserad, vilket vanligtvis sker
genom upphettning. När agaren blivit
färdig-beredd, gjutes den i sterila glasrör (sned- eller
djupagar, se färgplansch, fig. 6—10) eller i flata,
låga glasskålar, s. k. petriskålar (agarplattor).
Renodling av t. ex. i var förekommande
bakteriearter försiggår på följande sätt. Medelst en
genom glödgning steriliserad platinanål
överföres en smula av varet på en agarplatta och
utbredes ytterst tunt på agarens yta. Plattan
ställes in i termostat, d. v. s. ett rum eller
skåp, där temperaturen konstant hålles vid
37°. När sedan ett halvt eller helt dygn
förflutit, undersökes plattan; man finner då här
och var på denna små, knappnålshuvudstora
eller större genomskinliga eller grumliga
upphöjningar, s. k. kolonier. Uppkomsten
av dessa kolonier, vilka utgöras av
anhopningar av b., får man tänka sig så, att en b.
stannat på ett visst område av plattan och
där förökat sig mer och mer i så stort antal,
att den samlade avkomman till slut kan synas
för blotta ögat i form av en sådan upphöjd
koloni. Kolonierna äro rätt karakteristiska för
de olika arterna (se färgplansch, fig. 6—10),
varför man någon gång redan på koloniens
utseende kan bestämma arten av b. Medelst
platinanålen överföres sedan kolonien på t. ex.
ett snedagarrör, och man har då i lyckligaste
fall i detta fått en r e n k u 11 u r, d. v. s.
på agarens yta växa endast b. av en art.
Med lämpliga mellanrum överföres kulturen
till nya rör, och man kan på så sätt hålla
en bakteriestam vid liv i åratal. Man har
kunnat inrätta stora samlingar av levande
bakteriearter, omfattande nästan alla hittills
kända arter, såsom den stora Krälska
samlingen i Wien, och likaså har varje större
laboratorium sin samling av för sin
verksamhet nödvändiga bakteriestammar.
Emellertid finns det en hel del arter, som äro för
grättna för att kunna leva på agar, liksom
man även för det noggrannare studiet av
stammarna måste odla dem under olika
förhållanden, och därför finnes ett
synnerligen stort antal olika substrat. Av fasta
sådana har man t. ex. stelnat serum,
koagulerad mjölk, steriliserade bitar av potatis
eller djurorgan, av flytande substrat buljong,
II. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
