Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balearerna, Baleariska öarna - Balen, Hendrik van - Balenit - Balestrand - Balett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Balen—Balett
764
vandalerna, 798 av araberna, blevo 1009 ett
särskilt moriskt rike och erövrades 1232 av Jakob
I av Aragonien. De bildade därefter först en
sekundogenitur, »konungariket Mallorca»,
inom hans ätt men införlivades 1344 med
Ara-gonien och 1516 jämte detta i konungariket
Spanien, öarna voro omstridda under
spanska tronföljdskriget; Menorca avträddes till
England 1713, togs av fransmännen 1756 men
återlämnades till England 1763. Spanjorerna
återtogo 1782 med fransk hjälp Menorca, som
i Parisfreden 1783 avträddes till Spanien men
1798 ånyo besattes av engelsmännen och
definitivt återgavs till Spanien i Amiensfreden
1802. Port Mahon var under den engelska
ockupationen en högt skattad stödjepunkt för
engelska flottan i Medelhavet. Litt.:
Ärkehertig Ludwig Salvator, »Die Balearen
ge-schildert in Wort und Bild» (2 bd, 1897); G.
Vuillier, »Les lies oubliées» (2:a uppl. 1904);
C. R. Markham, »The story of Majorca and
Minorca» (1908).
Balen, H en d r i k van, f lamsk målare
(1575—1632), verksam i Antwerpen. Målade
små, fint utpenslade bibliska och mytologiska
scener, vilkas landskapsfonder ofta utfördes
av Momper eller Jan Brueghel. I senare verk
nådde B. ofta större målerisk bredd och kraft.
Var van Dycks och Snyders’ lärare. H. W-n.
Balenlt, ett slags surrogat för fiskben, som
framställes genom en blandning av kautschuk,
schellack, magnesia och svavel.
Balestrand, härad i v. Norge, vid
Sognefjor-den; Sogn och Fjordane fylke (N. Bergenhus
amt); 626 kvkm, 2,143 inv. (1921). Bekant
genom sagan om Fritjof och Ingeborg samt
för sin storartade natur. Inom B. turistorten
Balholmen (se d. o.).
Bale’tt (fr. ballet, av it. ba’llo, dans), av
musik åtföljd konstdans, antingen inlagd i ett
lyriskt drama eller självständig, en dramatisk
konstart, där handlingen uttryckes genom dans
och mimik under musik. Grekernas kördanser
och romarnas berömda pantomimer äro b:s
föregångare. Ansatser till modern b. uppstodo
vid de italienska hoven vid 1400-talets slut.
I Frankrike fick b. ett mera konstnärligt
utförande, enorma kostnader nedlades på
kostymer, sceneri och maskineri. Dansen åtföljdes
av sång eller recitation och komponerades
vanligen som en hyllning till något festföremål,
varför det hela framstod som ett rimmat
sångspel, som utfördes av mytologiska, allegoriska
eller fornhistoriska figurer. Handlingen
utfördes mitt på slottssalens golv. De
uppträdande gjorde ofta sin entré från en uppbyggd
scen (se planschen, bild 1). Det hela slutade
med »stora baletten», i vilken de dansande
understöddes av kören. 1671 inträdde en ny
epok för baletten, i det att Quinault och Lully
införlivade den med operan. Dräkterna blevo
icke längre så tunga och ohanterliga. Ett nytt
steg togs 1681, då kvinnor fingo tillåtelse att
uppträda på scenen. Rokokon blev härskande
i dans, plastik och kostymer (pl. bild 3).
Ända till 1772 bibehöllo dansörerna
ansiktsmasker under uppträdandet. Maximilien
Gar-del var den förste, som vågade bryta den
gamla traditionen. Föregångare till Gardel och
Vestris d. ä. voro de berömda mästarna
Beau-champ, som blev chef för den av Ludvig XIV
instiftade »Académie royale de danse», Dupré
»le grand», Vestris d. ä:s lärare, och Ballon,
som säges ha ägt en fenomenal elasticitet eller
»ballon» — med ballon betecknar man ännu i
dag lättheten att lyfta sig från marken. Bland
damerna glänste Camargo, Sallé, Allard och
Guinard. Äran av att ha skapat en modern b.
tillkommer J. G. Noverre (se d. o.), som 1776
i Paris upphöjde den till självständig konstart,
bestående av en handling i en eller flera akter.
Hans mest berömda elev var Vestris d. y. Allt
Modern tåspetsdans. Anna Pavlova.
större krav ställdes på artisternas skicklighet,
mjukhet och behag. Den styva kjolen försvann
alldeles och ersattes med den luftiga kjolen
av tarlatan, först lång i 1830-talets stil, såsom
hos Taglioni (pl. bild 4), sedan allt kortare, den
s. k. nästningen, vilken gav benen större
frihet och lät den fina tåspetsen komma mer till
sin rätt (se ovanstående bild).
Genom tåspetsdansen kom gestalten att
liksom sväva över scenen, och denna stil kallas
numera klassisk. Den är byggd på basis av en
oändlig balans och ställer de största krav på
utövaren; en utbildningstid på 10 år kan
anses normal. Därför är och skall den säkert
förbli grundläggande för all högre
dansun-dervisning. En viktig faktor vid utbildningen
är barren (den s. k. stången), vid vilken de
förberedande övningarna utföras. Under hela
1800-talet härskade den klassiska baletten
oinskränkt. Dansöserna voro i regel klädda i
kort kjol, dansörerna i trikåer och en kort
åtsittande jacka, antingen de skulle föreställa
zigenare, spanjorer, italienare, hov- eller
bondfolk. Något olika huvudbonader och växlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
