Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baliol, John - Balistes - Balja, Ärtbalja, Fröbalja - Baljmont, Konstantin Dmitrijevitj - Baljväxtbakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Balistes—Baljväxtbakterier
772
konungaätten utslocknade 1290 med
Alexander III:s dotterdotter, Margareta (»flickan
från Norge»), var B., då lord av Galloway, en
av pretendenterna och blev av Edvard I i
England 1292 tillerkänd Skottlands krona.
B. erkände sig som engelske konungens
vasall, men då han senare sökte frigöra sig från
beroendet, besegrades han vid Dunbar 1296,
nödgades avsäga sig kronan, fick sitta tre år
i Towern och vistades sedan på sina gods i
Normandie. Se vidare Skottland, historia.
Bali’stes, Balistideae, se Hornfiskar.
Baljfrukterhos: 1 och 5 Medicago, 2
Pelto-gyne, 3 Cytisus (guldregn), 4 Desmodium, 6 Arachis
(jordnöt).
Balja, Ärtbalja, Fröbalja (lat.
legü-men), är en vid mognaden torr, enrummig,
vanligen flerfröig frukt, med ett fröfäste,
som löper längs fruktens buksöm. När baljan
öppnar sig, följer vartannat frö med den ena
friiktväggshalvan, vartannat med den andra
(se fig. 3). Denna fruktform kännetecknar
fam. Leguminosae (se Baljväxter). —
Ledbalja kallas baljan, då den på tvären
genom »falska» skiljeväggar är delad i leder,
som vid mognaden avfalla oöppnade (se fig. 4).
— När två el. flera baljliknande frukter
uppkomma ur samma blomma, såsom hos
askle-piadacéer och många ranunkelväxter, pläga de
benämnas baljkapslar. G. M-e.
Baljmont, Konstantin D m i t r i j
e-vitj, rysk skald (f. 1867). Förvisad från
Moskvas universitet på grund av deltagande
i studentoroligheter, övergav han studierna
för litteraturen. B. debuterade 1890 med
dikter av rysk 1880-talstyp, närmast imiterande
tidens modepoet, Nadson. I diktsamlingarna
»V bezbreznosti mraka» (I mörkrets
oändlighet, 1895) och »Tisjina» (Tystnad, 1898)
framträdde B. som den främste representanten för
den ryska symbolismen eller dekadansen, en
skaldeskola, som var starkt påverkad av de
västerländska symbolisterna men samtidigt
företedde många nationella ryska drag. Han
vänder sig här bort från den dystra ryska
verkligheten och söker harmoni i »den rena
poesien, Vart pour Vart; skaldernas vanliga
inspirationskällor lämna honom oberörd; han
besjunger kaos, sfärerna, evigheten,
gränslösheten, upphöjdheten, klangfullheten,
outsäg-barheten etc.; han är icke ett eko av det
mänskliga, »alltför mänskliga» livet utan av
det kosmiska livet, världsalltets liv. Den för
dekadansskolan typiska kulten av det egna
jaget tog hos B. de mest extrema former, så
särskilt i diktsamlingarna »Gorjastjija
Zda-nija» (Brinnande byggnader, 1900), »Budem
kak solntse» (Varom som solen, 1903), »Toljko
ljubov» (Enbart kärlek, 1903). Trots sin
löjliga titanism framstår B. i dessa
diktsamlingar som en skald av mycket betydande
mått; speciellt är han som verskonstnär
fullständigt banbrytande. Hos ingen annan skald
före B. hade ryska språket framträtt så rikt,
elegant och förfinat; ingen hade före honom
förmått ge sin vers ett så utomordentligt
musikaliskt välljud. B:s betydelse för det
ryska poetiska språkets utveckling kan
endast jämföras med Pusjkins 100 år tidigare.
— Efter dessa diktsamlingar gick B:s
konstnärskap snabbt nedåt. Han uppträdde 1905
som revolutionssångare med »Pesni mstitelja»
(Hämnarens sånger). Dikternas tendens gjorde
det för lång tid omöjligt för B. att återvända
till Ryssland; han företog vidlyftiga resor och
bodde längre tider i Paris. Senare
diktsamlingar ha verkat som svagare upprepningar.
Under världskriget uppehöll han sig åter i
Ryssland men bosatte sig kort efter
bolsje-vikrevolutionen i Paris, där han bl. a.
publicerat en rad starkt bolsjevikfientliga, poetiskt
mycket svaga dikter. A. Kgn.
Baljväxtbakterier. Av stor betydelse för
naturens hushållning och för jordbruket äro de
bakterier, som bilda de allbekanta rotknölarna
på baljväxternas rötter. Dessa bakterier ha
Bacterium radicicola,
renkultur i steril jord.
Förstorad 700 ggr.
Bakteroider från vicker.
Förstorade 700 ggr.
förmågan att binda luftens fria kväve och
tillföra värdplantan detta, sålunda bidragande
till dennas kvävenäring, medan å andra sidan
värdplantan förser bakterierna med kolhaltig
näring och med salter. Mellan värdplanta och
bakterier råder alltså en verklig symbios,
vilket vetenskapligt bevisades av Hellriegel och
Wilfarth 1886. Beijerinek lyckades 1888
isolera och renodla den härvid verksamma
bakterien, som han kallade Bacterium radicicola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
