Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baljväxtbakterier - Baljväxter, Ärtväxter - Balk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Baljväxter—Balk
774
Denna bakterie lever i jorden i form av små,
1—3 y långa stavar. Den bildar inga sporef.
Bakterierna intränga i baljväxtrötterna genom
de fina rothåren. Genom b:s livliga förökning
i barkskiktet uppstår retning med åtföljande
livlig celldelning i dessa vävnader, och härav
uppkomma rotknölarna. I dessa knölar
förändras b:s form från stavform till stora,
oregelbundna, ofta Y-liknande former, s. k.
bak-t e r o i d e r. Det är i detta bakteroidstadium,
som det intensiva kväveupptagandet
ur atmosfären försiggår. I vilken
form kvävet slutligen genom
bakteriernas förmedling tillgodogöres av
värdplantan, vet man ej.
I jord, som förut aldrig burit
baljväxter, bildas endast obetydligt med
knölar på rötterna, och dessa växter
äro då hänvisade till att i likhet med
andra upptaga sin kvävenäring i form
av salpeter eller ammoniak. Genom
fortsatt odling av en baljväxt på en
och samma jord kommer knölbildning
till stånd, därigenom att den alltid
närvarande grundformen av Bacte-
rium radicicola småningom anpassar sig till
baljväxten i fråga. Dylika anpassade
bakterieformer gå sedan ej till på andra än mycket
närstående baljväxtarter. Sålunda gå
ärtbakterier på vicker, lucernbakterier på
sötväpp-ling, medan
bakterier från klöver,
bönor och sojaböna
endast gå till på
motsv. växter.
Man kan tillföra
jorden de behövliga
b. antingen genom
att påföra jord från
ett fält, som burit
ifrågavarande
baljväxt, s. k.
»ymp-jord», eller genom
renkulturer av b.,
som renodlats från
knölarna av
samma baljväxt. Med
dylika renkulturer
besprutas
baljväxt-fröna omedelbart
före sådden. Sådana kulturer gå i handeln
under olika benämningar, såsom nitragin,
azo-togen (Tyskland), farmogerm, nitragerm,
no-dule-bacter (Amerika). I vårt land framställas
de vid Centralanstaltens bakteriologiska
avdelning, Experimentalfältet.
Gröngödsling. Enär baljväxterna
genom sina bakterier tillgodogöra sig luftens
kväve, kunna de odlas på mycket kvävefattiga
jordar, och genom att nyttja baljväxter med
stor växtmassa, t. ex. lupiner, som nedplöjas,
när de nått full utveckling, tillföras de i
växt-massan upplagrade kväveföreningarna jorden,
vilket i många fall blir billigare än att
använda särskilda kvävegödselmedel. — Litt.:
Bakterieknölar på rot av
stångböna. Omkr. Vs nat. storl.
Barthel, »Mikroorganismerna i lantbrukets o.
industriens tjänst» (1916); densamme, »Vilka
erfarenheter föreligga beträffande
användningen av kulturer av baljväxtbakterier ?»
(iLantbr.-akad:s handl. o. tidskr. 1924). Chr. B—1.
Baljväxter, Ärtväxter, Leguminösae,
artrik (bortåt 10,000 arter) växtfamilj, närmast
besläktad med Rosaceae. Hithörande växter,
örter, buskar eller träd, ha ett mycket växlande
utseende. Bladen äro spiralställda, vanligen
Blommor hos baljväxter: 1 Vicia (Papüionatae);
2 Cassia (Caesalpinioideae’) ; 3 Acacia (Mimosoideae).
sammansatta (parbladiga eller fingrade) och
försedda med stipler. Blommorna ha
under-sittande dubbelt hylle och sitta i klaselik
blomställning (klase, ax el. huvud).
Fruktämnet är bildat av ett fruktblad och frukten
vanligen fröhus (balja), mera sällan klyvfrukt
(ledbalja), nöt eller stenfrukt. Fröet saknar i
allmänhet frövita. De flesta b. leva i symbios
med kvävebindande bakterier (se
Baljväxtbakterier) och äro till följd av detta
samliv rika på äggviteartade ämnen. De spela
därigenom en stor roll som födoämne för
människor och djur. Även på grund av fast ved,
sega bastfibrer, feta oljor m. m. äro många
av stor betydelse som gagnväxter.
B. uppdelas i tre underfamiljer: 1.
Papilio-natae med fjärilslik krona, 10 ståndare med
mer eller mindre sammanvuxna, sällan (hos
gruppen Podalyrieae) fria strängar och krökt
växtämne; 2. Caesalpinioideae med
ensymmet-risk men ej fjärilslik krona, vanligen fria,
ståndarsträngar och rakt växtämne; 3. Mi~
mosoideae med strålformig krona, ofta talrika
ståndare och rakt växtämne. G. M-e.
Balk. 1. I allmänhet ett fyrkantigt
timmer av minst 6 m längd och 1,8 dm bredd och
tjocklek; stundom nyttjas dock benämningen
liktydigt med däcksbalk och betecknar
de balkar, som sträcka sig från sida till sida
tvärs över ett fartyg och på vilka
däcksbeklädnaden fästes.
2. Byggnadstekniskt förstås med b. en över
en öppning lagd kropp, som uppbär en
belastning utan att utöva sidotryck å upplagen. B.
av sten, betong och trä göras vanl. massiva
med rektangulär el. liknande sektion, varemot
b. av järn få den sektion, som med största
materialbesparing förenar största
motstånds-förmåga mot den givna påkänningen. De
vanligaste sektionsformerna påminna om
bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
