Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balk - Balkan - Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Balkan—Balkanhalvön
778
balkarna äro i väsentliga delar upphävda och
nya lagar i stället utfärdade, såsom i
artiklarna om de särskilda balkarna omtalas.
Dessa fem balkar kvarstå dock ännu såsom
grundstomme för lagstiftningen å dithörande
områden. I Finland bevara balkarna i 1734
års lag giltighet i något större utsträckning
än i Sverige. V. Sgn. (C. G. B j.)
4. B. i en vapensköld är ett
band, begränsat av två linjer,
utmärkt med särskild färg och
gående från övre vänstra
hörnet (för åskådaren, heraldikens
högra) till nedre högra
(heraldikens nedre vänstra).
Balkän (turk., »berg»), bulg. Stara planina,
antikens Uaemos, en bergskedja på n. ö.
Balkanhalvön, en fortsättning av Transsylvanska
alperna, skild från dem av Donaus
genom-brottsdal, går i en omkr. 600 km lång, 21—
45 km bred båge i ö.—v. från Donau till Kap
Emine vid Svarta havet. B. är ett veckberg,
som bildats genom tryck från s. v. och s. och
sluttar därför i allmänhet brant mot s. men
mindre mot n. Bergets södra delar bestå av
kristalliniska bergarter. N. därom utbreder
sig en bred zon av märgel och sandsten från
stenkols- till kritperioden; längst i n. följer
en krittaffel. Västra B. mellan floderna
Ti-mok och Isker veckades redan i paleozoisk tid.
Det har en jämnhög, mot norr brant bergkam;
även passen ligga högt, mellan 1,400 och 1,500
m ö. h. Centralbalkan, som i Jumrukcal når
2,375 m, bildar en mot s. brant stupande mur
med en kamhöjd av i medeltal 1,500 m; v. om
Sipkapasset (1,333 m) nå passhöjder t. o. m.
inemot 1,900 m. I östra B. avtager
bergshöjden, och kedjan grenar sig i flera armar. S.
om centrala B. och mot n. begränsad av
floderna Strjema och Tundza höjer sig det av
kristalliniska och
vulkaniska bergarter uppbyggda
Anti-Balkan, som i
v. når 1,572 m ö. h. B.
är i n. rikt på skog:
ek, bok och barrträd; i s.
finnas stora majs-,
vin-och rosenodlingar. Berget
är klimatdelare mellan
medelhavsområdet och det
kontinentala
Donaubäcke-net men har ej utgjort
något hinder för de många
olika folk, som invandrat
till Balkanhalvön. Flera
viktiga vägar leda över
B., såsom genom
Baba-Konakpasset från
Orcha-nie till Sofia och genom
Sipkapasset från Trnovo
till Kazanlik. (O. Sjn.)
Balkanhalvön, den
östligaste av Sydeuropas
halvöar, begränsas i v. av
Adriatiska och Joniska
ha
ven, i s. av Medelhavet, i ö. av Egeiska
havet, Sunden (Hellesponten, Marmarasjön
och Bosporen) och Svarta havet. Mot norr är
gränsen svår att draga; av gammalt har man
betraktat Sava—Donaulinjen som den
naturligaste gränsen, men av etnografiska och
politiska skäl har man stundom fört Rumänien
till B. Efter världskriget gå Rumänien och
Serbien långt in på ungerska slätten, vadan B. i
politisk mening, d. v. s. omfattande
Balkansta-ternas hela fastlandsområde, betydligt vuxit
mot norr. Medan B. i inskränktare bemärkelse
utgör omkr. 465,000 kvkm med 18 mill. inv.
(1910), uppges Balkanstaterna f. n. (1924) ha
följande arealer (uppgifternaväxla rätt mycket):
inv. per
kvkm
kvkm inv.
Grekland ........... 122,256 4,832,167 40
Bulgarien ........... 96,345 4,861,439 50
Jugoslavien ........ 248,987 12,017,328 48
Albanien, omkr. ... 30,000 832,000 28
Turkiet (i Europa) 27,206 1,891,000 70
Rumänien ........... 304,244 16,262,177 52
S:a omkr. 829,000 40,696,000 50
För en detaljskildring av B. hänvisas till
dessa länder. Här kan blott en allmän
översikt över halvöns natur och kultur lämnas.
I motsats till de andra sydeuropeiska
halvöarna är B. i hög grad topografiskt
söndersplittrad, vilket också visar sig däri, att den
mot s. och ö. upplöses i en övärld, som
förbinder den med Asien. Dock kan man urskilja
följande tre huvudområden. Västra delen av
halvön fylles av det din a ris k a
bergssystemet, en utlöpare av Alpernas sydliga
veckzon och liksom denna till stor del
uppbyggt av med kusten parallella kammar av
kritkalk med ofta väl utbildade
karstland-skap, under det dalarna äro bördiga. Söderut
på grekiskt område svänger det dinariska
systemet av mot ö. och når över Egeiska
Balkanlandskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
