Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balkankrigen 1912 och 1913 - Andra Balkankriget (kriget till lands) - Kriget till sjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Balkankrigen 1912 och 1913
788
bulgarisk spänning. Också Grekland ansåg
sig ha rätt att klaga över bulgariskt
översitteri i fråga om fördelningen av kuststräckan
vid Egeiska havet. Slutligen framställde
Rumänien, som med avundsamma blickar
iakttagit Bulgariens växande inflytande, fordran
på en gränsreglering i Dobrudscha ävensom
på Silistra.
Utan krigsförklaring inföll 4:e bulgariska
armén 28 juni 1913 på de av serberna besatta
områdena i trakten av Üsküb och vann först
framgång; Krivolac, s. ö. om Üsküb, intogs.
5:e armén måste emellertid hållas tillbaka,
emedan Rumänien 3 juli mobiliserade sin
huvudarmé på omkr. 265,000 man, förutom
omkr. 60,000 man i Dobrudscha. På grund
därav måste 4:e bulgariska armén efter flera
strider med de överlägsna serberna, de
häftigaste vid floden Bregalnica, draga sig
tillbaka, varvid Egri Palanka utrymdes 14 juli.
Armén intog sedan en försvarsställning vid
Küstendil, som ej angreps av serberna.
Serbernas försök att tränga fram dels mot Vidin,
dels över Caribrod kröntes ej med framgång.
— Mot grekerna hade 2:a bulgariska armén
först med framgång gått till anfall vid
Dra-ma-Seres men tvangs snart att gå tillbaka
och utrymma Kavala (i början av juli).
I norr hade Rumänien 15—17 juli med
huvudarmén överskridit Donau samt 11 juli utan
motstånd besatt Silistra; därpå ryckte
rumänerna fram dels mot Trnovo, dels mot Sofia.
Bulgarien gav nu efter, och den rumänska
framryckningen avstannade 21 juli.
Även Turkiet hade ingripit och framsänt
två arméer, en norrut mot Kirk-Kilise och en
västerut mot Dimotika. Bulgarien kunde mot
dem sätta endast svaga krafter, mest
landstorm, och utrymde Adrianopel, som turkarna
besatte 23 juli. Turkisk framryckning in på
bulgariskt område hindrades av stormakterna.
Sedan fientligheterna med
Rumänien och Turkiet upphört, sökte
Bulgarien återtaga vad som
förlorats till de andra fienderna, och
häftiga strider blossade upp 27—
30 juli på grekiska fronten.
Vapenstillestånd ingicks 31 juli, och
därefter följde freden i
Bukarest 10 aug.; med Turkiet kom
fred till stånd först 29 sept.
Villkoren blevo följande: Turkiet fick
behålla Adrianopel och Dimotika,
varifrån gränsen skulle gå längs
Marica. Bulgarien fick av det
erövrade området behålla endast
landet mellan Maricas och Mestas
utlopp i Egeiska havet men
måste överlämna Kavala till
Grekland, som dessutom fick södra
Makedonien med Saloniki och
södra Epirus (resten tillföll
Albanien). Serbien fick
Gammalser-bien, en del av
Novipazardistrik-tet samt ett stort område av
Ma
kedonien ned till Strumica. Montenegro fick
Ipek och en del av Novipazar samt ett mindre
område norr om Skutari.
Kriget till sjöss fördes
huvudsakligen mellan Grekland och Turkiet, enär
Bulgarien blott ägde 1 torpedkryssare och 6
torpedbåtar samt Montenegro och Serbien över huvud
ej hade någon flotta. Enär Grekland ej
deltog i vapenstilleståndet under första
Balkan-kriget, fortgick sjökriget hela tidsperioden
17 okt. 1912 till 16 april 1913.
Grekiska flottan bestod av 4
pansarkryssare, 14 torpedbåtsförstörare (jagare), 30
torpedbåtar, 1 undervattensbåt samt 8 äldre
kanonbåtar (tills. 38,250 ton); dessutom
kunde nära ett hundratal handelsångare begagnas
som transportfartyg, sjukhusfartyg o. s. v.
Även om flottan ej var fullt tidsenlig, voro
dock pansarkryssarna och jagarna av modern
typ, och personalen var väl utbildad. —
Turkiska flottan bestod av 3 pansarfartyg, 2
kust-försvarsfartyg, 2 kryssare, 12 jagare, 10 nya
och 20 äldre torpedbåtar och 26 äldre
kanon-båtar (tills. 61,150 ton), varjämte 55
handelsfartyg användes som transportfartyg o. s. v.
Materielen var i ganska gott stånd, men
officerskåren var ej vuxen sin uppgift.
Den grekiska flottans huvuduppgifter voro
att blockera Albaniens kust, hindra turkiska
trupptransporter i Egeiska havet, taga de
turkiska öarna i besittning samt hålla den
turkiska flottan instängd genom Dardanellernas
bevakning, och den lyckades genomföra dessa
uppgifter. Den turkiska flottan blev således
egentligen inskränkt till verksamheten i Svarta
havet, varest bl. a. bulgariska kustorter
bombarderades, fientliga handelsfartyg
uppbringades och trupptransporter utfördes, samt i
Mar-marasjön. Oaktat sin överlägsenhet i tontal
gjorde den turkiska flottan intet energiskt
försök att fråntaga grekerna deras herravälde
BALKANSTATERNAS
GRÄNSER
EFTER KRIGEN 1912-1913
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
